Riksdagen beslöt 2003 om mål för folkhälsan. Det övergripande nationella målet för folkhälsoarbetet skall vara att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Beslutet innebar att de statliga myndigheter som har uppgifter eller verksamhet som påverkar folkhälsan också skall beakta deras effekter på folkhälsan.
För det samlade folkhälsoarbetet sattes upp en sektorsövergripande målstruktur med elva målområden.
Det har nu gått mer än tio år sedan beslutet om dessa målområden och det finns anledning mot bakgrund av vad som hänt under tiden att göra kompletteringar.
Målområde 3 behandlar gruppen barn och ungdom och målområde 4 fokuserar på gruppen vuxna i yrkesaktiv ålder. Något eget målområde för årsrika människor finns däremot inte trots att andelen äldre i befolkningen växer, dels genom att 40-talisterna som är många nu nått pensionsåldern, dels genom att vi lever längre. Men även om de flesta är vid god hälsa upp i åren så är det den årsrikaste generationen som konsumerar mest sjukvård. En betydande andel av ohälsan är med rätt hälsofrämjande insatser förebyggbar. Det har visats bl.a. i det stora EU-projektet Healthy Ageing (2007).
Under 2012 lyfte EU särskilt fram behovet av insatser för aktivt åldrande. Året utnämndes till European Year for Active Ageing and Solidarity between Generations. Ett stort antal konferenser anordnades på det temat i olika EU-länder och många publikationer i ämnet såg dagens ljus. Året därpå ordnade Världshälsoorganisationen (WHO) en stor konferens WHO 8th Global Conference on Health Promotion där vikten av hälsofrämjande insatser för årsrika människor särskilt lyftes fram.
Sådana här punktinsatser är bra men det räcker inte för att påverka utvecklingen. Inom folkhälsoområdet krävs ett långsiktigt, kontinuerligt arbete och för att markera det behöver folkhälsopolitikens målområden utökas med ett: Ökad hälsa på äldre dar.
Den andra kompletteringen som behöver göras är ett tillägg i folkhälsomål 11 som har rubriken Tobak, alkohol, narkotika, dopning och spel. I Sverige beräknas 65 000 personer vara läkemedelsberoende och 315 000 har någon gång ett riskbruk. År 2014 avslog riksdagen en motion om att läkemedel skulle tilläggas i rubriken efter narkotika. Skälet som angavs var att det endast är läkares förskrivningar som är orsaken till att en person utvecklar läkemedelsberoende och att det är sjukvårdens sak att komma tillrätta med problemet. Men så enkelt är det inte. Det finns andra vägar som utnyttjas för att en person ska få tillgång till de här medlen, nämligen genom langare och via nätet. Det här är inte en fråga enbart för hälso- och sjukvården utan också för socialtjänsten, polisen och rättsväsendet. Det är vår uppfattning att också läkemedelsberoende bör ingå i det elfte folkhälsomålet.
.
|
Emma Carlsson Löfdahl (FP) |
|