Av de grupper som redan före finanskrisen hade en svag förankring på arbetsmarknaden drabbats hårdast av den utdragna lågkonjunkturen. Hit räknas bland annat unga, och alliansregeringen skrev: ”Ungdomsarbetslösheten är också fortsatt hög, men det kan samtidigt konstateras att antalet unga som varken studerar eller arbetar ligger på en låg nivå jämfört med i många andra länder.” Dessa fakta bör vägas in i internationella jämförelser, men det går att konstatera att Sverige har långt till de låga siffrorna för ungdomsarbetslösheten i exempelvis Tyskland, Norge och Danmark.
Ett av de skäl till den högre arbetslösheten bland unga i Sverige som anförs i debatten är att turordningsreglerna leder till att unga, som precis har börjat arbeta, får gå först när det blir sämre tider. Ett annat skäl är att fler går ut gymnasieskolan utan fullständiga betyg, vilket bidrar till problematiken. Ungdomsarbetslösheten har blivit ett strukturellt problem, vilket visar sig i att den var hög också under den senaste högkonjunkturen och inte bara då vi har lågkonjunktur. Det går inte att blunda för att ogynnsamma turordningsregler, höga arbetsgivaravgifter och korta provanställningar – tillsammans med avsaknaden av platser inom lärlingsutbildningar under gymnasieåren – drabbar våra ungdomar i Sverige på ett sätt som vi ansvariga inte längre borde acceptera.
Arbetet mot ungdomsarbetslösheten måste bedrivas på bred front. Särskilda utbildnings- och arbetsmarknadsåtgärder riktade mot unga fortsätter att prioriteras av regeringen. Inom ramen för det så kallade ungdomspaketet har alliansregeringen under åren 2013–2016 avsatt 8,2 miljarder kronor till bland annat lärlingsutbildningar, den gymnasiala yrkesutbildningen samt en förstärkning av nystartsjobben till ungdomar som varit arbetslösa i minst tolv månader. I årets budget finns ytterligare satsningar på bland sänkta sociala avgifter för arbetsgivarna, och de viktiga YA-jobben (anställningar med yrkesintroduktionsavtal). Kristdemokraterna vill därutöver göra det enklare och billigare att anställa genom successivt sänkta arbetsgivaravgifter, framförallt för mindre företag. Det skulle ha stor betydelse för företags möjligheter och intresse att anställa, inte minst när det gäller unga.
Men utöver detta skulle en möjlighet till förlängd provanställningstid innebära en rejäl förbättring. Redan i dag anställs generellt lärare med tolv månaders provanställning, vilket gällt sedan 1995. Detta har då kompenserats genom att arbetsgivaren utser en erfaren lärare som mentor. En översyn bör därför göras om hur det vore möjligt att förlänga provanställningstiden från nuvarande sex till tolv månader.
.
|
Mikael Oscarsson (KD) |
|