I vargtäta områden ökar antalet attacker på tamdjur där hundar, får och tamboskap blir dödade, skadade och utsätts för mycket lidande. I Värmland och Dalarna, som har det högsta rovdjurstrycket, har många människors livsvillkor förändrats efter vargens utbredning. Att det blivit socioekonomiska konsekvenser råder det inget tvivel om och många funderar nu över hur framtiden kommer se ut när det gäller möjligheterna för djurhållning, fåravel etc. Men också hur detta långsiktigt påverkar människors lust att röra sig i skog och mark, det rörliga friluftslivets möjligheter, löshundverksamhet och älgjakt.
När länsstyrelsen beviljar skyddsjakt på varg utses jägare till att genomföra skyddsjakten. Det ska då finnas en jaktledare som måste vara tillgänglig under hela skyddsjaktperioden, även om denna har ett privatliv och arbete att sköta. Då skyddsjakten normalt genomförs under flera veckor behöver jaktledaren ofta vara ute i markerna varje kväll, antingen som aktivt jagande eller som observatör och behöver även vara nåbar dygnet runt.
Skyddsjakten utförs i huvudsak med ideella arbetsinsatser, där jägare bidrar med många timmar och kör bil åtskilliga mil till och från markerna. Exempelvis genomfördes nyligen en skyddsjakt i Värmland där jägarna lade ner totalt över 300 timmar och som mest jagade 30 personer samtidigt.
Det borde vara en självklarhet att jägare och jaktledare får ersättning för utfört arbete och milersättning i samband med skyddsjakt på varg. Det är orimligt att jägaren själv skall behöva stå för kostnaderna. Därför är det nödvändigt att se över de ekonomiska villkoren för jägare och jaktledare i samband med skyddsjakt.
.
|
Daniel Bäckström (C) |
Anders Ahlgren (C) |