Allt fler anhöriga får ta ett allt större ansvar för vården av närstående när det går att behandla fler sjukdomar, rädda allt fler liv och vi blir allt äldre. Att vara anhörig till någon sjuk, äldre eller funktionshindrad person är i sig en riskfaktor för ohälsa. Anhörigvård är mer än äldre som vårdar make/maka eller vuxna som finns där för sina föräldrar utan omsorg ges av allt större familjenätverk som är känslomässigt involverade.
Regering och riksdag har förtjänstfullt uppmärksammat de anhörigas insatser genom att dels ge riktade stimulanspengar till kommunerna, dels genom att skriva in i socialtjänstlagen att kommunerna ska utforma stöd till alla åldersgrupper som har en anhörigvårdarroll.
För patienten är dess anhöriga viktiga och anhörigvårdare är en viktig partner för personalen och deras möjlighet att göra ett bra arbete. Anhörigvårdarrollen uppstår allt som oftast utifrån en akut sjukdomssituation. Någon skrivelse motsvarande den som finns i socialtjänstlagen och som kommunerna har att rätta sig efter finns inte i hälso- och sjukvårdslagen. Hälso- och sjukvårdslagen har däremot en lagreglerad uppgift att förebygga ohälsa. Genom att se, erbjuda delaktighet i vården av anhöriga och givetvis ett gott bemötande är viktiga delar av behandlingen. För att tydliggöra detta behövs det en skrivning i hälso- och sjukvårdslagen om att anhöriga ska ges stöd.
.
|
Carina Herrstedt (SD) |
|