När saker går fel, finns det poänger med att kunna peka ut vem som gjort fel och vem som är ansvarig. Det är viktigt att dåliga beteenden leder till negativa konsekvenser – detta för att minska risken att samma eller andra personer gör om eller tar efter beteendet. Studier om hur korruption uppstår och utvecklas pekar tydligt på detta. Egentligen är detta grundläggande och någonting vi lär oss tidigt, men också behöver brottas med hela livet.
1974 avskaffades tjänstemannaansvaret inom offentlig förvaltning. Sanningen är att det även med tjänstemannaansvar var svårt att ställa tjänstemän till svars. Trots detta har konsekvensen blivit stor och på många håll fött en kultur av att inte ta ansvar för sina beslut och sitt agerande inom offentlig förvaltning. Det går allt för lätt att peka på någon annan och hitta dåliga bortförklaringar.
Ska vi få en mer effektiv och bättre offentlig sektor behöver fler lättare kunna krävas på ansvar. Och när ansvar inte tas på ett acceptabelt sätt måste det leda till konsekvenser för den som gjort fel och låtit skattebetalarna stå för notan.
Exakt hur detta behöver formuleras samt hur långtgående ansvarsutkrävandet kan och bör gå, vet vi inte idag. Ett effektivt system där både små och stora felsteg leder till proportionerliga konsekvenser är dock ett måste.
.
|
Ida Drougge (M) |
|