70 % av hjälpen till personer över 75 år som fortfarande bor kvar hemma ges av anhöriga. Enligt socialtjänstlagen ska kommuner ge stöd och det finns också statliga anslag för kostnaderna för ersättning till anhörigvårdare. Stödet ska skräddarsys efter de individuella behoven. Det ska syfta till att underlätta situationen fysiskt, psykiskt och socialt. Sådant stöd kan vara korttidsplatser, dagvård, avlösning i hemmet eller att träffa andra i anhörigvårdgrupper.
Socialstyrelsen har visat att en kombination av utbildning, färdighetsträning och psykosocialt stöd är till stor nytta för både äldre och deras anhöriga. Trots att stödet till anhöriga är lagstadgat fungerar det på många håll dåligt och väldigt olika mellan olika kommuner. Det finns där ett behov av stödjande åtgärder på olika plan – naturligtvis avlastning i vardagen, hjälp med utbildning och kontakter i vardagen, liksom större kunskap om hur vården kan utformas för att ge bästa resultat.
Kommunerna har i uppgift att hålla kontakt med anhörigvårdare och utforma lämpligt stöd. Samtidigt borde Socialstyrelsen kunna bidra med kunskap, exempel på färdighetsträning eller annat metodstöd. Sådant stöd kan bidra till vårdutveckling hos kommuner och ge större enhetlighet. Samtidigt vore det kunskap och information som skulle underlätta för individuella anhörigvårdare.
.
|
Lena Ek (C) |
Daniel Bäckström (C) |