I ett samhälle uppstår det ibland situationer där den personliga integriteten blir till allmängods för personer utan respekt för sina medmänniskor. Det kan handla om allt från verbala kränkningar till grova våldsbrott som t.ex. misshandel eller våldtäkt.
I vissa situationer kan vi i vår omgivning på olika sätt förebygga att områden blir till otrygga platser som vanliga människor drar sig för att besöka. Detta kan åtgärdas t.ex. genom att ta bort hela eller delar av buskage samt att förbättra belysningen. I vissa områden räcker dock inte dessa åtgärder, och där kan övervakningskameror göra en stor skillnad. Vetskapen om att man riskerar att fastna på bild har en avskräckande effekt och kan därför förhindra allt från skadegörelse till grova våldsbrott.
Problemet är att den i teorin enkla åtgärden i praktiken är väldigt svår att genomföra. Dagens regelverk för tillstånd att sätta upp övervakningskameror upplevs ofta som krångligt, och det är dessutom väldigt svårt att få ett tillstånd beviljat. Detta beror delvis på det starka skyddet för den personliga integriteten. Integritetsfrågorna är viktiga och ska inte behandlas lättvindigt, men de bör även balanseras mot trygghetsaspekten.
Den förra regeringen genomförde förändringar i lagen som syftade till att modernisera lagstiftningen. Trots detta anser många fortfarande att reglerna är krångliga. Vi bör därför se över möjligheten att förenkla reglerna för kameraövervakning av brottsutsatta områden.
.
|
Thomas Finnborg (M) |
|
|
Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M) |
Anders Hansson (M) |