Den tidigare fiskeriförordningen 1982:126 reglerade i 17 § minimimåttet för kräfta som får fiskas. Endast kräftor med minst måttet 9 cm från ”spetsen av pannhornet till den fasta kanten av den mellersta stjärtfenan” fick fiskas. Denna ordning gällde fram till den första januari 1994 då det istället infördes regler om privat förvaltning. Detta betyder i klartext att fiskerättsinnehavaren bestämmer över kräftfisket på enskilt vatten. För allmänt vatten i sjöarna Vänern, Hjälmaren och Vättern gäller särskilda regler. Där kan yrkesfiskare ges tillstånd till kräftfiske av länsstyrelsen. I Vättern kan även allmänheten fiska kräftor på allmänt vatten vissa helger i augusti och september. För Vänern, Hjälmaren och Vättern gäller minimimåttet 10 centimeter.
En återgång till den gamla skrivningen i förordningen skulle möjliggöra för kräfthonan att hinna reproducera sig minst en gång innan hon fångas. Ett minimimått på 9 cm skulle säkra reproduktionen och ge beståndsåterväxten bättre förutsättningar. Det borde vara helt i linje med arbetet för att bevara flodkräftan, samtidigt som signalkräftan också skulle gynnas.
Det finns heller ingen godtagbar anledning att inte släppa tillbaks kräftor som är mindre än 9 cm eftersom matnyttan på en liten kräfta näst intill är obefintlig. Detta bör ges regeringen till känna.
.
|
Runar Filper (SD) |
Anders Forsberg (SD) |