Vattenkraften är tillsammans med kärnkraften basen för vår elproduktion. Då vattenkraften är förhållandevis enkel att reglera används denna, till skillnad från kärnkraften, också som en reglerkraft vid snabba förändringar av efterfrågan eller ojämn försörjning från till exempel vindkraft. Den storskaliga utbyggnaden av vattenkraften får ses som ett avslutat kapitel. Sverigedemokraterna vill bevara de orörda nationalälvarna från utbyggnad. Det finns dock en viss potential i effektivisering av befintliga anläggningar.
Småskalig vattenkraft
Idag så produceras över 4 TWh elenergi från de drygt 2 000 småskaliga vattenkraftsstationerna, dvs anläggningar med en mindre effekt än 10 MW, som finns i Sverige. Det finns en stor potential i dessa kraftstationer där effektiviteten kan ökas ytterligare, utan att behöva öka vattenflödet, samtidigt som det nästan finns lika många nedlagda kraftstationer där verksamheten skulle kunna återupptas.
Det hinder som främst finns idag för småskalig vattenkraft är omfattande nyprövningar av befintliga tillstånd, detta oavsett produktionens storlek, där producenten får betala motpartens kostnader för såväl utredningar som för advokater och ombud. Ett stort problem i detta sammanhang är även att prövningen kan kosta i princip lika mycket för mycket små kraftverk som för större. Detta är en orimlig ordning och vi menar att kostnaderna för nyprövning, i den mån de görs, ska sättas i relation till produktionskapaciteten.
Även den skattesanktion med en förhöjd fastighetsskatt som finns gentemot vattenkraften slår hårt mot småskalig vattenkraft där effekten av den höga fastighetsskatten blir att producenten får betala tillbaka cirka halva elcertifikatsersättningen i fastighetsavgift. Man konkurrerar således på helt andra villkor än andra förnyelsebara energikällor och där rationella miljövänliga investeringar uteblir.
Fastighetsskatten på industrifastigheter är normalt 0,5 procent, vilket t.ex. gäller för kraftvärmeverk och kärnkraftverk. Däremot har vattenkraftverk en kraftigt förhöjd fastighetsskatt som i flera steg höjts, senast från 2,2 procent till hela 2,8 procent. Fastighetsskatten för småskaliga vattenkraftverk utgör bara ca 186 miljoner kronor, dvs en bråkdel av den totala intäkten för vattenkraft som inkomståret 2012 låg på 3,7 miljarder kronor. Denna skattesanktion medför enligt branschorganisationer en kostnad på uppemot ca 8–9 öre/kWh för elenergi som alstrats i vattenkraftverk.
Vi anser att denna snedvridning av fastighetsskatten är direkt skadlig för investeringsviljan för framförallt den småskaliga vattenkraften som har störst lönsamhetsproblem och därmed sämre möjligheter till reinvesteringar i sina anläggningar som ofta ägs av privatpersoner eller mindre, lokala företag.
Som ett första steg anser vi att fastighetsskatten för småskalig vattenkraft bör sänkas till samma nivå som andra elproduktionsenheter för att stimulera investeringsviljan och tillkomsten av ny förnyelsebar energi.
.
|
Josef Fransson (SD) |
|
|
Mattias Bäckström Johansson (SD) |
Johan Nissinen (SD) |