Nästan alla ungdomar möter föreningsidrotten någon gång under uppväxten. Det skulle inte vara möjligt utan de 65 000 ideella ledare som finns inom idrotten. Att ersätta dem och nedlagda timmar med anställd personal skulle kosta upp mot 30 miljarder. En mycket liten del av idrottsföreningarna har anställd personal och hos de få som har det är det oftast uteslutande till administrativt arbete. I dag blir det allt vanligare att myndigheter likställer ideella föreningar och privata företag.
Det finns ett stort antal människor som engagerar sig i varje förening och varje lag. Bakom varje idrottande barn och ungdom finns det ledare, tränare, föräldrar, styrelser och arbetsgrupper. Det är människor som lägger sin lediga tid på att skapa bra förutsättningar för att ett lag och en klubb ska fungera. Barnen och ungdomarna som engagerar sig får själva hjälpa till med att samla in pengar till klubben och laget, och får social träning genom att samarbeta med andra. De får också lära sig hur en förening fungerar och kunskap om demokratins grundpelare.
Tyvärr ser jag inte att föreningslivet får det stöd som det behöver från det offentliga samhället. Föreningslivet måste få vara en egen sorts organisation för att klubbarna ska få sin verksamhet att fungera. Som ideell förening är man momsbefriad. På samma sätt kan föreningarna inte omfattas av samma regler som gäller för det privata näringslivet. Då skulle inga hembakade kakor, korvar eller mackor kunna säljas i samband med matcher och cuper.
Föreningslivet är bra ur många aspekter. Det ger våra barn och ungdomar möjlighet att utöva en idrott som de älskar och samtidigt träffa kompisar med olika förutsättningar. Samtidigt är det bra för folkhälsan, ger kunskap om hur demokrati utövas i praktiken och skänker sammanhållning, glädje och laganda. Låt oss se till att föreningslivet får möjlighet att finnas kvar – både idag och imorgon.
.
|
Mattias Ottosson (S) |
|
|
Johan Andersson (S) |
Johan Löfstrand (S) |
|
Anna-Lena Sörenson (S) |
Teresa Carvalho (S) |