I hela världen köps, säljs, transporteras och hålls fyra miljoner människor fångna varje år. I Europa faller över 500 000 personer offer för människohandel årligen. 140 000 kvinnor och barn förs varje år in i EU från andra delar av världen för att utnyttjas sexuellt. Enligt UNODC, FN:s drog- och brottsbekämpande organ, omsätter verksamheten 23 miljarder kronor per år. Till Sverige transporteras årligen mellan 400 och 600 kvinnor och därutöver ett okänt antal barn.
I jämförelse med andra former av organiserad brottslighet växer sexslavhandeln snabbt. Detta mönster måste brytas. De hittills gjorda lagändringarna och polisiära insatserna har varit otillräckliga för att stoppa sexslavhandeln och sexturismen.
I Tyskland är prostitution lagligt sedan 2002. Legalisering av prostitution ökar acceptansen och därmed efterfrågan på prostituerade, vilket skapar en lukrativ marknad för sexslavhandlare och ett enormt lidande för alla som faller offer för människohandeln. I spåren av legaliseringen har Tyskland tvingats konstatera hur antalet utredningar om trafficking ökat under fem år med 70 procent. Ett stort antal sexslavar är underåriga. Den vid legaliseringen anförda tanken om förbättrade villkor för de prostituerade i Tyskland har kommit på skam.
Kampen mot prostitution, sexslavhandel och sexturism måste bedrivas på många fronter samtidigt. Det är lika viktigt att bekämpa den organiserade brottsligheten som att förändra synen på prostitution och könshandel.
Med politisk vilja och handlingskraft går det att göra skillnad. Det är parlamentarikern William Wilberforce (1759–1833) ett gott exempel på. Wilberforce arbetade målmedvetet för att avskaffa dåtidens handel med slavar. En månad efter Wilberforce död den 29 juli 1833, antog det brittiska parlamentet en ny lag (The Slavery Abolition Act) som gav alla slavar i det brittiska imperiet frihet. Vem skulle kunna ana att det 170 år efter att lagen antogs fortfarande skulle förekomma slavhandel? Det är dags att med kraft bekämpa den nya formen av handel med människor – sexslavhandeln. Handeln med människor är ett av vårt århundrades största övergrepp mot de mänskliga rättigheterna och en oacceptabel nedvärdering av människovärdet.
Flickor och unga kvinnor utgör en majoritet av dem som faller offer för människohandel. De flesta som transporteras till Västeuropa kommer från desperata förhållanden i de före detta socialistiska öststaterna samt från Afrika och Asien. Många gånger vet kvinnorna inte var de befinner sig, de säljs i ett land och fraktas till ett annat. När de väl kommit till destinationslandet blir de berövade sin frihet. De fråntas sina pass, stängs in i lägenheter och tvingas till prostitution.
Människohandeln är välorganiserad och hittills har de åtgärder som vidtagits för att hejda människohandeln varit otillräckliga. Mot den bakgrunden måste kampen intensifieras och för att stoppa sexslavhandeln krävs kraftfulla åtgärder på flera nivåer.
Eftersom människohandel generellt sett inte ger lika långa straff som exempelvis narkotikabrott har det skett en överströmning från mer riskfylld brottslighet till människohandel. Därför måste Sverige och EU kraftfullt skärpa straffen.
Sedan juli 2002 har Sverige en lag som kriminaliserar människohandel och förövarna döms till mellan två och tio års fängelse. Med tanke på den grova kränkningen av människovärdet och åsidosättandet av den fria viljan anser vi att straffsatsen bör skärpas. Vi anser att minimistraffet för människohandel för sexuella ändamål ska likställas med annan allvarlig brottslighet som terroristbrott, mord, dråp, grov våldtäkt, grovt rån och grov mordbrand och därför höjas från två till fyra års fängelse.
Enligt Europeiska rådets direktiv 2004/81/EG om uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare ska offer för människohandel erbjudas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för att de ska kunna vittna mot sina förövare. Detta är en viktig del i kampen mot människohandel och organiserad brottslighet. För brottsoffret kan det tidsbegränsade uppehållstillståndet under en rättslig process dessvärre uppfattas som ännu ett utnyttjande. Vid hemkomsten riskerar de sedan att utsättas för repressalier, bli uppsökta av ligor och förskjutas av sina familjer när de inser vad som hänt i det främmande landet.
Idag har endast de offer som samarbetar med rättsväsendet i Sverige rätt till det stöd svenska myndigheter kan ge. Vi anser att brottsoffrets grundläggande rättigheter ska tillgodoses utan att rättigheterna villkoras. Kvinnor och barn som utnyttjats som sexslavar ska alltså kunna söka och få uppehållstillstånd som skyddsbehövande eller på humanitär grund. Sverige bör också förskottera skadestånd till brottsoffret i likhet med vad som gäller i merparten av EU:s medlemsländer. I många fall står brottsoffer utan det skadestånd som tilldömts dem eftersom gärningsmännen oftast visar sig sakna betalningsförmåga. För att undvika att brottsoffret åter igen får lida vill vi att staten ska förskottera brottsoffer det skadestånd som dömts ut. Det blir särskilt viktigt i de fall då brottsoffret tvingas, eller väljer, att lämna landet efter rättsprocessen.
God man förordnas för ensamkommande flyktingbarn. Vi menar att det bör gälla också för dem som utsatts för människohandel. En god man ska hjälpa offret i kontakterna med svenska myndigheter, vilket kan vara komplicerat att sköta själv, särskilt med tanke på den pressade situation som offret befinner sig i.
International Organization for Migration (IOM) har lanserat idén om en broschyr med ett enkelt telefonnummer, en hjälplinje som offren kan ringa för att snabbt få hjälp. Turkiet har anammat idén och genomfört den med lyckat resultat på alla destinationsplatser in till Turkiet, t.ex. vid färjelägen, flygplatser och andra gränsstationer. Telefonnumret är bemannat dygnet runt med kunnig personal som snabbt kan hjälpa offren för människohandel.
Sexköparen avviker inte från genomsnittsmannen när det gäller yrke, ekonomi eller civilstånd men avviker när det gäller inställningen till sexualitet och kvinnor eller, i många fall, inställningen till barn och ungdomar av bägge könen. Trots den svenska sexköplagen finns det fortfarande svenska män som tycker att det är acceptabelt att köpa sex och utnyttja kvinnor och barn. Synen på köp av sex måste förändras, dels genom dialog och debatt, dels genom skärpta straff.
För att bekämpa efterfrågan måste det vara straffbart att köpa sexuella tjänster. Kristdemokraterna har inom ramen för alliansregeringen bidragit till den skärpta straffskala som infördes 2011. Höjningen av maxstraffet från sex månader till ett år verkar avskräckande för sexköparna samtidigt som den höjer insatserna för den grova kriminalitet som organiserar prostitutionen. Till det menar vi att minimistraffet i Sverige för köp av sexuella tjänster bör likställas med sexuellt utnyttjande (lägst 14 dagars fängelse, högst två år). I de fall där sexköpet rör en människa som fallit offer för människohandel ska brottet likställas med våldtäkt (lägst två år, högst sex år).
Enligt TV4:s dokumentär Drevet (20 mars 2006) säljer hundratals unga svenska kvinnor direktsända sexshower via webbkameror. Denna nya form av direktsänd posering är allvarlig, inte minst eftersom det är en potentiell inkörsport till prostitution. Att sexuellt posera på internet är inte förbjudet när den som poserar är över 18 år men straffet för så kallat utnyttjande av barn för sexuell posering är emellertid böter eller fängelse i högst två år. Vi menar att utnyttjande av barn för sexuell posering via internet ska anses grov med hänsyn tagen till den stora spridningen. Minimistraffet bör därför höjas från böter till fängelse (lägst sex månader och högst sex år).
Det är dock inte bara personer som köper sexuella tjänster via webbkameror som ska ställas inför rätta. Personer som tjänar pengar på sajter som ansluter kunder till direktsända sexshower via webbkameror är en ny form av koppleri och ska lagföras därefter (lägst 14 dagar fängelse och högst fyra år). Dessa personer är idag dock skyddade av lagen.
Staten har som lagstiftare ett stort ansvar för normbildningen i ett samhälle, där alla människor har rätt att mötas med respekt. Prostitution får aldrig behandlas som ett yrke bland andra. De fysiska och psykiska skador som en prostituerad får, lämnar spår för resten av livet. Varje köp av sexuella tjänster är ett övergrepp.
En av de största bidragande orsakerna till att det finns en marknad för människohandel är den liberala synen på prostitution. Legalisering av prostitution gör det mindre stötande att köpa sex; dessutom riskerar legalisering att locka unga och naiva personer att sälja sexuella tjänster, omedvetna om konsekvenserna. I Nederländerna har den legaliserade, reglerade och beskattade prostitutionen lett till att prostitutionen har vuxit och acceptansen för sexuell exploatering har ökat.
Prostitution hör inte hemma i samhällen där man hyllar principen om alla människors lika värde. Man får aldrig tillåta en människa att köpa en annan. Sverige måste inom ramen för EU, och i andra internationella sammanhang, understryka sambandet mellan en liberal sexlagstiftning, synen på prostitution och människohandel.
EU antog ett rambeslut 2002 angående arbetet mot människohandel som ska gälla i alla medlemsländer. I ramlagen har man straffbelagt hela kedjan: rekrytering, transport och upplåtelse av utrymmen för att hyra och sälja. Däremot har man inte straffbelagt sexkunderna. I Sverige är det förbjudet att köpa sexuella tjänster men i andra europeiska länder är det tillåtet. Vi menar att Sverige inom EU med kraft ska verka för att köp av sexuella tjänster kriminaliseras.
Att kriminalisera handel med sexuella tjänster och därmed bekämpa efterfrågan är absolut nödvändigt för att bekämpa människohandeln. Efterfrågans styrande kraft i människohandeln måste komma till klart uttryck i EG-rätten genom att komplettera ramlagstiftningen mot människohandel med att även kriminalisera sexköp.
Det krävs en förändring av lagstiftningen för att kunna komma åt gärningsmän som misstänks för människohandel. Idag finns det ett krav på att gärningsmannen ska ha använt sig av ”otillbörliga medel”, ett krav som emellertid inte gäller vid brott mot barn under 18 år.
Kravet på ”otillbörliga medel” har medfört att åtal för människohandel i vissa fall har justerats till koppleri eftersom det inte har gått att styrka att ”otillbörliga medel” använts. Vi anser mot den bakgrunden att brottsrekvisiten för människohandel måste ses över ytterligare utöver den prövning regeringen gjort i propositionen Förstärkt straffrättsligt skydd mot människohandel 2009/10:152. En möjlighet är att slopa kravet på ”otillbörliga medel” även då det gäller vuxna offer. Vidare måste kravet om frivillighet ändras till att det i lagtexten ska stå ”samtycke saknar relevans”.
Handeln med sexslavar känner inga gränser. Därför måste polisen arbeta över nationsgränserna och utbyta information med kollegor från andra länder. Här är Europol ett effektivt samarbetsorgan, vilket resulterat i att de lyckats sätta stopp för flera internationella ligor. Vi vill att Europols arbete stärks och att kampen mot människohandel blir dess prioriterade uppgift.
Kriminalitet frodas i rättsligt svaga länder. Särskilda satsningar på polissamarbete och rättsligt samarbete med EU:s grannländer i öst och på Balkan är därför angelägna.
Den svenska tullen får idag inte stoppa någon som man misstänker bedriver människohandel. Tullen får heller inte tipsa polisen eftersom det innebär att människor registreras. Tullen får heller inte utreda denna typ av brottslighet, något som är tillåtet vid misstanke om narkotika- eller vapensmuggling eller smuggling av uggleägg. Det är svårt att förstå varför tullen inte skulle ha samma befogenheter när det gäller bekämpningen av människohandel som den har vid narkotikasmuggling. Tullen bör få rätt att stoppa och kvarhålla personer som misstänkts vara inblandade i människohandel.
Den fria rörligheten inom EU ökar möjligheten för människohandel och risken för upptäckt minskar om inte motåtgärder sätts in. Människohandel kan hindras i större utsträckning om tullen kan få ökade befogenheter.
Vi anser också att pengar som misstänks härröra från människohandel enklare ska kunna frysas och efter fällande dom beslagtas.
I många länder som tar emot svenskt bistånd saknar kvinnor i stor utsträckning ekonomiska tillgångar, egendom, utbildning och sjukvård. De kan dessutom vara utsatta för olika former av systematiskt våld och diskriminering. För att på allvar bekämpa sexuell exploatering krävs att bistånd i ökad omfattning riktas direkt till utsatta kvinnor i s.k. ursprungsländer för människohandel.
Bistånd riktat till kvinnor gagnar i allmänhet även barnen och effekten är därför tvåfaldig. Det finns dessutom ett flertal exempel på hur kvinnor bidrar till effektivare utveckling på flera olika plan. Enligt Världsbanken är exempelvis finansiering av utbildning för flickor och unga kvinnor den mest kostnadseffektiva investeringen i biståndssammanhang.
För att på lång sikt minska världsfattigdomen, som är intimt sammankopplad med människohandeln, måste särskilda insatser göras för att förbättra näringslivsutvecklingen. Insatser kan göras för att stimulera kvinnligt företagande. Det behövs ett proaktivt arbete från regeringarna i väst för att stimulera företagare att satsa i ursprungsländerna och då särskilt på kvinnor.
Sexturismen är utbredd. På många populära semesterorter behandlas både barn och vuxna som billiga handelsvaror av både semester- och affärsresenärer. Många som köper sexuella tjänster utomlands upplever det mer accepterat att köpa sexuella tjänster utanför landets gränser, än i Sverige. Denna företeelse måste motarbetas.
Det är viktigt att med information och kampanjer öka allmänhetens kunskap gällande sexturism. Det är även viktigt att fördjupa samarbetet med resebranschen och utöka kontakterna med berörda länders myndigheter. Men mer måste till.
I och med den nya sexualbrottslagen som trädde ikraft den 1 april 2005 togs kravet på dubbel straffbarhet bort för allvarliga sexualbrott mot barn. Detta innebär att svenskar kan dömas i Sverige för sexualbrott mot barn begångna utomlands trots att handlingen inte är olaglig i gärningslandet.
De allvarliga sexualbrott som omfattas av slopandet är bland annat våldtäkt mot barn, sexuellt utnyttjande av barn, sexuellt övergrepp mot barn, grovt utnyttjande av barn för sexuell posering.
Det är bra att kravet på dubbel straffbarhet har slopats för att man i Sverige ska kunna döma för allvarliga sexualbrott mot barn utomlands. För att med kraft bekämpa den storskaliga sexturismen bör slopandet därför vidgas och beröra fler sexualbrott.
En liknande motion behandlades i riksdagen under förra riksdagsåret i justitiebetänkandet 2011/12:Ju318 men avslogs på alla punkter. Denna motions budskap är dock så viktigt att jag hoppas på ett bättre genomslag detta år.
.
|
Tuve Skånberg (KD) |
|