Sverige har i dag över hundra kommuner som har färre än 12 500 invånare. Många av dessa är dessutom inom sig glest befolkade, med långa avstånd mellan medborgarna, och flera har också haft en utveckling bakom sig där befolkningen successivt har minskat. I en tid när kraven på kommunal service ökar och när vi också från moderat sida har en ambition om att värna välfärdens kärna och arbeta för att denna skall fungera likvärdigt över hela landet så finns det skäl för staten att undersöka vilka möjligheter den har för att stimulera samarbetet mellan landets kommuner och också hjälpa de som frivilligt vill slå sig samman.
I andra länder som också har många mindre kommuner har man arbetat med olika stimulansmedel för att kompensera små kommuner som kortsiktigt kan få ökade kostnader när de samordnar sin service till medborgarna eller väljer att gå ihop. I exempelvis Finland har man i olika omgångar arbetat på detta sätt vilket också lett till att mindre kommuner har fått en praktisk möjlighet att genomföra reformer som gynnat såväl kommunernas ekonomi som den service och välfärd som de erbjuder medborgarna.
I en process där staten ser över möjligheten att inrätta ett sådant stöd så är det viktigt att poängtera att initiativen till såväl samgåenden som andra samarbeten måste komma från kommunerna själva och helt bygga på frivillig grund. I de fall man vill gå så långt som att slå samman kommuner är det självklart också viktigt att det finns ett starkt folkligt stöd för detta hos medborgarna i de berörda kommunerna.
.
|
Edward Riedl (M) |
|