Alla elever ska ha en individuell utvecklingsplan (IUP) för sin skoltid i de årskurser betyg inte sätts. Den skriftliga individuella utvecklingsplanen innehåller både omdömen och framåtsyftande planering. Den framåtsyftande planeringen innebär att läraren sammanfattar och beskriver vilka insatser som ska göras av skolan samt vad eleven och vårdnadshavaren kan göra för att eleven ska utvecklas så långt som möjligt.
Enligt skollagen ska alla elever ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Elever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling.
I Skolverkets allmänna råd står det att rektor bör
- skapa förutsättningar för att tillsammans med lärarna utveckla arbetet med den skriftliga individuella utvecklingsplanen, samt
- tillsammans med lärarna utveckla ändamålsenliga former för dokumentation som kan användas i den skriftliga individuella utvecklingsplanen.
Och att läraren bland annat bör utforma den skriftliga individuella utvecklingsplanen så att den
- utgår från elevens styrkor, förutsättningar och intressen och uttrycker positiva förväntningar på eleven med tilltro till elevens möjligheter att utvecklas.
Lärstilar är individuellt och ändrar sig bara marginellt över tiden. På det sättet som vi genom våra sinnen själva vill ta in budskap – så lär vi också ut. Dvs tycker vi om att läsa ett material först, hellre än att lyssna och diskutera, då kommer vi med största sannolikhet, undermedvetet att utgå från att detta är det bästa sättet även för andra att ta in samma budskap.
Likaså att färger, mönster och material påverkar ens sinnen och därmed lusten och intresset att lära sig. Vissa elever tycker bäst om att skolböckerna är fulla med färgglada bilder, medan andra lär sig mera av raka stycken med text.
Genom att förstå sig själv, hur man lär och tar till sig budskap och kommunicerar med andra kan man öka förståelsen för både sig själv och andra. Med god kunskap om sin egen och sina elevers individuella lärstilar minskar risken för missförstånd och effektiviteten i kommunikationen ökar mellan elev och lärare.
När elever i behov av särskilt stöd har ökat, genom fler som fått en NPF-diagnos till exempel, eller för att fler förstår att det finns elever med särskild begåvning och som behöver ökad stimulans, borde också läromedlen hänga med genom utgåvor där pedagogiken också utgår ifrån olika lärstilar. Det vill jag att Skolverket ges i uppdrag att se över.
.
|
Penilla Gunther (KD) |
|