Donationsregistret i Sverige startade 1996. Idag är över 1,5 miljoner svenskar inskrivna i registret, och har meddelat att de vid händelse av död medger att deras organ kan användas för att hjälpa behövande medmänniskor. Trots att allt fler anslutit sig till registret, räcker inte antalet till för att hjälpa de som är i behov av organdonation. Enligt Socialstyrelsen stod 744 personer på kö för att få ett eller flera nya organ, den 1 oktober 2014. Sverige ligger fortfarande under genomsnittet i EU vad gäller donationer i förhållande till folkmängd.
Enligt försäkringsbolaget If skulle mer än hälften av dem som inte anmält sig till donationsregistret kunna tänka sig att donera sina organ. Vissa tycker att Socialstyrelsen och sjukvården borde bli mer aktiva och upplysa mer om fördelarna om donation, men det finns ett betydligt enklare sätt, nämligen att klassa en person som donator, om den inte uttryckt ett ställningstagande emot.
Givetvis måste den enskilde som, oavsett skäl, motsätter sig donation av sina organ ges full respekt för detta. Ett sådant ställningstagande ska inte ifrågasättas. Samtidigt måste vi se, att de flesta är positiva till donation, men av olika orsaker inte anmäler sig till registret. För dessa skulle det kunna vara en enkel och smidig åtgärd. De viktiga konsekvenserna skulle dock komma andra till del.
Anledningen till att det är viktigt att få fler i donationsregistret, är att det kan rädda livet på människor. Alltför många människor som har stått i kö för nya organ har dött, fast det skulle ha kunnat finnas villiga donatorer. Detta gör det angeläget att ändra regelverket.
.
|
Rasmus Ling (MP) |
Niclas Malmberg (MP) |