Djur anpassar sig efter människors beteende. Alla som regelbundet vistas i skog och mark vet att djurs beteende i hög grad styrs av hur människor uppträder. Om de upplevs som vänligt sinnade och ofarliga blir djuren orädda och ”socialiseras” medan ett hotfullt eller farligt beteende medför att djuren blir mer skygga och undviker kontakter.
Det har presenterats forskning som visade hur vissa fåglar kan identifiera enskilda människor. Fåglar som infångats och efter en tid i fångenskap släpps lösa, känner igen och varnar sina artfränder när de personer som tidigare hållit dem fångna kommer i närheten. Historier om hur enskilda djur förflyttar sig mellan olika områden eller på annat sätt ändrar sitt beteende inför jaktsäsongen har ofta betecknats som skrönor, medan många jägare och andra människor som vistas i skog och natur tvärtom ser dem som sanna eller sannolika, och själva kan ge exempel på detta.
I Kanada och Alaska finns detaljerade berättelser om hur till exempel björnar i områden med förbud på jakt blivit helt socialiserade och rör sig fritt i bostadsområden och till och med i storstädernas centrala delar, medan björnar i områden med friare jaktregler förblir skygga och söker sig ifrån befolkade områden.
I Lettland är jakt på varg fri. I Lettland finns ändå gott om varg, men till skillnad från i Sverige upplevs den inte som ett hot eller problem för människor och tamboskap. Den lettländska vargen är skygg, söker sig bort från befolkade områden och visar sig sällan i dagsljus. Mycket tyder på att skillnaden mellan den lettiska vargens beteende och den svenska vargen helt eller delvis beror på att vargen ”lärt sig” att det är farligt att komma nära människor.
Vi behöver införa åtgärder som minskar djurens tendens att ”socialisera sig”. För att minska vargtrycket och angreppen på tamboskap m.m. bör man överväga att på försök införa fri jakt på varg i delar av landet där vargen ökar och trycket på tamboskap är oacceptabelt högt för att sedan kunna utvärdera detta.
.
|
Sten Bergheden (M) |
|