Motion till riksdagen
2014/15:1485
av Andreas Norlén och Finn Bengtsson (M)

Motverka rekrytering till terroristgrupper – främja avhopp

 

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att inrätta avhopparverksamhet och förebyggande verksamhet för personer som ingår i respektive överväger att ansluta sig till radikala islamistiska terroristgrupper.

Motivering

Enligt Säkerhetspolisens uppgifter strider ett 80-tal svenskar för Islamiska staten (IS) i Syrien och Irak. Resandet till Syrien är mer omfattande än tidigare vågor av resande för att strida för radikala, islamistiska terroristgrupper. Det finns inga tecken som tyder på att resandet till Syrien heller är under avtagande.

Det finns en rad samhällsinstanser som arbetar med terrorbekämpning och bedömning av risken för terroristattacker, som t.ex. Nationellt centrum för terrorhotbedömning (NCT) och Samverkansrådet mot terrorism som är ett samarbete mellan fjorton svenska myndigheter och som syftar till att stärka Sveriges förmåga att motverka och hantera terrorism.

Det föreligger dock en viss osäkerhet om vem som bär ansvaret för att stävja den utveckling som innebär att allt fler svenskar ansluter sig till radikala, islamistiska terroristgrupper. Kommuner och landsting, där mycket ansvar torde ligga, har i allmänhet inte den beredskap som krävs för att hantera dessa individer.

När någon planerar att återvända efter att ha stridit för en terroristorganisation eller när någon överväger att lämna Sverige för att strida för en sådan grupp finns det på ett individplan få möjligheter till hjälp, om man bortser från de samtal som Säpo för med dessa personer eller hjälp av mer generell natur som kan finnas att få genom kommuner och landsting.

Om en ung person riskerar att välja att ägna sig åt terroristverksamhet, eller annan liknande brottslighet, måste myndigheterna agera samordnat, snabbt och beslutsamt. På regeringens uppdrag inrättades för några år sedan sociala insatsgrupper på några platser i landet för att hjälpa unga kriminella att bryta med sin kriminalitet samt att motverka nyrekrytering till kriminella gäng. I de sociala insatsgrupperna samarbetar socialtjänsten, polisen och skolan kring enskilda ungdomar för att förhindra att ungdomarna ska välja en kriminell livsstil. På liknande sätt skulle insatsgrupper kunna arbeta med personer som riskerar att välja att ägna sig åt terroristverksamhet.

Om en person trots allt ansluter sig till en radikal, islamistisk terroristgrupp är det viktigt att arbeta för att han eller hon så snabbt som möjligt hoppar av. Förr eller senare kan vederbörande komma att känna att det är nog, antingen medan han/hon är utomlands för att strida eller vid återkomsten till Sverige. Livet i en terrororganisation är hårt och farligt och kan i längden bli alltför påfrestande. Kommunerna är vana vid att arbeta med socialt utsatta ungdomar och med missbrukare, men har i de flesta fall ingen beredskap för vad som ska ske, om en terrorist vill hoppa av. Detta behöver förändras.

De kommuner som har problem med att många åker och strider för radikala, islamistiska terroristgrupper behöver bygga upp både ett förebyggande arbete, som fångar upp enskilda individer i riskzonen att engagera sig i terroristverksamhet, och en avhopparverksamhet, som kan ge individuellt stöd och skydd till personer som vill lämna terroristgrupper, oavsett om de är unga eller äldre. Staten måste aktivt främja uppbyggnaden av sådan förebyggande verksamhet och avhopparverksamhet och ge kommunerna stöd i det arbetet. Detta bör ges regeringen tillkänna.

 

.

Andreas Norlén (M)

Finn Bengtsson (M)