Svenska myndigheter tillhandhåller tiotusentals webbplatser och webbsidor till allmänheten. Det är en mycket god princip att den offentliga förvaltningen ska finnas närvarande och tillgänglig på internet, så att offentlig information kan sökas och kontakter mellan medborgare och tjänstemän skapas på ett sätt som passar en allt mer uppkopplad befolkning.
Vad som är mindre bra, och mindre känt, är att många myndigheter avslöjar viktig information om såväl enskilda användare som användningen av sina webbplatser för en rad utomstående företag och intressenter. Det är inte ovanligt att information om surfningen på myndigheters webbplatser delas med till exempel Google, Facebook, Twitter, Instagram med flera kommersiella sajter.
Flertalet svenska myndigheter delar obekymrat data om hur och av vem deras webbsidor används. Enligt vår kartläggning är det få myndigheter som inte delar någon information med utomstående.
Hur går då denna spårning till och hur kan den undvikas? Många privata webbsidor är annonsfinansierade och berättar utförligt om besökarna och deras förehavanden för annonsmäklaren, till exempel Google. Genom den information Google samlar in kan de styra annonsinnehållet på de sidor man samarbetar med så att det bättre matchar vad användare letar efter, vilket höjer träffsäkerheten och därmed värdet på annonseringen.
Att privata företag är beroende av annonsintäkter och gärna förmedlar reklam för produkter som surfande privatpersoner letar efter är förståeligt. Att offentliga myndigheter delar ut uppgifter om de personer som söker information hos dem är dock mindre begripligt.
Allt fler känner en tilltagande oro för integriteten på nätet. Visserligen förstår de flesta idag intuitivt att aktiviteterna på sociala medier lagras och kan användas för att kartlägga dem. Den som är inloggad på sociala medier får sin internetadress, IP-numret, kopplad till sin identitet. Därmed så upphäver många hemligheten om internetadressen för det sociala medieföretaget helt frivilligt.
När detta sedan kopplas till vad svenska offentliga myndigheter berättar för samma företag om vem som är inne på deras webbplatser så ges de möjligheter att djupare kartlägga det mesta om användarens liv. Svenska myndigheters tillgängliggörande av känslig information till utomstående part är inte bara oroande, det är också onödigt. Det går utmärkt att göra besök på webbplatserna anonyma utan att kompromissa med upplevelsen. Uppgifter om vem som till exempel sökt information om vilka läkemedel och sjukdomar hos en myndighet ska inte spridas.
Alliansregeringen tillsatte i maj 2014 en parlamentarisk kommitté som bland annat inom ramen för sitt arbete ska följa upp effekterna i lagstiftningsarbetet av förstärkningen av grundlagsskyddet för den personliga integriteten som genomfördes 2011. Regeringen bör utöver det snarast ålägga svenska myndigheter att integritetsdeklarera sina webbplatser så att det tydligt framgår för användarna vilken information som delas, med vem och för vilket syfte. Regeringen bör också utreda hur en gemensam integritetspolicy för alla svenska myndigheter kan formuleras, där ingen information får delas till utomstående utan ett medgivande från den som surfar. Den som inte ger sitt medgivande ska ha rätt att surfa på myndigheternas sidor utan att lämna något spår till utomstående.
Detta bör ges regeringen tillkänna.
.
|
Caroline Szyber (KD) |
|