I det moderna samhället bestämmer vi oss allt senare i livet för att skaffa barn. Vi kommer allt senare ut i arbetslivet och strävan efter att göra karriär gör att det tar längre tid att besluta sig för att bilda familj. Vid barnlöshet är adoption ett tidskrävande och dyrt alternativ. Detta medför även att ett beslut om adoption uppstår senare i livet.
Rådande praxis och förslaget i Adoptionsutredningen (SOU 2009:61) att ”socialnämnderna som huvudregel inte ska lämna medgivande till internationell adoption om sökanden eller sökandena har fyllt 43 år” medför att sökanden eller sökande inte blir aktuella för adoption om någon av parterna fyllt 43 år. Det innebär att det är den äldsta sökandens ålder som avgör. Ett sökande par där den ena parten fyllt 43 år och den andra 38 kan därmed få avslag på sin ansökan därför att den äldsta är 43 år.
Det som då återstår för att på nytt kunna genomföra en ansökan är att skilja sig och låta den yngsta i paret ansöka om en ensamståendeadoption.
Adoptionscentrum skriver i sitt remissvar att en individuell helhetsbedömning ska göras av den som vill adoptera. Åldern är en viktig faktor, men den ska inte i sig vara ett skäl för avslag på ansökan om adoption. Därför anser de att åldersgränser inte ska skrivas in i svensk lag eller ens vara en praxis som det nu har blivit. Barnombudsmannen skriver i sitt remissvar: ”Vi anser att det onekligen ur ett barnperspektiv bör läggas vikt vid adoptantens ålder och att ålder är en viktig del i medgivandeutredningen. Men samtidigt måste det göras en individuell bedömning i varje enskilt barns fall av hur adoptantens ålder påverkar sökandens lämplighet som adoptivförälder. En bestämd åldersgräns kan medföra att åldern styr bedömningen istället för viktigare värden som sökandens förmåga att tillgodose det adopterade barnets behov och rättigheter.”
De länder som tillåter adoptioner till bland annat Sverige har alla sina tydliga regler om vad som skall gälla för att bli aktuell som förälder till barn från dessa länder. Ursprungsländer har sina egna åldersgränser och vid bedömning av vilket barn som utses tas givetvis hänsyn till såväl föräldrars hälsa som ålder. För att fler barn, såväl yngre som äldre, skall få möjligheten till ett bättre liv i Sverige genom adoption krävs det andra signaler från samhällets sida än nu gällande. Det är viktigt att inte fastna i statiska gränser gällande adoption.
Att få barn är ingen mänsklig rättighet men genom internationell adoption har ungefär 50 000 barn fått nya familjer i Sverige. Långt ifrån alla barn får dock idag de möjligheter som alla barn har rätt till, nämligen att växa upp i trygga och kärleksfulla hem. Genom adoption ger familjer i Sverige årligen hundratals barn möjligheten och rättigheten att växa upp i en familj. Adoptivföräldrars möjlighet bör prövas individuellt och inte hindras av en onödig åldersgräns. Föräldralösa barn bör ges möjlighet till en familj.
.
|
Åsa Coenraads (M) |
|