Allmänna arvsfonden bildades 1928 i samband med att riksdagen beslutade att avskaffa arvsrätten för kusiner och avlägsnare släktingar. Om inga andra arvtagare finns vid ett dödsfall går pengarna till arvsfonden. Man kan också testamentera medel till arvsfonden.
Allmänna arvsfonden har ett marknadsvärde i storleksordningen 5 miljarder kronor.
För de medel som Allmänna arvsfonden finansierar handlar det om nyskapande och utvecklande projekt för barn, ungdom och personer med funktionsnedsättning. Två statliga myndigheter har hand om hanteringen av medlen, Kammarkollegiet och Arvsfondsdelegationen.
Av och till har regeringar gjort särskilda insatser som man bekostat med medel ur arvsfonden. Bra exempel på detta är när det gjordes insatser för att främja utvecklingen av nya idéer inom föreningslivet. De medlen gav en ny dimension i arbetet mellan kommuner och föreningar och inom föreningslivet och fick stor betydelse under lång tid framöver.
Det finns anledning dels att se över om det är funktionellt hanterat, dels att fundera över om inriktningen att stödja föreningslivet och föreningslivets samverkan med kommunerna når förväntade resultat.
Det är också viktigt att medel som ges till organisationer lever kvar även efter projekttidens slut för att kunna dra erfarenhet av de genomförda projekten. Av den anledningen finns det skäl att också fundera över vilka som skall vara framtida mottagare av stöd från Allmänna arvsfonden. Det kan således finnas anledning att bidragsgivningen blir mera distinkt.
På kulturområdet pågår en regionalisering av statens kulturstöd. Det är en bra och naturlig utveckling. På samma sätt bör en ökad regionalisering ske av Allmänna arvsfondens verksamhet. Förslagsvis förs de medel som kommer till fonden över till berörd region som fördelar medlen.
Med anledning av vad som här anförts föreslås att en översyn tillsätts för att i enlighet med motionens intentioner analysera en mer modern inriktning av hur arvfondsmedlen disponeras samt att de fördelas på regional nivå.
.
|
Anders Ahlgren (C) |
|