År 2009 tog riksdagen beslut om att införa lagstiftning som gör det möjligt att äga enskilda lägenheter, s.k. ägarlägenheter. Regeringen skapade möjligheten till en upplåtelseform som finns etablerad i andra länder. Direkt ägande har tidigare varit förbehållet villa- eller radhusägare. Bostadsrätten är en nyttjanderätt som innebär att föreningen äger fastigheten i kollektiv mening. Föreningens styrelse har inflytande över en rad faktorer som även påverkar den enskilda bostadsrättsinnehavaren. Ägarlägenheter är en viktig reform som bör utvecklas vidare.
Tyvärr medger dagens lagstiftning endast ägarlägenheter i nyproduktion av bostäder. Detta bör ändras så att även befintliga lägenheter kan ombildas till ägarlägenheter.
En annan nödvändig reform är att avskaffa den omotiverade bestämmelsen i fastighetsbildningslagen som kräver att tredimensionella fastigheter ska omfatta minst tre bostadslägenheter. Kravet på tre lägenheter för tredimensionell fastighetsbildning begränsar reformen för ägarlägenheter. Denna restriktion bör avskaffas.
På landsbygden, i glesbygd eller i skärgården kan positiva effekter skapas inom bostadsförsörjningen om möjlighet skapas för att dela småhus i flera fastigheter. Lagen om tredimensionella fastigheter skapade förhoppningar om att lagen skulle kunna innebära en lösning för bland annat äldre som skulle vilja bo kvar i sitt hus. Med en lagstiftning för ägarlägenheter skulle en del av huset kunna säljas, vilket borde vara attraktivt särskilt i områden med bostadsbrist. Om del av fastigheten säljs skapas möjlighet för bosatta att bo kvar. Arvingar kan finna en ekonomisk möjlighet att lösa ut syskon.
Ägarlägenheten innebär direkt ägande men i flerbostadshus. Bostaden kan hyras ut utan någon annans godkännande. Det är en boendeform som är en del i lösningen vad gäller bostadsmarknadens problem. Det borde vara möjligt att direkt äga sin bostad i ett flerbostadshus.
.
|
Nina Lundström (FP) |
|