Ett stort antal motioner från flera av riksdagens partier lyfter denna och närbesläktade frågor beträffande barns rätt till bostad varje år. Under riksmötet 2012/13 avslogs ett stort antal motioner med likartade krav i klump efter en kortare motivering. Utskottet hänvisar till länsstyrelserna och kommunerna som har ansvar för att barn inte skall drabbas av bostadslöshet. Vi har på pappret en väl genomtänkt struktur för detta i Sverige men regeringen borde inte nöja sig med vetskapen om att vi teoretiskt sett inte borde misslyckas. Regeringen borde även ta in det som trots allt sker utanför kansliväggarna. Kraven i dessa motioner är berättigade så länge som barn drabbas av hemlöshet i Sverige.
Även under det senaste riksmötet har denna motion avslagits utan särskild motivering i klump med ett stort antal andra motioner.
Trångboddheten växer liksom köerna för att få en bostad. Bostadsbristen sprider sig även utanför de största tätorterna. Byggföretagen tjänar stora pengar och de som förvaltar likaså. Trots detta byggs endast en bråkdel av det som krävs för att möta ett växande behov. I det läget tar fastighetsägarna alla tillfällen som bjuds att vräka den hyresgäst som upplevs som en osäker betalare till förmån för den med mer stabil inkomst. De svagaste står alltid längst ner på listan när samhället skakar. De svagaste är tyvärr oftast barn.
Men inga barnfamiljer ska kunna ställas på gatan utan bostad. Jag tror att en stor majoritet av riksdagens ledamöter är överens om detta. Rädda Barnens rapport om barnfattigdom gör att man blir än mer oroad över situationen. Vad händer med vårt samhälle när allt fler hamnar så långt utanför?
Många yrkeskategorier, från socialarbetare till lärare, läkare och poliser, beskriver utifrån sina erfarenheter hur samhället förändras när bostad inte längre är något alla kan ta för givet. Bostadslöshet går kanske inte helt att undvika, men måste den få en sådan omfattning vid varje lågkonjunktur? Det är inte rimligt att barn skall drabbas på det viset på grund av föräldrars misslyckanden; där måste samhället ta ett större ansvar även under dåliga tider.
Kommunen måste ta aktiv kontakt med de familjer som har problem med sitt boende. Så snart Kronofogdemyndigheten får veta att vräkning kan komma att bli aktuellt bör den meddela socialnämnden i kommunen. Socialnämnden ska då vara skyldig att snabbt ta fram en handläggare så att de hinner agera för barnets bästa innan vräkningen verkställs. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att snarast återkomma med förslag till ändringar i socialtjänstlagen vad avser obligatoriska åtgärder när vräkning eller bostadslöshet av andra orsaker hotar barn.
.
|
Jan Lindholm (MP) |
|