Centerpartiet har i alliansregeringen drivit linjen att Sverige ska ha som mål med rovdjurspolitiken att ha livskraftiga stammar av björn, varg, järv, lodjur och kungsörn där varje art ska finnas inom sitt naturliga utbredningsområde. Det har vi idag. Vi har också drivit på för att ansvaret för förvaltningen i allt större utsträckning ska ske regionalt och med lokalt inflytande. En sådan förvaltning kan bättre återspegla den situation som råder i olika områden och stärker möjligheterna till samexistens mellan människor och rovdjur. Det är också viktigt att beslutanderätten flyttas närmare de människor som påverkas socialt och även ekonomiskt av rovdjursstammarnas utbredning.
Den regionaliserade rovdjursförvaltningens roll bör utvecklas vidare för att stärkas genom att fler representanter från civilsamhället och berörda näringsorganisationer inkluderas, medan antalet politiska representanter minskar. Det är inte är rimligt att man ska misstänkas för att ha begått en kriminell handling när man skyddar sina egna djur, och därför är det viktigt med en tydlig lagstiftning när det gäller jaktbrott. Detta har nu fått verkan och som ägare är man inte längre brottsmisstänkt när man skyddar sina egna djur då anmälningsplikten för tillämpande av § 28 har flyttats från polisen till länsstyrelsen.
Eftersom rovdjurstrycket i landet ökar och för att kunna bibehålla en social acceptans för förekomsten av rovdjur, ökar också behoven av ekonomisk ersättning för förebyggande åtgärder och skador orsakade av rovdjur. Ersättningar för byggande av stängsel har höjts och permanentats, från 20 kronor till 50 kronor per löpmeter. Om jägarna som genomför beslutad skyddsjakt får ersättning eller inte skiljer mellan olika länsstyrelser. Det är inte rimligt.
Den svenska rovdjursförvaltningen vilar bland annat på det regelverk som anges i EU:s art- och habitatdirektiv för hotade arter, såsom varg och lo. Vintrarna 2010 och 2011 bedrev Sverige en licensjakt på varg, vilken efter anmälan till EU-kommissionen riskerar att bli föremål för ett överträdelseärende. Sedan dess har Sverige arbetat för att uppfylla EU:s krav och få vårt ärende avskrivet, för att därmed kunna fortsätta utveckla möjligheterna till en regionaliserad förvaltning av våra rovdjur. Art- och habitatdirektivet utgår från den situation för hotade arter som rådde inom EU under 70-talet och har inte uppdaterats sedan dess. En justering av direktiven bör ske genom att ett antal djur som omfattas av direktiven tas bort medan andra arter som är hotade idag inkluderas, liksom att direktiven ändras för att bättre anpassas till regionala skillnader inom EU.
Sverige har nu gjort det som EU-kommissionen efterfrågat sedan överträdelseärendet inleddes. Detta har inkluderat framtagande av sårbarhetsanalyser och färdigställande av förvaltningsplaner för våra fem rovdjursstammar, inklusive hur gynnsam bevarandestatus för stammarna ska uppnås. Sverige har idag en gynnsam bevarandestatus för varg. Den senaste inventeringen vintern 2013/14 visar på 370 individer och då är inte valparna från 2014 medräknade. Riksdagen har beslutat om att vargens gynnsamma bevarandestatus nås vid 170–270 individer. Förutom licensjakten så skapar dagens stam ett större utrymme att bevilja skyddsjakt när tamdjur har blivit angripna och för att undvika kommande attacker på tamdjur. Skyddsjakten är ett bra instrument för att öka acceptans hos lokalbefolkningen där rovdjurstrycket är stort. Detta bör ges regeringen tillkänna.
.
|
Annika Qarlsson (C) |
Fredrik Christensson (C) |