I rovdjurspropositionen, som riksdagen antagit våren 2014, uttalades att målsättningarna för rovdjursstammarna inte får innebära att tamdjurshållningen påtagligt försvåras och att socioekonomisk hänsyn ska tas.
En mycket snabb ökning av antalet vargar i Sverige har skett från ca 80 vargar 2004 till 350 vargar 2013. Från 1995 till 2004 var vargstammen mellan 35 och 80 vargar.
Det av regeringen föreslagna och av riksdagen våren 2014 beslutade referensvärdet för varg i Sverige är 170–270 vargar. Den senaste inventeringen visade på att vargstammen uppgick till ca 350 vargar.
Mot bakgrund av riksdagens beslut framstår det som anmärkningsvärt att Naturvårdsverket, beslutat att vi i Sverige ska ha minst 270 vargar och att länsstyrelserna i landet av verket fått i uppdrag att i sin planering utgå från denna målsättning. Länsstyrelserna i södra Sverige har, med Naturvårdsverkets målsättning om minst 270 vargar i Sverige, fått i uppdrag att planera för en fast vargstam i södra Sverige. Något som inte funnits på ca 150 år och som inte rimmar med riksdagens beslut om en totalt något minskad vargstam i Sverige och som inte rimmar med riksdagens beslut att tamdjurhållningen inte påtagligt ska försvåras. För att tamdjurshållningen inte ska försvåras i fårskötselsområden finns behov av att införa rätt till skyddsjakt på varg redan efter första tillfället då en varg rivit får.
.
|
Per-Ingvar Johnsson (C) |
|