Rasism och strukturell diskriminering
Det svenska samhället ger inte alla samma möjligheter, och långt ifrån likvärdigt utfall. Det gäller på många av samhällets områden, bland annat i skolan, på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden men också inom politiken. Människors möjligheter är beroende av vilken samhällsklass vi föds in i, vilket kön vi har men också vår hår- och hudfärg, hur vi pratar, vad vi har på oss och vem eller vad vi tror på.
Rasism har motiverats på olika sätt under de senaste sjuhundra åren. Först religiöst, sedan biologiskt och nu främst kulturellt. Idag är den rasism som tar stöd i kulturella motiveringar mest utbredd. Motiveringarna för rasism har som sagt ändrats över tid och innan vi är färdiga med att definiera och analysera kulturrasismen kan rasismen ha kommit att ändras och sökt stöd i andra motiveringar. Det viktiga är därför att se att rasismen förespråkar isärhållande av tillskapade grupper och att den förespråkar makt- och välfärdsskillnader mellan dessa grupper.
Rasism ska även förstås som ett privilegieskyddande system. Det vill säga, rasistiska strukturer skapar ett system som omfördelar resurser så att vissa får på bekostnad av andra och att det fortsätter genom att den privilegierade gruppen fortsätter att gynna sin egen tänkta grupp. Att vissa människor sorteras bort bland de arbetssökande eller förbigås i bostadsköer innebär också att det finns människor som drar politiska, sociala, eller ekonomiska fördelar av detta. På så sätt blir maktrelationer mellan olika tillskapade grupper naturliga.
Kunskap när det gäller hur rasism har tagit och tar sig uttryck i Sverige är låg. Den svenska självbilden är att Sverige är gott och icke-förtryckande. Rasism är något som anses finnas på andra platser och bland extrema människor, inte mitt ibland oss i vårt välfärdssamhälle. Denna självbild gör det svårare att arbeta mot rasism i Sverige och det krävs därför extra ansträngningar.
Den generella välfärdspolitikens betydelse
Grunden i arbetet mot rasism och för jämlikhet oavsett etnisk tillhörighet och religion utgörs av den generella välfärdspolitiken. Allas rätt till arbete, utbildning, bostad, kultur, vård, hälsa och inflytande samt en rättvis fördelning av resurserna i samhället är utgångspunkten. Hela Sverige måste omfattas av denna politik. Vissa regioner, orter och bostadsområden får inte halka efter. Social och ekonomisk marginalisering måste stoppas. I ett samhälle där varje individ känner trygghet och delaktighet och har makten att påverka sitt eget liv, är sannolikheten större att det utvecklas en ömsesidig respekt människor emellan och en känsla av gemenskap, som kan motverka konflikter och rasism. Men jämlikhet är inte bara rätt, det är också effektivt då det gör att alla människors förmågor tas tillvara.
Strukturell diskriminering på bostadsmarknaden
I storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö råder stor social och etnisk boendesegregation, trångboddhet och bostadsbrist. Den drabbar stora delar av stadens befolkning som inte är privilegierade och har höga inkomster. Bostadsbristen måste motverkas men med krav på en hög lägsta boendestandard – alla bostäder ska vara bra bostäder. Social och etnisk boendesegregation och diskriminering på bostadsmarknaden måste strategiskt motverkas. Därför måste aktiva åtgärder vidtas för att:
.
|
Lawen Redar (S) |
|