Fastighetsavgiften är en kommunal avgift som betalas av alla bostadsfastighetsägare. För bostadsrättsföreningar och hyresfastighetsägare debiteras fastighetsavgiften per lägenhet. Det betyder att fastigheter med små lägenheter (1-2 rok) missgynnas av systemet. Det bidrar i sin tur till att bromsa byggandet av de så viktiga små lägenheterna, vilket är en viktig broms för möjligheten för unga vuxna att kunna skaffa sitt första egna boende. Fastighetsavgiften är en av många faktorer som påverkar situationen med vikande produktion av små lägenheter, främst hyreslägenheter.
Fastighetsavgiftens konstruktion är dock en faktor som enkelt kan justeras så att det, utan någon ändring av den totala intäkten av avgiften till kommunerna, kan bidra till att trigga ett ökat byggande av hyresfastigheter med fler små lägenheter, istället för att som nu bidra till att produktionen minskar.
I diagrammet nedan, med statistik från SCB´s statistikdatabas, visas hur byggandet av små lägenheter havererade efter finanskrisen i början av 1990-talet och att det inte har skett något rejält lyft sedan dess även om vi ser ett något högre antal de senaste två åren. Nivån ligger dock långt under en nivå som gör att det uppstår en balans mellan tillgång och efterfrågan.
En av de faktorer som påverkar fastighetsägare att inte bygga fler smålägenheter är just den orättvisa fastighetsavgiften, även om det inte är den enda och inte heller den viktigaste faktorn, så har den viss betydelse i valet mellan att bygga större eller mindre lägenheter.
Byggandet av smålägenheter med 1-2 rok sedan 1980 ( Källa: SCB)
Staten har inte rådighet över vilka lägenheter som byggs, men staten sätter, med olika medel, villkoren för byggandet. Denna åtgärd förväntas kunna bidra till att byggandet av smålägenheter ökar. Det blir i vart fall ett hinder mindre efter ändringen av beräkningsgrunden från antal lägenheter till antal bostadskvadratmeter.
.
Olle Felten (SD) |
|