Kvinnojourerna drivs idag i många kommuner som ideella föreningar och med ett kortsiktigt ekonomiskt stöd från kommunerna. Detta innebär att kvinnojourerna inte långsiktigt kan planera sin verksamhet. Dessa ideella organisationer bedriver ett värdefullt arbete till stöd för kvinnor och barn som utsätts för hot och våld av en närstående man. Organisationerna arbetar även med opinionsbildning inom området mäns våld mot kvinnor och närstående frågor.
Många kvinnojourer har utvecklats till en välrenommerad verksamhet, med god kvalitet. Statistik visar att många kvinnor varit i kontakt med kvinnojourerna på olika sätt för stöd och hjälp och också har fått hjälp till tillfälligt boende.
Kvinnojourerna har möjlighet att söka statliga anslag, och dessa ska gå till projekt och nyskapande verksamhet, inte det som kommunerna har ansvar för enligt socialtjänstlagen, dvs. att kvinnor utsatta för våld och barn som bevittnar våld ska få stöd och hjälp.
Eftersom det är kvinnojourerna som erbjuder detta stöd och denna hjälp i stort sett i alla kommuner, förutsätts en långsiktig planering för finansiering och också hur stödet ska utformas både på kort och på lång sikt. Tyvärr är det inte så det ser ut. Detta har bl.a. kommit fram i den tillsyn som Socialstyrelsen genomfört nyligen. Därför behöver en långsiktig lösning presenteras som är likvärdig i hela landet och som kommunerna har att följa, så att alla kvinnor och barn utsatta för våld får möjlighet till stöd och hjälp av god kvalitet oavsett var de bor.
När det gäller stöd och hjälp till kvinnor och barn utsatta för våld så skärptes socialtjänstlagen den 1 juli 2007 i syfte att tydliggöra kommunens ansvar för att ge stöd och hjälp till brottsoffer (5 kap. 11 § socialtjänstlagen). Ändringarna innebär att kommunen särskilt ska beakta att våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld kan vara i behov av stöd och hjälp.
Det har kommit ut allmänna råd, meddelandeblad och en handbok till hjälp för kommunerna, så de kan ge adekvat stöd och hjälp. Det är alltså kommunerna som har ansvaret och Socialstyrelsen är tillsynsmyndighet. Majoriteten av de skyddade boendena och också där kvinnorna får stödsamtal m.m. drivs av idéburna organisationer, s.k. kvinnojourer. Många kommuner brister i den långsiktiga finansieringen av kvinnojourerna och det är ofta som projektmedel från Socialstyrelsen, Arvsfonden m.m. kompletterar finansieringen trots att kommunerna bär ansvaret.
Det finns både en överenskommelse och lagstiftning på området, men det är tillämpningen som brister. Det är nu viktigt att följa upp och gå från ord till handling så att de idéburna organisationerna, såsom kvinnojourer, har långsiktiga och stabila förutsättningar för att kunna erbjuda stöd och hjälp till våldsutsatta kvinnor och deras barn.
.
|
Carina Ohlsson (S) |
|