Situationen för svenska mjölkbönder är allt mer ansträngd. Under hösten 2014 har situationen förvärrats ytterligare och om utvecklingen fortsätter som den gör nu kommer vi om bara dryga decenniet inte ha en enda mjölkbonde kvar i Sverige.
Det borde inte vara såhär. Det är angeläget att det finns en inhemsk produktion av livsmedel i Sverige, och mjölkkorna bidrar till så många olika värden för enskilda och landsbygden, ekonomiskt och ekologiskt, för samhället och hela landet.
Anledningen till den utsatta situationen i dag är att bönderna hamnar i kläm när världsmarknadspriset på mjölk sjunker, samtidigt som priset på foder stiger. För den enskilde är det omöjligt att själv hålla stånd emot dessa stora världsövergripande skeenden. Just därför behövs politiska beslut som tillvaratar mjölkböndernas intressen.
I centrum för en långsiktigt hållbar jordbrukspolitik står dels att det måste vara lönsamt att investera i mjölkproduktionen, dels att djurens välbefinnande främjas. En viktig åtgärd för det senare är att förenkla det svenska regelverket, så att vår inhemska produktion står sig i konkurrensen med den europeiska och globala marknaden. Vi får inte ställa så mycket högre krav på våra bönder än vad som görs i övriga Europa, att vår produktion flyttar till länder där kornas välfärd är så mycket sämre.
Jag menar att vi måste titta på hur grannländer som Finland löst djurvälfärden. Där har man gått från att ställa krav till att belöna dem som väljer högre djurvälfärd. Verkligheten ser i dag annorlunda ut än när de goda bestämmelserna om t.ex. sommarbete infördes. Då stod många kor bundna i sina bås; i dag går alltfler i lösdrift. Det handlar inte heller längre om tio kor. Att försäkra sig om att flera hundra kor varit ute på bete i minst 90 dagar – även om korna själva föredragit svalkan och skyddet i lösdriftshallen! – ja, det är en utmaning. Här måste regelverket följa med utvecklingen inom produktionen, och garantera lika konkurrensvillkor för våra svenska mjölkbönder.
Genom att premiera insatser – som också kan gå utöver de krav som EU-rätten ställer – skulle vi både kunna ha en hög djurvälfärd och skapa mer jämlika konkurrensvillkor för våra svenska bönder. Och framför allt skulle det kunna motverka den hotbild jag fått klar för mig: att många mjölkbönder kommer att tvingas lägga ner sin verksamhet under kommande år.
En bibehållen svensk mjölkproduktion garanterar att mjölken vi dricker är producerad med stor hänsyn till djur och miljö. Att inte ha en inhemsk mjölkproduktion skulle självklart få negativa konsekvenser. Det handlar inte bara om en svensk näringsverksamhet som garanterar en viss självförsörjningsgrad och skapar arbetstillfällen och en levande landsbygd. Det handlar också om att svenska konsumenter faktiskt vill kunna köpa svensk mjölk till vettiga priser.
.
|
Mikael Oscarsson (KD) |
|