Dans har i alla tider varit ett uttryck för känslor av alla de slag och inte sällan sker dans spontant, i sällskap och utanför hemmet – som t ex på lokal. Om dans – planerad eller ej – sker på lokal krävs att ägaren har danstillstånd, något som nio av tio restauranger saknar.
Vi lever i det 21:a århundradets andra decennium och vi är långt från motbok, parabolförbud och frånvaro av uteserveringar på gator och torg. Men fortfarande finns regler och lagar som är mer skrattretande än praktiska. Vårt kulturella beteendelandskap är i ständig förändring och då måste även samhällets regelverk och lagar i möjligaste mån följa med.
Den bakomliggande logiken bakom danstillståndet har spelat ut sin roll – i den mån något sådant ens fanns. Det finns redan omfattande regelverk och lagar (brottsbalken och ordningslagen) som med korrekt efterlevnad säkerställer ordning och säkerhet: maxantal gäster, brandsäkerhet och ordning, regler kring miljö och hälsa, nödutgångar och byggregler samt krav på ordningsvakter och ljudnivåer.
Utöver den rent frihetliga aspekten att spontandans på lokal är olaglig är även det byråkratiska förfarandet kring danstillstånd en belastning och administrativ börda för både tillståndsmyndigheter och företagare.
Därför ligger det i allas intresse att denna byråkratiska dinosaurie som danstillståndet utgör avskaffas. Utöver en välkommen regelförenkling för restaurangnäringen skulle avskaffandet även bidra till och stimulera en positiv utveckling av nöjeslivet, det allmänna välbefinnandet och därmed den mänskliga interaktionen.
.
|
Thomas Finnborg (M) |
|