Beslutet vid regeringens sammanträde den 30 oktober 2014 om ett svenskt erkännande av staten Palestina är olyckligt på många sätt. Dels för att det strider mot varje rimlig tolkning av folkrätten, men framförallt sätter det stora frågetecken kring regeringens syn på organisationen Hamas.
Hamas kontrollerar helt Gazaremsan och har där utöver stort stöd i även på Västbanken, enligt tillgängliga opinionsundersökningar. Hamas agenda är öppet antisemitisk och syftar till ett förintande av staten Israel. Om den saken råder det inget som helst tvivel. Så nyligen som den 5 oktober sa Hamas tidigare utrikesminister, och medlem av Hamas politbyrå, Mahmoud al-Zahar, att Hamas vill bygga en islamisk stat i Palestina, och där med ersätta Israel, och menade vidare att om deras linje skull segra skulle Israel förstöras ”med en hastighet som ingen ens kan föreställa sig”.
Uttalanden har inte fått någon uppmärksamhet i svenska media. Men egentligen är de bara en logisk följd av Hamas fortfarande gällande, och djupt antisemitiska stadgar som klargör att de vill förinta det judiska folket, från 1988. Antisemitismen är Hamas livsluft. Det är inte, som det ibland påstås i debatten, ett arv Hamas kan växa ifrån. I en tv-gudstjänst från i somras (den 30 juni 2014) uttryckte en Hamas-imam att de inte ”kommer lämna en enda kvar”, men åsyftning på det judiska folket.
Så länge situationen ser ut som den gör, och Gaza kontrolleras av en organisation som vill förinta Israel, och som under de sju år de kontrollerat Gaza startat tre krig, kan inget fredsavtal rimligen slutas. Svensk utrikespolitik måste agera utifrån denna insikt.
Så länge Gaza kontrolleras av en radikal islamistiskt organisation som vill förinta Israel och som under sina sju år i kontroll över Gaza initierat tre krig kan inget verkligt fredsavtal undertecknas. Erkännandet av Palestina är förhastat, omotiverat och hindrar fred. Detta bör ges regeringen till känna.
.
|
Mikael Oscarsson (KD) |
Magnus Oscarsson (KD) |