Antalet registrerade fall av viltolyckor har åter tilltagit efter en tillfällig nedgång år 2011. År 2013 landade enligt Nationella Viltolycksrådet det totala antalet på 46 944 för samtliga viltslag, året före på 46 928. Vildsvinens snabba utbredning märks också i olycksstatistiken, från 2 445 år 2010 till 3 551 tre år senare.
Det sammanlagda antalet viltolyckor kan dock i själva verket röra sig om det dubbla eftersom Nationella Viltolycksrådets statistik vilar på antalet inrapporterade fall till polisen. Därför är det också svårt att beräkna samhällskostnaderna. Mot bakgrund av de inrapporterade fallen räknar man med kostnader på 3–4 miljarder kronor, men eftersom mörkertalet är så stort är de troligtvis betydligt högre. Säkert är dock att antalet registrerade fall har ökat markant under den senaste tioårsperioden.
Risken att råka ut för en viltolycka varierar kraftigt från län till län. I Stockholms län inträffade 2012 endast 2,6 olyckor per 1 000 personbilar men i Kronoberg inträffade hela 35,6 olyckor per 1 000 personbilar. Är det acceptabelt att risken för en förare i Kronoberg att krocka med vilt är mer än tretton gånger så hög som risken för en förare i Stockholms län? Vi tycker inte det och därför måste krafttag tas för att minska antalet viltolyckor och för att jämna ut regionala skillnader i trafiksäkerheten.
Den breda forskningen kring viltolyckor och lösningar för att förebygga viltolyckor är eftersatt. I slutet av 1970-talet lades den nationella VIOL-utredningen fram som innehöll förslag på åtgärder på hur man skulle minska olyckorna. Sedan dess har det dock skett stora förändringar i våra viltstammar. Inte minst har antalet vildsvin ökat explosionsartat, men de nya lösningarna har uteblivit. Enligt forskarna har de senaste decenniernas ansträngningar dessutom inte haft någon större säkerställd effekt.
Forskningen kring viltolyckor, vilka preventiva åtgärder som ger bästa resultat och de samhällskostnader som uppstår kring olyckorna behöver därför prioriteras.
Det forskningen kommit fram till visar tydligt att hastigheten på väg bör sänkas – inte överallt och överlag utan enbart på de sträckor som ligger i högriskområden och under timmar eller veckor med hög olycksrisk. Tillfälliga hastighetssänkningar och varningar som är specifika i tid och rum är förmodligen effektivare än vanliga varningsskyltar längs med vägarna.
Trafikstyrningssystem, planskilda passager, viltpassager och viltövergångar där trafikanter och djur varnas för varandra och både trafikens och djurens rörelser övervakas är också lösningar som kan vara fruktbara och som det därför behöver forskas betydligt mer på och som i större utsträckning behöver testas och utvärderas i praktiken.
För att kunna testa och utvärdera nya metoder och lösningar är det värt att överväga att utse ett testlän. Kronoberg är dels ovanligt olycksdrabbat, dels finns samtliga vanligt förekommande viltslag inom länets gränser. Därför borde man utreda möjligheterna att göra Kronoberg till testlän för utvecklingen av nya lösningar för en ökad trafiksäkerhet med färre viltolyckor.
.
|
Johan Hultberg (M) |
Katarina Brännström (M) |