Idag är det allt vanligare att människor får psykiatrisk tvångsvård på grund av ett gravt självskadebeteende som riskerar att allvarligt skada patienten, till exempel att man med olika verktyg skär och sticker sig så att man riskerar att förblöda, lemlästas eller att få så allvarliga skador att det blir men för livet.
På senare tid har fall uppmärksammats där personal inom vården mot patientens vilja har beslutat om att gipsa patientens armar och där man satt skenor som gjort det omöjligt för patienten att fortsätta skada sig själv. Åtgärden har av ansvarig läkare ansetts nödvändig för att rädda liv och funktioner hos patienten. Denna tvångsåtgärd har polisanmälts och allvarlig kritik har riktats från Inspektionen för vård och omsorg mot ansvarig personal, då de bryter mot lagen om tvångsvård. I lagen ges endast möjlighet till bältesläggning och avskiljning. Lagen är gammal och inte reviderad på flera år. Därför har inte heller de självskadebeteenden som blivit mer allvarliga och mer förekommande än förr tagits i beaktande när lagen skrevs.
All tvångsvård är ett allvarligt ingrepp mot varje människa och ska endast ske när allvarligt krisläge påkallar detta. Att sådan vård ändå är nödvändig i särskilda fall måste accepteras då risk för patientens eget liv föreligger. Det är rimligt att en översyn av lagen görs så att lämpliga och nödvändiga vårdinsatser för att rädda liv och funktioner kan sättas in.
.
|
Katarina Brännström (M) |
|