År 2006 utgjorde de utrikes födda cirka 11,7 % av landets sysselsatta, men endast 4,2 % av de som var verksamma i de gröna näringarna utgjordes av utrikes födda. Totalt återfinns endast 0,6 procent av de sysselsatta utrikes födda i de gröna näringarna.
Samtidigt står de gröna näringarna inför en demografisk utmaning – kåren blir allt äldre och det blir allt svårare att hitta kompetent arbetskraft. Ofta har människor från andra länder kompetenser som är till nytta för landsbygdens utveckling och med människor från andra länder kan också nya möjligheter öppna sig i form av nya företag, en ny marknad och exportmöjligheter. Det är därför viktigt att hitta vägar till hur landsbygden kan bli en resurs för utrikes födda att snabbare bli delaktiga i samhället, men också där utrikes födda tas tillvara som en resurs för landsbygdens utveckling.
Samtidigt finns också många hinder och kunskapsluckor som behöver mötas hos såväl enskilda människor som hos organisationer, myndigheter och företag. En stor del av vissa grupper av nyanlända är lågutbildade eller saknar utbildning helt. Detta gör det ofta svårt för dem att klara av det svenska utbildningssystemet och leder även till svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden och möta arbetsmarknadens krav. Men många av dessa nyanlända kommer från områden med starka jordbrukstraditioner och har erfarenhet av djurskötsel och jordbruk, vilket är kompetenser som det finns stort behov av inom de gröna näringarna. Det är därför viktigt att ta tillvara den kompetens och de erfarenheter som nya svenskar har inom de areella näringarna. Ett problem är dock att kunskaper från de gröna näringarna inte alltid kommer fram i valideringsprocessen vid ankomst till Sverige, ibland beroende på att den nyanlända saknar formella kunskaper. Att bättre kunna validera kunskaper inom de gröna näringarna är alltså en viktig fråga. För de nyanlända som har formella kunskaper inom de gröna näringarna är det viktigt med möjlighet till praktik och vidareutbildning för att uppdatera och komplettera befintlig kunskap med de svenska förutsättningarna.
Ett annat stort problem idag är att landsbygden och dess näringar inte alltid ses som ett framtidsområde att satsa på, vare sig hos den som gör valideringen eller för den vars kunskaper valideras. Det gör att möjligheterna på landsbygden inom t ex odling, skog, eller småskalig livsmedelsförädling inte alltid når utrikes födda som kommer till Sverige. Därför är det viktigt att lyfta kunskapsnivån kring landsbygdens möjligheter hos personer och beslutsfattare inom integrationssektorn, på t ex kommuner, Arbetsförmedlingen och Migrationsverket. Det är samtidigt så att landsbygdens näringsliv inte i samma utsträckning som företag i städer har kunskaper om olika stöd och insatser som finns tillgängliga, som exempelvis instegsjobb och nystartsjobb. Därför behövs en kunskapsinsats även där.
Utrikes födda utgör också en allt viktigare konsumentgrupp i Sverige. Företag inom livsmedelssektorn skulle kunna bli bättre på att möta denna nya marknad, och med grön integration borde denna process kunna underlättas.
Idag är det många nyanlända som får sin första kontakt med landsbygden genom att de placeras på asylboenden på landsbygden. Det finns alltså en potential för kommunen att stärka sitt befolkningsunderlag vid en lyckad integration. Rådande regelverk gör dock att kommuner med fungerande mottagning med mycket kort varsel tvingas organisera skola, vård och omsorg för nyanlända som Migrationsverket placerar i kommunen. Detta skapar oro och försvårar en fungerande integrationsprocess. Det är därför viktigt att skyndsamt utreda hur kommunikation och samverkan mellan olika myndigheter som involveras i flyktingmottagande och integrationsprocessen, exempelvis kommun, landsting, arbetsförmedling samt även det lokala näringslivet, kan förbättras. Genom bättre samverkan kan fler nyanlända se möjligheten att bo och verka i den kommun man blivit placerad i, istället för att välja att flytta till en stad.
.
|
Kristina Yngwe (C) |
Johanna Jönsson (C) |