Det har varit en hel del problem med taxiverksamheten i Sverige de senaste åren. Turister luras av friåkare att betala hutlösa priser till Arlanda från Stockholms centrum, blivit föremål för hot och till och med våld, oförmåga hos vissa chaufförer att hitta dit kunden ska åka, färdtjänst och andra offentliga betalda resor har hamnat i blåsväder när inte kunden kunnat tala för sig, utan blivit avlämnad på fel ställe till exempel.
Avregleringen som många kritiserat vad gäller den fria prissättningen hos de olika bolagen, har bidragit till behovet av en bättre uppföljning genom det som nu ska genomföras, installationer i alla taxibilar, med koppling till en redovisningscentral. Förhoppningen är förstås att friåkarna – de som inte är anslutna till en ekonomisk förening/ett gemensamt bolag – helst ska förvinna från gatorna, så branschen blir vitare. Att taxametern i taxin ska vara besiktad för att fordonet ska få användas, och att polisen kan omhänderta registreringsskylten om så inte är fallet vid en kontroll, kan också bidra till bättre villkor för de seriösa förarna. Likaså att betalterminal ska vara ansluten till taxametern, så kortbetalningen registreras.
Incitamenten för att tillhöra en gemensam beställnings- eller redovisningscentral är dock vaga. Alla förare – som ofta är egna företagare – får betala en avgift till beställningscentralen som i sig tjänar mer pengar ju fler bilar som är anslutna – inte att förarna får så många körningar som möjligt.
Statusen för taxichaufförer behöver höjas och inte fortsätta vara ett yrke som många har som ”sista utvägen” mer eller mindre, när inga andra jobb står till buds. Högre grundkrav för att få köra taxi skulle höja yrkets status och ge kunder större säkerhet och förtroende.
Kunder förvånas ideligen över hur dålig lokalkännedomen är hos många förare. Ett viktigt krav för förarlegitimation i samband med avregleringen var det s k kartprovet. Det avskaffades dock med hänvisning till att GPS kan nyttjas. Men nu rekommenderar Transportstyrelsen att teoriprovet i kartläsning ska moderniseras, och att körprovet för att få taxiförarlegitimation ska utökas för att kontrollera att den som vill bli taxiförare kan hitta till olika resmål.
För att svensk taxinäring ska fortsätta ha ett förtroende hos dem som behöver använda taxi som färdmedel, behöver ett antal åtgärder vidtas från branschen själv i första hand. Prissättningen med jämförpriser på taxins sidoruta är bra, men långt ifrån känd hos turister eller andra som inte åker taxi så ofta.
Nu ska taxiföraren lämna en prisuppgift i förväg om det högsta jämförpriset för det fordon som används för färden överstiger 500 kr, för att minska risken för obehaglig överraskning när resan ska betalas. Hur det uppfattas av både kunder och förare återstår att utvärdera.
Taxibranschen är en viktig del av besöksnäringen, och Sveriges rykte vad gäller priser och pålitlighet har naggats i kanten de senaste åren. Ett sätt att åtgärda detta, är att göra en översyn av branschen i jämförelse med de flesta andra länders system, där det ofta är mera reglerat.
.
|
Penilla Gunther (KD) |
|