Enligt den svenska vapenlagstiftningen beviljas innehav av vapen endast för vissa angivna ändamål. Det rör sig främst om jakt och målskjutning, men även avlivning av djur, samling, prydnad, skydd samt en del andra så kallade udda ändamål som inte är uttryckligen angivna i lagen. Det kan exempelvis röra sig om allt från punktering av gasbehållare inom räddningstjänsten till uthyrning av vapen för filminspelningar.
Om ett vapen innehas för ett visst ändamål får det enligt huvudregeln endast användas för beviljat ändamål undantaget målskjutning. Det är viktigt att skjuta in sitt vapen och bedriva träningsskytte före jakt; det är en del av god jaktetik.
Att inneha vapen är ett medborgerligt förtroende. För att få ha jaktvapen krävs en avlagd jägarexamen. Innehavare av vapenlicens är laglydiga människor vilket de har bevis på i form av sin vapenlicens utfärdad av Polismyndigheten. Våld med illegala vapen inblandade som förekommer i samhället har väldigt sällan med jakt och sportskytte att göra. Illegala vapen kommer framför allt från införsel från utlandet.
Vid beviljande av vapenlicens måste fokus ligga på en persons lämplighet att inneha vapen. Samtidigt ska personen ha ett legitimt skäl att inneha ett vapen, för jakt eller målskytte. Idag är det många som bedriver både sportskytte och jakt. Med dagens licenssystem kan det leda till att en person måste införskaffa två i stort sett identiska vapen för att utöva jakt och målskytte vilket leder till ett större antal vapen i Sverige. Inom EU är Sverige nästan ensamt om detta synsätt att dela in vapen i olika ändamål.
Vapenlicens borde därför inte längre knytas till ändamålet utan fokus bör ligga på en persons lämplighet att inneha vapen.
.
|
Åsa Coenraads (M) |
|