Antalet minklantbruk växer i Sverige. Allt fler unga lantbrukare satsar på minknäringen, ofta som ett komplement till andra gröna näringar, för att förbättra lönsamheten. På minknäringens område betalar sig nämligen god djurvälfärd även ekonomiskt och ger god avkastning och tillväxt för ekonomiskt trängda lantbruk och småföretag på landsbygden som annars skulle ha haft svårt att överleva.
Lönsamheten inom minknäringen är en direkt följd av Sveriges världsunikt höga djurvälfärd. Både lagstiftning och näringens egna initiativ har under de senaste tio åren placerat Sveriges minkbönder i en särskild klass vad gäller djurskydd. En god djurvälfärd ger också en slutprodukt av hög kvalitet, och svenska minkbönder får mellan 25 och 30 procent bättre betalt än andra länder till följd av kvalitetsnivån.
Under det senaste decenniet har svenska minkbönder investerat för hundratals miljoner i djurvälfärdsförbättrande åtgärder. Svenska minkar lever i tredimensionella boendesystem på fyra nivåer, att jämföra med de flesta europeiska länder som har ett enda plan. Djuren har tillgång till berikningsföremål, hyllor, klättringsmöjligheter, osv, vilket gör att stereotypinivåerna är så gott som helt obefintliga, enligt de årliga mätningar som utförs av SLU.
Ändå finns det lobbygrupper och politiker som direkt eller indirekt vill belägga svenska minkbönder med näringsförbud – antingen via lagstiftning eller genom så kraftigt förändrade villkor för branschen att verksamheten skulle bli helt olönsam. Detta argumenterar man för i bästa fall utifrån minst tio år gamla uppgifter och värden, i värsta fall utifrån rena känsloargument utan grund i vetenskap och fakta. Detta äventyrar inte bara näringsfriheten för hundratals småföretagare och arbetstagare på landsbygden, utan också den inte obetydliga export som näringen står för. 2013 uppgick exporten till närmare en miljard kronor. Näringsfriheten för svenska företagare ska inte avgöras av känsloargument, utan av kontrollerande myndigheter, forskares och experters omdömen. Det är också ett stort orosmoment som företagare att varje år se sitt livsverk ifrågasatt och nedläggningshotat. Seriösa småföretagare förtjänar bättre långsiktighet och arbetsro än så.
Den globala efterfrågan på päls är just nu större än vad den någonsin varit, och ett eventuellt näringsförbud skulle därmed också i praktiken innebära att produktionen förflyttades till ett land med per definition sämre djurvälfärd än Sverige. Sveriges världsledande ställning vad avser djurvälfärd hos mink, gör dessutom att vi är ett föredöme som påverkar andra europeiska länder att följa efter. Många länder har redan infört eller överväger att införa samma välfärdsförbättringar som Sverige. Ett näringsförbud skulle alltså få som sannolik konsekvens en generell välfärdsförsämring i hela Europa. Sverige bör istället upprätthålla sin världsledande position som föredöme och stimulera ytterligare utbyggnad av glesbygdsföretag och gröna näringar. För ungdomsjobben, för tillväxten, för exporten och för landsbygden behövs en näringsfrihet i Sverige.
.
|
Åsa Coenraads (M) |
|