Gällande rätt
I 4 § punkt b vapenlag (1996:67) stadgas att lagen inte omfattar mynningsladdade vapen om de är tillverkade före år 1890. Är vapnet tillverkat 1891 eller senare omfattas det inte av undantaget.
Problembild
Det finns idag en stor mängd föreningar och privatpersoner som begagnar mynningsladdade vapen för uppvisningar och för så kallade reenactments (historiskt återskapande). Mynningsladdade skjutvapen laddas med lösa ingredienser som alla förs in från mynningen. Dessa vapen är ofta dyra och spelar en omistlig roll i återskapandet av historien eller som en del i privatpersoners hobby eller för offentliga uppvisningar. Det finns idag exakta kopior av dessa vapen. Kopiorna som i tekniskt utförande och utseende överhuvudtaget inte skiljer sig från sina historiska förlagor är inte lika känsliga för nötning eller skador som antika vapen ofta är. De skulle med andra ord utgöra ett fullgott komplement till sådana verksamheter utan att man riskerar att slita på historiska föremål. Dessa moderna kopior omfattas dock av vapenlagens krav på licens och blir därmed svåra och onödigt dyra och tidskrävande att skaffa sig, trots att de inte alls skiljer sig från sina historiska kopior.
Lösning
Motioner om avskaffande av licenskrav har tidigare lagts fram i kammaren och röstats ner. Argumentet har varit att dessa moderna kopior har en fungerande skjutmekanism och används för tävlingsskytte. Detta är fallet även med de historiska förlagorna. De bägge kategorierna skiljer sig endast i fråga om tillverkningsdatum. Att då förbjuda de moderna varianterna förefaller inte vara något annat än förbudsiver. Mynningsladdade vapen som är kopior på historiska vapen skall befrias från licenskrav. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
.
|
Mikael Jansson (SD) |
|