Konkurrens är en av flera viktiga förutsättningar för skapandet av ett innovativt företagsklimat. Konkurrens utgör en drivkraft för företag att vara effektiva och förbättra utbudet av produkter och tjänster. En effektiv konkurrens kommer konsumenterna till del genom ökade valmöjligheter, högre kvalitet på produkter och lägre priser.
Detta är självklarheter i de flesta branscher med vissa undantag. Ett sådant undantag är inom den del av tjänstenäringen som tillhandahåller välfärdstjänster. Många av aktörerna i den sektorn är mindre fåmansbolag som drivs av personer – inte sällan kvinnor – som tidigare verkat inom de stora landstings- eller kommunstrukturerna. Efter ett antal frihetsreformer under 1990-talet öppnades möjligheterna för fristående entreprenörer inom välfärden att kunna medverka i offentliga upphandlingar. Enligt SKL köpte landets kommuner och landsting 2012 in tjänster från privata leverantörer för hundra miljarder kronor. I dag står privata utförare för 15 procent av de skattefinansierade välfärdstjänsterna i landet. Det innebär att minst 50 000 anställda i Sverige arbetar inom fristående företag, såväl i större koncerner som i småföretag, vilka bidrar till att förstärka välfärden.
All verksamhet behöver resurser för att utvecklas. Utöver brukaravgifter måste offentliga aktörer ha skattemedel medan privata dito behöver kapitaltillskott, det vill säga riskkapital. För företag som inte är beredda att ta in utomstående kapital är det därför viktigt att kunna växa organiskt genom att skaffa sig marginaler. Vinst i mindre tjänsteföretag är en absolut förutsättning för utveckling och för att kunna investera i personalens kompetens- och löneutveckling – kompetens som bidrar till att leverera mer konkurrenskraftiga och kvalificerade tjänster till uppdragsgivarna i kommuner och landsting vilket i slutändan gagnar såväl skattebetalare som utförare.
Från många håll har det i debatten höjts röster för att begränsa möjligheterna för företag inom just den specifika tjänstesektor som levererar till de offentliga välfärdssystemen att kunna generera vinst. Ett sådant förbud skulle få till följd att marginalerna krymps för företagen och deras tiotusentals anställda går miste om såväl kompetens- som löneutveckling. I själva verket handlar motståndet mot vinster i välfärdssektorn om att effektivt strypa fristående aktörers kapacitet att konkurrera med de stora offentliga aktörerna, även om det skulle ske på bekostnad av försämrad leverans till elever eller vårdtagare – ett offer som inte anstår en välfärd värd namnet.
Det måste få finnas fler utförare av skattefinansierade välfärdstjänster än det offentliga. De måste kunna verka och överleva med justa spelregler vilket ett förbud mot vinster i välfärden skulle sätta stopp för. Sverige behöver mer av valfrihet och därmed en bredare palett av fristående utförare i välfärdstjänstesektorn. Det är viktigt med likvärdiga villkor mellan privata och offentliga aktörer. För att säkra upp denna viktiga välfärdsnärings möjligheter att utvecklas bör därför riksdagen ge regeringen tillkänna att ta fram en strategi för utveckling av företag inom välfärdssektorn – en strategi som syftar till att långsiktigt säkra villkoren för företagens och deras personals möjligheter att utveckla och förhöja Sveriges välfärdstjänster.
.
|
Hans Rothenberg (M) |
|