Allemansrätten garanterar alla människors rätt att röra sig i naturen. Det är inte så många länder förutom Sverige som ger alla denna rätt och möjlighet att fritt röra sig i naturen samt att plocka bär och svamp med mera. Denna rätt ska vi absolut värna.
På senare år har dock olika konflikter uppmärksammats mellan markägare och kommersiella intressen. Utvecklingen går mot att utnyttjandet av marken ökar och allt oftare då av kommersiella intressen. Det kan röra sig om organiserad bärplockning för vidareförsäljning eller ridskolor som anordnar ridturer flera gånger per dag med upp till 15 hästar varje gång.
Den tid är förbi när det var vanligt att man gav sig ut i naturen för att plocka bär och svamp med mera som ett sätt att försörja sig själv och sin familj. Idag är det oftare olika fritidsaktiviteter som lockar.
Det finns anledning att se över allemansrätten i akt och mening att tydliggöra såväl rättigheter som skyldigheter. Det bör anges när det finns rättighet att nyttja annans mark gratis liksom när ersättning ska regleras genom avtal mellan markägaren och det kommersiella intresset.
Det kan gälla kostnader för ökat slitage på markvägar orsakat av ridturer med många hästar och ibland med många ridturer per vecka eller föreningar som anordnar mountainbiketurer i skogen. Det senare kan störa djurlivet högst påtagligt.
Därför anser jag att en modernisering av allemansrätten behöver göras med tydliga gränsdragningar i akt och mening att säkerställa såväl rättigheter som skyldigheter vid vistelse i vår natur.
.
|
Gunilla Nordgren (M) |
|