Det är lätt att ta religionsfriheten för given. För många av oss som bor i Sverige kan det kännas svårt att sätta oss in i de mycket svåra förhållanden som miljontals människor upplever varje dag: förföljelse på grund av sin religiösa tillhörighet. Internationellt är brotten mot religionsfriheten massiva och utbredda, och i flera världsdelar är trenden att de ökar. Över hälften av världens befolkning antas leva i länder där staten kraftigt begränsar eller förbjuder medborgarnas frihet att tro, lära sig om tro och utöva tro.
Religionsfriheten är grundlagsfäst i Sverige och många tar det för självklart att man i Sverige utan svårigheter kan utöva sin tro. Sverige har gjort sig känt som ett tolerant, öppet och tryggt land för anhängare av olika religioner. Dessvärre tyder mycket nu på att hot och attacker mot trossamfund och deras medlemmar är ett växande problem. På många håll i vårt land är det förknippat med fara att tillhöra en religiös minoritet och religiösa lokaler drabbas allt oftare av vandalisering.
Statistik från Brottsförebyggande rådet vittnar om att rapporteringen av hatbrott mot religiösa minoriteter ökar för varje år. De judiska samfunden berättar om en ständig hotbild. Judar har utsatts för misshandel, ofredande och hot och synagogor har vandaliserats och många judar undrar om de kan bo kvar i Sverige. Moskéer i bland annat Stockholm, Flen och Fittja har utsatts för skadegörelse. Tidigare i år anlades en mordbrand i moskén i Avesta. Men även kristna upplever hat och hot: trakasserier i skolan, vandalisering av religiösa lokaler och attacker på konvertiter från islam.
Tyvärr är samhällets kunskap om dessa brott inte tillräcklig. Vi har inte tillförlitlig statistik över denna typ av brott och ofta är samverkan mellan samfunden och polisen inte tillräckligt bra och målinriktad. Få hatbrott klaras upp och otryggheten ökar. Ett stort problem är att vi vet för lite om gärningsmännen. Den låga uppklarningsprocenten innebär att motivet till brotten är okänt – vilket i sin tur gör det svårt att veta hur de ska förebyggas.
Polis och rättsväsende måste därför höja sin kompetens om hatbrott relaterade till religion. Det måste också finnas raka och korta vägar mellan samfunden och specialutbildad personal på polisen och andra myndigheter.
Religiöst motiverade brott och hatbrott är inte bara ett problem för de direkt berörda, det är ett demokratiproblem. Religionsfriheten är inte värd mycket om de som utövar sin tro inte kan känna sig trygga. Detta bör ges regeringen tillkänna.
.
|
Elisabeth Svantesson (M) |
|