Statens offentliga utredningar (SOU) utgör en betydelsefull faktakälla och beslutsunderlag i det offentliga Sverige. Oavsett om de är skrivna av en ensamutredare, en grupp experter eller en parlamentarisk kommitté är de ofta välskrivna resultat av arbete och efterforskning.
SOU har sin viktigaste, men inte enda, funktion som faktaunderlag för politiska beslut. SOU används också av journalister, studenter, intresserad allmänhet och även av forskare. Utredningarna håller i allmänhet en sådan tillgänglighet att vanlig allmänbildning är tillräcklig för att tillgodogöra sig deras innehåll.
I ett avseende brister dock de allra flesta utredningar: de har ingen eller otillräcklig källhänvisning. För den elev som i ett forskningsarbete på gymnasiet vill fördjupa sig i t.ex. Prostitutionsutredningens arbete är det omöjligt att klargöra varifrån uppgifterna kommer. Litteraturlista finns visserligen, men inga noter som ger källhänvisningar. Källhänvisningar i form av noter är överlag mycket sällsynta; inte ens litteraturlista är allmän i utredningarna.
Eftersom utredaren givetvis själv vet varifrån han har hämtat uppgifterna torde det med dagens ordbehandlingsteknik vara ett mycket begränsat merarbete att ange varifrån uppgifterna kommer.
Mot det ovan sagda kan invändas att Statens offentliga utredningar inte är doktorsavhandlingar, vilket ju är riktigt. Men doktorsavhandlingar är så mycket mer än att bara göra sig den intellektuella mödan att i en källhänvisning tala om varifrån man fått en uppgift. Med tanke på att utredningsarbetet ofta utförs under lång tid, kostar avsevärda belopp och påverkar beslut i riksdagen är det en liten begäran att källhänvisningarna ska finnas med i SOU.
.
|
Tuve Skånberg (KD) |
|