När vi tänker på det mänskliga beteendets klimatpåverkan tänker vi oftast i negativa termer – som giftutsläpp, försurning, avfallsdumpning, oljeläckage osv. Men människans beteende kan också ha en positiv miljöpåverkan om vi så vill. Här har den allmänna medvetandegraden och förbättringsviljan i vårt land ökat påtagligt de senaste åren och detta är lika glädjande som positivt.
Men för att denna ambition ska kunna omsättas i reell nytta krävs tre saker: Åtgärderna måste vara vetenskapligt förankrade, de måste vara internationellt koordinerade och de måste vara uthålliga och konsekventa. Mot denna bakgrund är det märkligt att miljöklassificeringen av svenska bilar är aningen godtycklig.
Det är långsiktigt ohållbart att en viss bilmodell kan miljöklassificeras ett år för att sedan förlora denna klassificering ett annat – utan att något annat har förändrats än statens preferenser för sagda klassificering. Denna osäkerhet främjar inte konsumentbeteende mot mer miljövänliga inköp.
Samtidigt försvårar det för företagsmarknaden som ofta anskaffar leasingbilar på flerårskontrakt för sina anställda. Om reglerna kan ändras godtyckligt under kontraktstiden är risken stor att företagen hellre väljer en mindre miljövänlig modell med förutsägbar årskostnad än en miljövänlig dito med osäker och/eller oklar framtida kostnadsbild.
Mot denna bakgrund är det därför önskvärt att regeringen ser över möjligheterna att genomföra en översyn om behovet av en långsiktig strategi för miljöklassificeringen av bilar.
.
|
Thomas Finnborg (M) |
|