När domstolar idag utdömer skadestånd till målsäganden, exempelvis vid misshandelsfall, vilar ansvaret för utkrävandet i huvudsak på den enskilde. Denne får med hjälp av advokat eller ibland direktkontakt försöka driva in sin ersättning. Erfarenheter har visat att det inte alltid är enkelt och att det ofta också kan förekomma att förövarens ekonomiska ställning är sådan att skadeståndet inte blir utbetalt. I vissa fall kan då Brottsoffermyndigheten biträda, men huvudregeln är att det är den enskilde som förväntas driva in skadeståndet. För brottsoffret är detta naturligtvis påfrestande. Att möta och kontakta sin förövare i sig är naturligtvis inte enkelt, och att dessutom återkommande behöva ta kontakt för att få ut sitt skadestånd är knappast rimligt. Det borde övervägas om inte det finns mer rättssäkra och, för brottsoffret, lämpligare vägar att pröva – exempelvis genom att ålägga lämplig myndighet ansvaret att få skadeståndet utbetalt i de fall den enskilde så önskar. Nuvarande ordning kan knappast anses tillfredsställande och därför behövs en förändring av ansvaret för utkrävande av skadestånd.
Regeringen borde överväga en översyn i syfte att hitta annan ansvarsfördelning vid utkrävande av skadestånd. Det skulle vara en viktig markering för att stödja de personer som utsatts för brott.
.
|
Tomas Eneroth (S) |
Monica Haider (S) |