Den svenska skogen växer som aldrig förr och den innehåller stora naturvärden. Det finns olika sätt att bevara och utveckla höga naturvärden. Ett sätt är de olika certifieringssystem som används för att köpare av skogsprodukter skall veta att skötsel och avverkningar har skett på ett bra sätt. I Sverige är totalt cirka 60 procent av den produktiva skogsmarken certifierad, antingen enligt FSC eller PEFC. År 2011 var cirka 11 miljoner hektar certifierade enligt FSC, vilket är ungefär 50 procent av den produktiva skogsmarken i Sverige. 8 miljoner hektar (ca 35 procent av den produktiva skogsmarken) är certifierade enligt PEFC.
Sättet att sköta dessa certifieringar kan ibland få till följd att konkurrensen kan sättas ur spel. Ett exempel på detta är när skogsbolag lägger den certifierade skogen i en ”certifieringsbank”. Den avverkade skogen kommer på det sättet inte att kunna knytas till om den är certifierad eller ej. Principen kan liknas med grön el; elbolaget kan sälja lika mycket grön el som man producerar eller köper in. Sedan har kunden ingen aning om det är grön el eller inte.
När skogsbolagen säljer sin skog vidare till andra sågverk är den oftast inte certifierad. Det medför att skogsbolaget har konkurrensfördelar eftersom det är svårt att avyttra sågade varor i Europa om de ej är certifierade.
Det finns därför skäl för regeringen att överväga att se över om marknaden fungerar tillfredsställande. I och med systemet med ”certifieringsbank” kan i praktiken skog som inte är certifierad säljas som certifierad.
Det kan finnas skäl som talar för att det är det enda sättet att få systemet att fungera eftersom det torde vara omöjligt att följa skogen under hela kedjan. Men det är olyckligt om systemet medför mer byråkrati som i sin tur medför att marknadsekonomin inte fungerar tillfredsställande. Ett sätt att lösa detta kan vara om 75 procent av skogen som avverkas är certifierad. Då måste också obearbetad skogsråvara som säljs vidare vara certifierad till samma procentsats.
.
|
Ulf Berg (M) |
|