När ett återkommande sport- och idrottsevenemang stundar samlar det oftast stora delar av befolkningen och samtalen, spekulationerna och förhoppningarna går varma, lite likt den stegrande temperaturen ett valår.
Det finns sportevenemang och svenska paradgrenar som mer än andra bör vara allmänt tillgängliga och tillhandahållas utan kostnad för befolkningen i vårt land.
Vi tänker framför allt på evenemang som världs- och europamästerskapen i fotboll med tillhörande kvalmatcher, olympiska sommar- och vinterspelen, världsmästerskapen i längdskidåkning, världs- och europamästerskapen i friidrott, världsmästerskapen i ishockey och världsmästerskapen i handboll.
Vasaloppet på skidor är en klassiker som är en omistlig angelägenhet för folket, inte minst för dess historiska anor. En annan svensk paradgren som är av klassiskt mått är bandy. Här har det av tradition varit en stor dag när svenska mästerskapsfinalen har spelats, oavsett om den genom åren gått av stapeln på Stockholms stadion, Söderstadion, Studenternas eller som de senaste två åren på Friends Arena, som exempelvis 2013 sågs av 38 000 åskådare. Den bör liksom finalen i världsmästerskapen kunna ses av det svenska folket.
Efter Ingemar Stenmarks och Björn Borgs odödliga bedrifter där de för oöverskådlig framtid uppnått svensk hjälte- och legendstatus är det också självklart att alpina VM och de klassiska gräs- och grusmästerskapen i engelska Wimbledon samt öppna franska i Paris räknas till de evenemang som listas som extra viktiga.
Efter det att MTG har förvärvat rättigheterna till vinter-OS i Sotji år 2014 och sommar-OS i Rio de Janeiro år 2016, visar statistik att 15 procent färre tog del av OS 2014 än OS 2010. Det var första gången som OS sändes av ett annat tv-företag än Sveriges Television och de låga tittarsiffrorna är oroväckande och gör behovet av en evenemangslista och den allmänna tillgängligheten än mer aktuell.
I en rapport på regeringens uppdrag, från Myndigheten för radio och tv, redovisade man sin rapport ”Evenemangslista”, där förslaget är att kravet på befolkningstäckning bör bestämmas till 80 procent. Vi anser det inte rimligt att närmare 2 miljoner människor inte skall kunna ta del av stora evenemang.
I Norge anses en väsentlig del av allmänheten ha tillgång till en programtjänst om minst 90 procent av tittarna har en potentiell möjlighet att ta emot sändningarna och i Finland skall också 90 procent av befolkningen kunna ta emot sändningar utan att betala någon separat ersättning.
Det finns ingen anledning att lägga sig på en lägre nivå än våra nordiska grannländer och utestänga en väsentlig del av allmänheten. Här är det viktigt att allmänintresset tillgodoses och att dessa och liknande evenemang måste kunna ses av hela befolkningen. Det skulle främja både nationens sammanhållning och identitetskänsla, vilket skulle bidra till en ökad inre solidaritet hos befolkningen. Därför bör minst 95 procent av befolkningen ha möjlighet att kunna se sändningarna genom fri television.
Det är önskvärt att den fortsatta beredningen av myndighetens förslag om hur en evenemangslista ska utformas nu resulterar i ett förslag och inte förskjuts ytterligare. De förslag som Sverigedemokraterna här framför vill vi ge regeringen till känna.
.
|
Runar Filper (SD) |
|
|
Aron Emilsson (SD) |
Angelika Bengtsson (SD) |
|
Cassandra Sundin (SD) |
Sara-Lena Bjälkö (SD) |