I Sveriges riksdag har vi sedan 1970-talet 349 folkvalda ledamöter som väljs vart fjärde år för att representera sina valkretsar och väljare. De 349 riksdagsplatserna fördelas mellan partierna efter hur många röster respektive parti fick i det senaste riksdagsvalet. Det specifika antalet ledamöter, alltså just 349, kan sägas vara ett resultat av gamla traditioner och kvarlämningar sedan övergången från tvåkammarsystemet till dagens enkammarsystem, och de politiska överväganden och kompromisser som gjordes då.
I jämförelse med andra länder har Sverige många folkvalda per invånare i vår högsta beslutsfattande församling. Det går ungefär 27 000 invånare per riksdagsledamot.
Det finns fördelar såväl som nackdelar med en minskning av antalet riksdagsledamöter. Ett argument mot att minska antalet är att mer glest befolkade valkretsar i landet då skulle få en sämre representation. De flesta valkretsarna idag motsvarar dock länsindelningen. Om man utvidgar och anpassar den indelningen utifrån förutsättningarna som finns i respektive län, skulle problemet kunna lösas, och representationen kunna tryggas även där det är glesbefolkat.
Det har skett mycket inom samhällsutvecklingen sedan antalet ledamöter i riksdagen fastställdes till att vara just 349 stycken. På bara några decennier har de politiska torgmötena blivit en förlegad tillställning. I takt med teknikens utveckling har vi nu en bred mängd andra kommunikationskanaler. Det handlar inte bara om att politiker finns profilerade i sociala medier på internet; förutom teknikskiftet har vi även sett ett kommunikationsskifte. Nyheter förmedlas allt snabbare, med ett större utbud av kanaler. Möjligheterna till dialog mellan väljare och förtroendevalda har aldrig varit större.
Byråkratin kring riksdagens arbete är omfattande. Det är i sig ett ytterligare argument för att minska antalet ledamöter. En minskning av antalet ledamöter skulle även minska kostnaden för skattebetalarna, då förvaltningskostnaderna skulle minska tillsammans med kostnader som arvode, bostäder och pensioner.
En regering som menar att varje skattekrona ska användas så effektivt som möjligt, måste ständigt se över hur skattemedlen kan förvaltas så kostnadseffektivt som möjligt. Det finns många goda anledningar att se över hur antalet riksdagsledamöter och kostnaderna för dem skulle kunna minskas, något som bör ges regeringen till känna.
.
|
Jenny Petersson (M) |
|