Människohandel för sexuellt ändamål, utnyttjande i arbete, tiggeri eller andra ändamål drabbar miljoner människor varje år, främst kvinnor och barn. Människor betraktas som slavar som kan köpas och säljas på en marknad och den som utnyttjas kan återanvändas om och om igen, vilket gör verksamheten oerhört inkomstbringande för de kriminella nätverk som står bakom sexindustrin och annan människohandel.
Förekomsten av människohandel måste bekämpas med alla medel. Ingen nation klarar det på egen hand, utan det kräver gränsövergripande samarbete mellan myndigheter och beslutsfattare på olika nivåer i samhället. Det handlar om förebyggande åtgärder, skydd och stöd till dem som fallit eller riskerar att falla offer för människohandel, samt strategier och åtgärder för att komma till rätta med underliggande orsaker till människohandel.
Den parlamentariska Östersjökonferensen antog för några år sedan enhälligt en resolution om gemensamma insatser mot människohandel. Man föreslog en förbättrad och samordnad insamling av data i syfte att få fram ett realistiskt underlag för nödvändiga åtgärder. Konferensen uppmanade regeringarna i Östersjöregionen, Östersjöstaternas råd och EU att samordna lagstiftning för att bekämpa människohandel, i enlighet med olika beslut tagna av FN och Europarådet.
Nordiska ministerrådet genomförde ett projekt om människohandel under åren 2011–2013 med syfte att stärka det regionala samarbetet ytterligare. I projektet deltog även Nordiska ministerrådets kontor i de tre baltiska länderna och i Nordvästryssland. Av faktainsamlingen framgår att de flesta rapporterade fallen av människohandel i Norden gäller kvinnor och flickor som utnyttjats till prostitution, men erfarenheter från övriga Europa visar att människor utnyttjas under slavliknande förhållanden på en rad andra områden, bland annat inom lantbruk, byggnadsarbete eller städning. Det förekommer också att offer tvingas att tigga eller stjäla, liksom handel med barn. Under arbetet skapade man kontakter mellan ursprungs-, transit- och destinationsländer och projekten utvecklade ny kunskap och kom med konkreta rekommendationer om hur människohandel kan motarbetas.
Nordiska ministerrådets program mot människohandel var slut 2013, men inte människohandeln. Därför är det en skyldighet för varje civiliserat samhälle med värderingar som bygger på alla människors lika värde att fortsätta kampen genom att värna offren och lagföra förövarna.
Alla nordiska länder har nationella handlingsplaner mot människohandel, och de stora likheterna mellan de nordiska länderna ger bra möjligheter att lära av varandras erfarenheter och utveckla nya lösningar. Därför är det angeläget att fortsätta arbetet för att bekämpa människohandel.
.
|
Jennie Nilsson (S) |
|