Ett problem som berör tillsynsverksamhet på livsmedelsområdet är att den kommunala tillsynen varierar stort över landet. Detta är inte bra och ger upphov till misstro och tvivel hos företagarna då tolkningen och tillämpningen av lagstiftningen kan skilja mellan olika kommuner och till och med mellan olika inspektörer i samma kommun. Många gånger förklaras detta med bristande kompetens och erfarenhet. Men det är inte en godtagbar motivering. För samtidigt innebär dylika tillkortakommanden att företagare och enskilda kan drabbas på ett oacceptabelt sätt. Tidskriften Restaurangvärlden gjorde häromåret en undersökning bland 1 120 ledande personer inom privat och offentlig restaurangnäring. Undersökningen gällde bland annat olikheter i kommunernas sätt att tolka lagen. Endast tre procent av de tillfrågade ansåg att tillsynen sker på lika villkor. Det är inte rimligt.
Alliansregeringen förde med lyckat resultat över ansvaret för djurskydd och djurskyddsinspektörernas arbete till länsstyrelserna. Syftet var bland annat att göra arbetet mer likvärdigt över hela landet. Genom att införa färre men större kontrollmyndigheter, det vill säga 21 länsstyrelser istället för 290 kommuner, har också arbetet kunnat samordnas bättre och följas upp så att det blir mer effektivt.
Detta har möjliggjort en högre rättssäkerhet för den enskilda djurägaren men har också ökat kunskapsnivån inom tillsynsverksamheten, genom att fler djurskyddsinspektörer fått möjlighet till heltidsanställning och därmed att i högre grad kunna fokusera på ett ansvarsområde. Genom att många djurskyddsinspektörer därmed har fått kollegor på sin arbetsplats har de dessutom fått större möjligheter att utbyta information och erfarenheter med varandra, vilket också gynnar kvaliteten i yrkesutövandet.
Av samma anledning och gynnsamma skäl borde motsvarande ansvarsförflyttning göras då det gäller tillsynsverksamheten på livsmedelsområdet, det vill säga från kommun till länsstyrelsenivå. Det skulle gynna såväl konsumenter som företag.
I maj 2014 presenterade Riksrevisionen en rapport där man bland annat konstaterade ”att många livsmedelsföretag inte får årliga kontroller trots att de tillhör de högsta riskklasserna. Att planerade kontroller av verksamheter med hög risk inte genomförs kan få konsekvenser för livsmedelssäkerheten”. Detta kan inte vara rimligt.
I rapporten konstateras vidare att ”kommunerna efterfrågar dock mer konkret vägledning och stöd främst när det gäller livsmedelsinspektörernas bedömningar”. Detta visar att intentionerna i denna motion har stor bäring i verkligheten.
Med hänvisning till ovan anser undertecknad att regeringen måste säkerställa att det skapas en mer likvärdig tillsyn på livsmedelsområdet i Sverige. Detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna.
.
|
Betty Malmberg (M) |
|