|
|
Kultur för alla
Sammanfattning
I betänkandet behandlas 21 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden hösten 2014 om kultur för alla.
Utskottet föreslår med anledning av motionsyrkanden ett tillkännagivande till regeringen om vikten av att bejaka äldre människors delaktighet i kulturlivet och ta vara på erfarenheterna från satsningen Kultur för äldre.
Utskottet avstyrker motionsyrkanden om kultur i hela landet. Utskottet hänvisar bl.a. till kultursamverkansmodellen, den modell för fördelning av statliga bidrag till regional och lokal kulturverksamhet som beslutades av riksdagen 2009. Utskottet avstyrker även motionsyrkanden om kulturpeng, en kulturlag, jämställt kulturliv, installation av hörselhjälpmedel i samlingslokaler, kulturhuvudstadsåret i Umeå 2014, Nordens hus i Sverige, centrum för populärkultur, filmfrågor och vidareförsäljning av biljetter.
I betänkandet finns åtta reservationer.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Installation av hörselhjälpmedel i samlingslokaler
Kulturhuvudstadsåret i Umeå 2014
Vidareförsäljning av biljetter
1.Kultur i hela landet, punkt 1 (C)
2.Kultur i hela landet, punkt 1 (V)
4.Jämställt kulturliv, punkt 5 (V)
5.Nordens hus i Sverige, punkt 8 (SD)
6.Centrum för populärkultur, punkt 9 (V)
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden 2014/15
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
|
1. |
Kultur i hela landet |
Riksdagen avslår motionerna
2014/15:163 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkande 15,
2014/15:1172 av Roza Güclü Hedin m.fl. (S),
2014/15:2459 av Per Lodenius (C) yrkandena 1 och 2,
2014/15:2587 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkande 19 och
2014/15:2824 av Thomas Strand m.fl. (S).
Reservation 1 (C)
Reservation 2 (V)
|
2. |
Kulturpeng |
Riksdagen avslår motion
2014/15:2849 av Paula Bieler (SD).
|
3. |
Kulturlag |
Riksdagen avslår motion
2014/15:193 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 2.
Reservation 3 (V)
|
4. |
Kultur för äldre |
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anför om vikten av att bejaka äldre människors delaktighet i kulturlivet och ta vara på erfarenheterna från satsningen Kultur för äldre. Därmed bifaller riksdagen motionerna
2014/15:2358 av Per Bill m.fl. (M, C, FP, KD) yrkande 7 och
2014/15:2454 av Emma Henriksson m.fl. (KD, M, C, FP) yrkande 18.
|
5. |
Jämställt kulturliv |
Riksdagen avslår motionerna
2014/15:193 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 1 och
2014/15:2057 av Hannah Bergstedt m.fl. (S).
Reservation 4 (V)
|
6. |
Installation av hörselhjälpmedel i samlingslokaler |
Riksdagen avslår motion
2014/15:805 av Lena Ek och Annika Qarlsson (C).
|
7. |
Kulturhuvudstadsåret i Umeå 2014 |
Riksdagen avslår motion
2014/15:503 av Isak From (S).
|
8. |
Nordens hus i Sverige |
Riksdagen avslår motion
2014/15:2932 av Aron Emilsson m.fl. (SD).
Reservation 5 (SD)
|
9. |
Centrum för populärkultur |
Riksdagen avslår motion
2014/15:193 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 12.
Reservation 6 (V)
|
10. |
Filmfrågor |
Riksdagen avslår motionerna
2014/15:193 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 3 och
2014/15:2935 av Aron Emilsson m.fl. (SD) yrkandena 1–3.
Reservation 7 (SD)
Reservation 8 (V)
|
11. |
Vidareförsäljning av biljetter |
Riksdagen avslår motion
2014/15:926 av Teresa Carvalho m.fl. (S).
Stockholm den 9 april 2015
På kulturutskottets vägnar
Per Bill
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Per Bill (M), Gunilla Carlsson (S), Peter Johnsson (S), Cecilia Magnusson (M), Agneta Gille (S), Aron Emilsson (SD), Saila Quicklund (M), Björn Wiechel (S), Per Lodenius (C), Niclas Malmberg (MP), Isabella Hökmark (M), Anna Wallentheim (S), Angelika Bengtsson (SD), Bengt Eliasson (FP), Rossana Dinamarca (V), Lars-Axel Nordell (KD) och Ida Karkiainen (S).
I betänkandet behandlas 21 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden hösten 2014.
Kulturutskottet fick den 12 mars 2015 information i filmfrågor av representanter för Film&TVProducenterna, Teaterförbundet och Dramatikerförbundet.
Nationella mål för kulturpolitiken
Utgångspunkten för den statliga kulturpolitiken är de nationella kulturpolitiska mål som riksdagen antog i december 2009 (prop. 2009/10:3, bet. 2009/10:KrU5, rskr. 2009/10:145). Målen är följande:
Kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund. Alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet. Kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling.
För att uppnå målen ska kulturpolitiken
– främja allas möjlighet till kulturupplevelser, bildning och till att utveckla sina skapande förmågor
– främja kvalitet och konstnärlig förnyelse
– främja ett levande kulturarv som bevaras, används och utvecklas
– främja internationellt och interkulturellt utbyte och samverkan
– särskilt uppmärksamma barns och ungas rätt till kultur.
De kulturpolitiska målen är nationella, men de ska även kunna inspirera och vägleda politiken i kommuner och landsting. I avsikt att föra kulturen närmare medborgarna och främja ett lokalt och regionalt engagemang för kulturfrågorna har en modell för statens bidragsgivning till regional kulturverksamhet successivt införts, kultursamverkansmodellen (se närmare nedan).
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om kultur i hela landet. Mo-tionsyrkandena avslås med hänvisning till bl.a. den aktuella modellen för fördelning av statliga bidrag till regional och lokal kulturverksamhet, den s.k. kultursamverkansmodellen, som beslutades av riksdagen 2009.
Jämför reservationerna 1 (C) och 2 (V).
Motionerna
I partimotion 2014/15:2587 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkande 19 föreslås att kulturstödet decentraliseras så att det lokala och regionala inflytandet ökar. Centerpartiet vill se ett rikt kulturliv i hela landet där nya uttryck frodas, lyfts fram och tas till vara. Centerpartiet vill därför fortsätta att decentralisera svensk kulturpolitik genom att utveckla kultursamverkansmodellen. Modellen bör införas i hela Sverige och kultursamverkansmodellens andel av den statliga kulturbudgeten bör öka.
I kommittémotion 2014/15:163 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkande 15 betonas vikten av tillgång till god kultur oavsett var i landet man bor. Den re-gionala spridningen är ett nationellt ansvar och staten måste garantera finansieringen. I motionen framhålls att Vänsterpartiet värnar ett rikt kulturliv för landsbygdskommuners framtida utveckling. Till exempel ska möjligheten att ta del av teater och dans finnas i hela landet. Digitalbio i hela landet bör också främjas, så att även mindre orter kan ta del av den bredd i filmutbudet som finns i de större städerna.
I motion 2014/15:2459 av Per Lodenius (C) yrkande 1 anförs att kulturstödet bör decentraliseras för att öka det lokala och regionala inflytandet. När kulturstödet decentraliseras kan det anpassas bättre till olika behov. Om människor får mer makt över hur de kan påverka och ta del av kulturutbudet på sin ort kan ett levande kulturliv i hela landet skapas. Man bör också se över möjligheten att förlägga statliga museers verksamhet till fler platser i landet samt att de föreställningar som går på de stora nationella scenerna i större utsträckning också kan gå på turné i landet för att komma fler till del. För att öppna upp dörrarna till även denna del av kulturlivet för fler vill motionären att en del av de medel som satsas på kulturen ska gå till verksamhet som förläggs utanför institutionernas väggar.
I samma motions yrkande 2 begärs att regeringen tillsätter en utredning om en ny modell för den nationella kulturpolitiken som ska utgå från att man involverar regionerna i den nationella kulturpolitiken. Det lokala självstyret bör tillåtas spela en verklig roll där verksamheter och beslutsbefogenheter decentraliseras så långt det är möjligt. För att fler ska kunna ta del av kulturen bör man hitta en ny modell som gör att man i samråd mellan regionerna och staten lyfter fram spetskompetens där den finns i landet. Det rör sig om att bygga vidare på de tankar som gjort kultursamverkansmodellen framgångsrik och göra en liknande modell för den nationella nivån.
Thomas Strand m.fl. (S) understryker i motion 2014/15:2824 kulturens viktiga roll i samhället. I motionen anförs bl.a. att kulturen är nödvändig för att göra människor starka nog att möta samhällsförändringar och för att de ska få nödvändiga redskap att förstå sig själva och sitt samhälle. Den är en del av det livslånga lärandet. Det är viktigt att klargöra betydelsen av att kultur ges utrymme på alla samhällsområden. Politiken ska ge förutsättningar för ett sjudande kulturliv såväl i städerna som på landsbygden. Förutsättningar måste ges för att så många som möjligt ska kunna ta del av, uppleva och utöva kultur i alla dess former.
Roza Güclü Hedin m.fl. (S) anför i motion 2014/15:1172 att regeringen behöver se över möjligheten att ge riktade uppdrag till viktiga kulturella mötesplatser över hela landet i syfte att stötta och vårda dessa kulturinstitutioner och verka för att de ska fortsätta att vara goda ambassadörer och kulturspridare.
Bakgrund
Hösten 2009 beslutade riksdagen om en ny modell för fördelning av statliga bidrag till regional och lokal kulturverksamhet, den s.k. kultursamverkansmodellen (prop. 2009/10:3, bet. 2009/10:KrU5, rskr. 2009/10:145). Modellen infördes successivt fr.o.m. 2011. Samtliga län utom Stockholms län ingår fr.o.m. 2013 i kultursamverkansmodellen.
Modellen ska bidra till ökad uppfyllelse av de nationella kulturpolitiska målen och ge ökat genomslag för regionala prioriteringar och variationer. Kultursamverkansmodellen innebär att ett landsting eller en region får besluta om fördelningen av vissa statliga kulturbidrag under förutsättning att en regional kulturplan har tagits fram i samverkan med länets kommuner. Arbetet med den regionala kulturplanen ska genomföras i dialog med det civila samhället och de professionella kulturskaparna. Det är Statens kulturråd som beslutar hur mycket statliga medel respektive landsting får att fördela till kulturverksamheter i länet. För 2015 är ca 1,3 miljarder kronor avsatta för ändamålet inom ramen för anslaget 1:6 Bidrag till regional kulturverksamhet inom utgiftsområde 17. De sju verksamhetsområden som landstingen fördelar statliga pengar till genom kultursamverkansmodellen är professionell teater-, dans- och musikverksamhet, museiverksamhet, biblioteksverksamhet, konst- och kulturfrämjande verksamhet, regional enskild arkivverksamhet, filmkulturell verksamhet samt hemslöjdsfrämjande verksamhet.
Kulturrådet presenterade i november 2013 en övergripande nationell uppföljning av kultursamverkansmodellen 2012 med fokus på de sju verksamhetsområden som medlen kan fördelas till. Rapporten visar på relationerna mellan de tre offentliga nivåerna stat, kommun och landsting och de olika regionala strukturerna, prioriteringarna och förutsättningarna. Uppföljningen visar bl.a. att det statliga stödet till länen i snitt uppgick till 31 procent av de totala offentliga intäkterna 2012. Vidare framgår att det statliga stödet till scenkonsten och museiområdet utgör över 90 procent av modellens samtliga medel. Även i de län som då inte ingick i modellen fördelades över 90 procent av de statliga medlen till dessa områden.
Myndigheten för kulturanalys har i uppdrag att löpande utvärdera kultursamverkansmodellen. Tidigare utvärderingar som Myndigheten för kulturanalys genomfört (rapporterna 2012:1 och 2013:2 samt rapporten Kulturanalys 2013) visar att modellen i stora delar landat väl. Myndigheten presenterade i november 2013 rapporten Samverkan ligger i tiden som visar att samverkan ökat, men att dialogen med det civila samhället behöver vidareutvecklas. Under hösten 2014 presenterades ytterligare en rapport, Länsteatrarna och kultursamverkansmodellen (2014:3). Rapporten fokuserar bl.a. på principen om armlängds avstånd, länsteatrarnas roll som regional resurs och teaterchefernas roll.
Kulturrådet redovisar årligen det regionala utfallet av myndighetens bidragsgivning. År 2013 uppgick detta stöd till ca 1,2 miljarder kronor. Fördelningen för 2013 visar att storstadslänen Västra Götaland, Skåne och Stockholm tilldelades mest bidrag mätt i kronor medan stödet per invånare var högst i Västerbotten, Gotland och Jämtland.
Här kan vidare nämnas att regeringen den 12 februari 2015 fattade beslut om tilläggsdirektiv till Museiutredningen 2014/15 (dir. 2015:14). Inom ramen för sin översyn av den statliga museipolitiken ska utredaren nu även analysera och föreslå hur verksamhet och samlingar vid de centrala museerna i högre utsträckning kan göras tillgängliga för människor i hela landet. Utredningen ska redovisas senast den 15 oktober 2015.
Det kan även nämnas att det i regeringens riktlinjebeslut 2015 för Kungliga Dramatiska teatern AB och Kungliga Operan AB föreskrivs att institutionerna ska vara en angelägenhet för publiken i hela Sverige. Riksteatern ska enligt regeringens riktlinjebeslut 2015 arrangera föreställningar samt verka för ett starkt arrangörsled inom scenkonsten i hela landet. Sveriges Radio AB och Sveriges Television AB ska enligt sina respektive sändningstillstånd för perioden 2014–2019 göra ”föreställningar, konserter och andra kulturhändelser tillgängliga för hela publiken genom samarbeten med kulturinstitutioner samt fria kulturproducenter på skilda kulturområden i hela Sverige”. I sammanhanget ska också nämnas den satsning som har gjorts på digitalisering av biografer och som har bidragit till att tillgången till kultur genom filmmediet, bl.a. spelfilm och filmatisering av operaföreställningar har ökat runt om i landet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av tillgång till god kultur i hela landet. Alla medborgare i landet ska ha möjlighet att ta del av, uppleva och utöva kultur. Utskottet vill också understryka betydelsen av regionalt och lokalt inflytande för kulturlivet.
Utskottet konstaterar att kultursamverkansmodellen syftar till att ge ett ökat utrymme för regionala prioriteringar och variationer. Kultursamverkansmodellen berör kulturlivet i alla kommuner och regioner i landet, förutom i Stockholm. En ambition med den nya modellen var att ge den regionala och lokala nivån ett tydligare inflytande över kulturpolitikens genomförande.
Kulturrådet och Myndigheten för kulturanalys har genomfört utvärderingar av kultursamverkansmodellen. Utskottet konstaterar att dessa visar att samverkansmodellen i stort fungerar bra men att det finns utrymme för förbättringar bl.a. i dialogen med det civila samhället. Utskottet ser därför ingen anledning att, som föreslås i en motion, frångå en modell som givit ett lokalt inflytande över kulturlivet i landet. Utskottet utgår från att uppföljningar av modellen genomförs löpande av berörda myndigheter, liksom på lokal nivå för verksamhet inom kommunen eller regionen.
Kulturutskottet beslutade den 27 januari 2015 att genomföra ett uppföljnings- och utvärderingsprojekt om kultursamverkansmodellen.
Utskottet anser med hänvisning till de omfattande statliga insatserna för kultur i hela landet, varav kultursamverkansmodellen är en viktig del, att mo-tionerna 2014/15:163 (V) yrkande 15, 2014/15:1172 (S), 2014/15:2459 (C) yrkandena 1 och 2, 2014/15:2587 (C) yrkande 19 och 2014/15:2824 (S) inte bör leda till något initiativ från riksdagen. Motionerna avstyrks därmed.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om att utreda ett system för kulturpeng.
Motionen
I motion 2014/15:2849 av Paula Bieler (SD) begärs att regeringen ska utreda ett system för kulturpeng. Motionären anser att stödet till kulturlivet i högre grad bör utformas så att det som premieras är deltagande i kulturlivet som en del av den allmänna välfärden för den enskilde medborgaren. De gemensamma resurserna bör rikta sig till medborgaren snarare än till konstnären. Ett sätt att flytta inflytande över samtidskulturen närmare medborgarna är att införa ett system där varje invånare tilldelas kulturpeng, dvs. ett bidrag reser-verat för kulturkonsumtion. Detta bidrag skulle kunna utformas likt exempelvis tandvårdsbidraget, där museum, ateljéer, konserthallar och andra arenor som erbjuder kulturkonsumtion ansluts till ett system och varje medborgare årligen tilldelas en pott som kan användas vid besök hos de anslutna kultur-arenorna. På detta sätt ges stöd till kulturnäringen och samtidskulturen utan att den styrs av andra krafter än medborgarnas preferenser.
Utskottets ställningstagande
Den statliga kulturpolitiken kommer till uttryck bl.a. genom den verksamhet som bedrivs inom ramen för de statliga myndigheterna och institutionerna inom kulturområdet och genom de bidrag och ersättningar som ges till kulturskapare, institutioner, organisationer och fria grupper.
De nationella målen för kulturpolitiken beslutades av riksdagen i december 2009. Målen ska styra den statliga kulturpolitiken men också vägleda kulturpolitiken i kommuner och landsting. Målen är att kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund. Alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet. Kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling.
Som framkommit ovan ska kulturpolitiken för att uppnå målen främja allas möjligheter till kulturupplevelser och bildning och till att utveckla sina ska-pande förmågor men också främja kvalitet och konstnärlig förnyelse. En kulturpolitisk ambition är att skapa förutsättningar för konstnärlig frihet. Utskottet finner inte skäl att utreda ett system för kulturpeng.
Motion 2014/15:2849 (SD) avstyrks därmed.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om en kulturlag med hänvisning till bl.a. den rådande principen om kommunalt självstyre samt de nationella kulturpolitiska målen.
Jämför reservation 3 (V).
Motionen
I partimotion 2014/15:193 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 2 begär Vänsterpartiet att riksdagen ger regeringen i uppdrag att ta fram ett förslag till en kulturlag. I motionen anförs att kulturens roll i samhället och för samhällets utveckling är så fundamental att det är dags att lagfästa samhällets ansvar för kulturen. I Norge finns sedan en tid en lag som befäster samhällets ansvar för kulturen. Motionärerna framhåller att en lagstiftning som motsvarar den norska kulturlagen skulle stärka kulturens ställning.
Utskottets ställningstagande
Kulturområdet är endast i begränsad mån lagreglerat. Det gäller främst kulturmiljölagen (1988:950), arkivlagen (1990:782), bibliotekslagen (2013:801), språklagen (2009:600) och lagen (2010:1919) om fördelning av vissa statsbidrag till regional kulturverksamhet. Den formella styrningen av statligt stödd kultur sker i första hand genom myndighetsinstruktioner i form av författningar, bidragsförordningar, riksdagsuttalanden, regleringsbrev samt medelstilldelning. Regeringen följer upp myndigheternas verksamhet bl.a. genom regelbundna myndighetsdialoger.
Kulturutskottet har under tidigare riksmöten behandlat motionsyrkanden från Vänsterpartiet med likartat innehåll (jfr bl.a. bet. 2010/11:KrU9 s. 9 f. och bet. 2011/12:KrU10 s. 19 f.). Motionsyrkandena har avstyrkts av utskottet. Riksdagen har beslutat i enlighet med utskottets förslag.
Utskottet anförde då bl.a. att i den mån motionsförslaget syftade till lagreglering av den verksamhet som styrs av kommuner och landsting fann utskottet skäl att påminna om den rådande principen om kommunalt självstyre (14 kap. 3 § regeringsformen).
Utskottet anförde vidare att det inte kunde se att kulturområdet skulle gynnas av att – som motionärerna föreslog – lagregleras i högre grad än vad som nu är fallet. Den statliga styrningen på detta område har på senare år gått i en annan riktning, dvs. mot minskad detaljreglering. Exempelvis är den nya modellen för statens bidragsgivning till regional kulturverksamhet, den s.k. kultursamverkansmodellen, ett uttryck för en strävan mot mindre styrning från statens sida. Ett av syftena med kultursamverkansmodellen är att skapa ett ökat utrymme för regionala prioriteringar och variationer och att föra kulturen närmare medborgarna.
Slutligen ansåg utskottet det angeläget att framhålla att fundamentet i kulturpolitiken, nämligen de nationella kulturpolitiska mål som riksdagen antog hösten 2009, är avsedda att styra den statliga kulturpolitiken samt också inspirera och vägleda politiken i kommuner och landsting (prop. 2009/10:3, bet. 2009/10:KrU5, rskr. 2009/10:145).
Utskottet har ingen annan uppfattning nu och avstyrker därför förslaget om införande av en kulturlag i motion 2014/15:193 (V) yrkande 2.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anför om vikten av att bejaka äldre människors delaktighet i kulturlivet och ta vara på erfarenheterna från satsningen Kultur för äldre. Därmed bifaller riksdagen två motionsyrkanden med denna inriktning.
Motionerna
I motion 2014/15:2358 av Per Bill m.fl. (M, C, FP, KD) yrkande 7 framhålls vikten av att stärka äldres delaktighet i kulturlivet genom satsningen på kultur för äldre. I motionen framhålls att det är självklart att äldre ska ha en meningsfull vardag med intressen och fritidssysselsättning. En social samvaro kan bidra till fler friska år.
Liknande synpunkter förs fram i motion 2014/15:2454 av Emma Henriksson m.fl. (KD, M, C, FP) yrkande 18. I motionen konstateras att det är självklart att också äldre ska ha en meningsfull vardag med intressen och fritidssysselsättningar.
Utskottets ställningstagande
Statens kulturråd har under perioden 2011–2013 fördelat medel för att främja äldre människors delaktighet i kulturlivet genom såväl kulturupplevelser som eget skapande i gemenskap med andra (Kultur för äldre). Satsningen har finansierats genom särskilda medel. Bidrag som fördelades i slutet av 2013 fick användas under en längre period, t.o.m. 2014–2015, i något fall även under 2016. Totalt fördelades 70 miljoner kronor. Kulturrådet redovisade i december 2013 en uppföljning av de bidrag som lämnats för att främja kultur för äldre under 2011 och 2012. Utvärderingen visar på en rad positiva effekter av bidraget. Bland annat konstateras att det har främjat ökad delaktighet i kulturlivet, nått den tänkta målgruppen, bidragit till att bryta isolering, öppnat ett nytt arbetsfält för kulturskapare samt utvecklat samverkan mellan nya parter. Satsningen har vidare skapat sociala sammanhang och påverkat relationen mellan boende och personal. Kulturrådet har också gett ut en inspirationsskrift om kultur för äldre (Kulturrådets skriftserie 2012:5). Kulturrådet slutredovisade i februari 2015 uppdraget att främja kultur för äldre till Socialdepartementet och Kulturdepartementet.
Utskottet konstaterar inledningsvis att staten årligen satsar omfattande belopp för att öka tillgången till kultur för alla, något som givetvis även kommer äldre till del. I detta sammanhang ska också nämnas den omfattande verksamhet som bedrivs inom ramen för folkbildningen inte minst av studieförbunden, och som avser kulturverksamhet.
Utskottet vill dock understryka vikten av att särskilt främja äldre människors delaktighet i kulturlivet, såväl genom kulturupplevelser som eget skapande. Detta kan leda till ett friskare, mindre ensamt och mer meningsfullt liv för den enskilda individen. Forskning på bl.a. Göteborgs universitet visar på tydliga samband mellan kultur och hälsa. Ett exempel är kulturens roll inom demensvården, där bl.a. ett systematiskt arbete med att inkludera konst och musik i behandlingen har gett människor med demenssjukdom ett bättre liv och en förbättrad vårdkvalitet.
Diskussionen om äldres situation får inte reduceras till att bara handla om omsorg och relevant sjukvård. Alla har rätt till en meningsfull vardag med intressen och fritidssysselsättningar genom hela livet. En social samvaro och möjlighet att ta del av olika kulturupplevelser, kan bidra till att främja hälsan, skapa en känsla av samhörighet och ge guldkant på tillvaron. Det är därför, enligt utskottet, viktigt att bejaka äldre människors delaktighet i kulturlivet och ta vara på erfarenheterna från satsningen Kultur för äldre. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Utskottet tillstyrker därmed motionerna 2014/15:2358 (M, C, FP, KD) yrkande 7 och 2014/15:2454 (KD, M, C, FP) yrkande 18.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden dels om en utredning med uppgift att kartlägga och ta fram en strategi för att uppnå ett jämställt kulturliv, dels om vikten av att främja kulturverksamhet som rör, speglar eller inbegriper hbtq-personer. Motionsyrkandena avslås mot bakgrund av de omfattande insatser som görs på området.
Jämför reservation 4 (V).
Motionerna
Vänsterpartiet begär i partimotion 2014/15:193 av Jonas Sjöstedt m.fl. yrkande 1 att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att kartlägga och ta fram en strategi för att uppnå ett jämställt kulturliv. En sådan utredning bör ha i uppdrag att kartlägga hela kulturlivet ur ett könsmaktsperspektiv – både hos dem som skapar och hos publiken – samt ta fram en strategi för att uppnå jämställdhet. I motionen framförs att könsmaktsordningen, heteronormen, den strukturella rasismen och klasstillhörighet begränsar det fria uttrycket genom att osynliggöra, undertrycka och nedvärdera berättelser och erfarenheter.
I motion 2014/15:2057 av Hannah Bergstedt m.fl. (S) anförs att de kulturpolitiska målen tydligt ska främja kulturverksamheter som speglar, berör eller inbegriper hbt-personer och hbt-personers livsvillkor. Motionärerna framför vidare att det är viktigt att regeringen i regleringsbreven för kulturmyndighe-terna anger att man bör arbeta med att främja kulturverksamhet som berör, speglar eller inbegriper hbt-personer. Motionärerna anför att det är viktigt att samtida uttryck från och om hbt-personer och deras situation ges utrymme inom ramen för vad samtida kulturpolitik ska främja.
Bakgrund
Riksdagen beslutade våren 2006 att målet för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv (prop. 2005/06:155, bet. 2005/06:AU11, rskr. 2005/06:257). Målet gäller även inom kulturpolitiken. Med anledning av upphävandet av politikområdena beslutade riksdagen hösten 2008 om mål för jämställdhetspolitiken. Det mål som beslutades är likalydande med det mål för jämställdhetspolitiken som fastställdes 2006 (prop. 2008/09:1, bet. 2008/09:AU1, rskr. 2008/09:115).
De nationella kulturpolitiska målen som antogs av riksdagen 2009 anger att alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet. Det innebär att det ska vara möjligt att ta del av ett kulturutbud som präglas av mångfald och hög kvalitet oavsett var man bor i landet. Kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling. Samhället ska präglas av en rikedom av kulturuttryck (prop. 2009/10:3 s. 26 f., bet. 2009/10:KrU5, rskr. 2009/10:145).
Statens kulturråd har fr.o.m. 2015 i uppdrag att redovisa en plan för hur myndigheten avser att utveckla arbetet med jämställdhetsintegrering för att verksamheten ska bidra till att nå både de jämställdhetspolitiska målen (prop. 2012/13:1 utg.omr. 13, bet. 2012/13:AU1, rskr. 2012/13:123) och de nationella kulturpolitiska målen (prop. 2009/10:3). Planen ska innehålla identifierade utvecklingsbehov, mål och aktiviteter som myndigheten avser att vidta, samt genomföras under 2016–2018. Vidare ska planen beskriva på vilket sätt jämställdhet kan integreras och bli en del av myndighetens ordinarie verksamheter, exempelvis i myndighetens styrprocesser. Planen ska redovisas till Regeringskansliet senast den 2 november 2015. Redovisning av åtgärder och resultat utifrån planen ska ske i myndighetens årsredovisningar för 2016–2018. Myndigheten ska även lämna en delredovisning den 22 februari 2018 till Regeringskansliet där resultatet av det arbete som genomförts 2015–2017 ska beskrivas och analyseras.
Med utgångspunkt i tidigare uppdrag om jämställdhetsintegrering ska också Statens musikverk och Konstnärsnämnden redovisa en uppdaterad plan för hur respektive myndighet avser att fortsätta arbetet med jämställdhetsintegrering under 2015–2018 för att verksamheten ska bidra till att nå både de jämställdhetspolitiska målen och de nationella kulturpolitiska målen. Planen ska redovisas till Regeringskansliet senast den 1 oktober 2015. Myndigheterna ska årligen redovisa åtgärder och resultat i myndighetens årsredovisning för 2015–2018. Myndigheterna ska även lämna en separat redovisning i särskild ordning till Regeringskansliet senast den 22 februari 2018, och då beskriva och analysera resultatet av det arbete som genomförts 2015–2017.
Myndigheten för kulturanalys har fr.o.m. den 1 januari 2012 har getts ansvaret för den officiella statistiken inom kulturområdet. Enligt förordning (2001:100) om den officiella statistiken ska individbaserad officiell statistik vara uppdelad efter kön om det inte finns särskilda skäl mot detta. Myndigheten har vidare i uppgift att särskilt bedöma utvecklingen av jämställdhet inom kulturområdet.
I januari 2014 presenterade den tidigare regeringen en nationell strategi för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Syftet med strategin är att främja lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Strategin omfattar sex fokusområden där kulturområdet ingår. Kulturrådet har fått i uppdrag att vara strategisk myndighet för kulturområdet.
Riksutställningar har inom ramen för den nationella strategin kartlagt hbtq-perspektivens utveckling i utställningar och på museer i rapporten Museerna och hbtq – En analys av hur museer och andra utställare kan belysa perspektiv rörande homosexuella, bisexuella, transpersoner och queera personer (februari 2015). Av rapporten framgår att de svenska museerna i en internationell jämförelse ligger långt fram när det gäller normkritiskt arbete och hbtq-perspektiv i sin utåtriktade verksamhet. Det är 82 procent av Sveriges museer som inkluderar hbtq-frågor i sin verksamhet. Samtidigt bedrivs mycket av arbetet av eldsjälar, och på 87 procent av museerna upplever man ett behov av att stärka hbtq-kompetensen.
Regeringen redovisar i budgetpropositionen för 2015 sin avsikt att driva en feministisk kulturpolitik präglad av normkritisk analys (prop. 2014/15:1, utg. omr. 17 s. 44). Förutsättningar ska ges för att alla ska få möjlighet att utveckla sin skapande förmåga och vara aktiva deltagare i kulturlivet. Kvinnors och mäns berättelser och erfarenheter ska likvärdigt belysas, gestaltas och representeras inom kulturens alla områden. Stereotypa normer och föreställningar ska inte få utgöra hinder för individens möjligheter att utöva sina kulturella rättigheter. Regeringen aviserade vidare i budgetpropositionen för 2015 sin avsikt att stärka arbetet för homo- och bisexuella, transpersoner och queera personer (hbtq) inom kulturområdet. Regeringen beräknade därför att Kulturrådet ska tillföras 500 000 kronor fr.o.m. 2015 för att inom kulturområdet ha ett samlat ansvar för att främja lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Inom ramen för uppgiften att främja lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck ska Kulturrådet redovisa hur myndigheten har samverkat med Diskrimineringsombudsmannen, Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor och organisationer som företräder hbt-personers rättigheter. Ansvaret som sammankallande myndighet ska rotera årsvis. För 2015 är Diskrimineringsombudsmannen sammankallande. Resultatet av denna samverkan ska framgå av årsredovisningen.
I detta sammanhang ska också nämnas att samtliga myndigheter inom kulturområdet enligt sina myndighetsinstruktioner ska integrera bl.a. ett jämställdhets- och mångfaldsperspektiv i sin verksamhet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser inledningsvis att det är självklart att alla människor, oavsett exempelvis kön eller sexuell läggning, ska ha samma rätt till kultur, både att ta del av kulturen och att själva skapa. Det slås också fast i de nationella målen för kulturpolitiken.
Utskottet konstaterar dock att många insatser sammantaget görs för att främja ett jämställt kulturliv med lika tillgång till kultur för kvinnor och män och med ett särskilt fokus på att stärka arbetet för homo- och bisexuella, transpersoner och queera personer inom kulturområdet. Utskottet konstaterar vidare att ett flertal myndigheter nyligen har redovisat alternativt har i uppdrag att redovisa uppdrag som ligger i linje med det som motionärerna efterfrågar. Motionerna får därmed anses vara tillgodosedda.
Utskottet avstyrker därför motionerna 2014/15:193 (V) yrkande 1 och 2014/15:2057 (S).
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om att Boverket bör ges i uppdrag dels att sammanställa och ge förslag på behovet av ekonomiskt stöd för installation av hörselhjälpmedel i offentliga lokaler, dels att utreda formerna för ett sådant stöd.
Motionen
Lena Ek och Annika Qarlsson (båda C) anför i motion 2014/15:805 att Boverket bör ges i uppdrag dels att sammanställa och ge förslag på behovet av ekonomiskt stöd för installation av hörselhjälpmedel i offentliga lokaler, dels att utreda formerna för ett sådant stöd. I motionen konstateras att tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning är en viktig demokratiprincip. Därför behöver samhället steg för steg arbeta för tillgänglighet. Här ingår också att offentliga lokaler och samlingslokaler ska kunna ha hjälpmedel för hörselskadade. Det borde, anser motionärerna, inom kulturområdet respektive landsbygdsprogrammet finnas möjlighet att söka bidrag för installation av hörselhjälpmedel i offentliga lokaler.
Utskottets ställningstagande
I regleringsbreven till de myndigheter inom Kulturdepartementets ansvarsområde som har publik verksamhet föreskrivs att myndigheterna bl.a. ska redovisa de åtgärder som vidtagits för att öka tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning.
Den förra regeringen beslutade sommaren 2011 om en strategi för genomförandet av funktionshinderspolitiken i Sverige 2011–2016. Syftet med strategin är att presentera politikens inriktning med konkreta mål för samhällets insatser samt för hur resultaten ska följas upp under de kommande fem åren. Statens kulturråd och Riksantikvarieämbetet tillhör de 22 nationella strategiska myndigheter som har i uppdrag av regeringen att genomföra målsättningar inom funktionshinderspolitiken inom sin sektor. Som sektorsansvariga myndigheter har de i uppgift att vara samlande, stödjande och pådrivande i arbetet för att nå de funktionshinderspolitiska målen. Myndigheternas delmål går ut på att öka den fysiska tillgängligheten, öka tillgängligheten till infor-mation och öka tillgängligheten till innehållet i verksamheten.
Kulturrådet har alltså ett särskilt uppdrag att driva på utvecklingen så att kulturlivet blir mer tillgängligt för personer med funktionsnedsättning. I uppdraget som strategisk och sektorsansvarig myndighet inom kulturområdet för arbetet med den nationella funktionshinderspolitiken ingår bl.a. att varje år redovisa hur arbetet med att nå ett tillgängligare kulturliv framskrider.
Kulturrådet fick i uppdrag av den förra regeringen att kartlägga hur digitala lösningar kan användas för att öka tillgängligheten till kultur för personer med funktionsnedsättning. Uppdraget har genomförts tillsammans med Riksantikvarieämbetet, Stiftelsen Svenska Filminstitutet, Myndigheten för handikappolitisk samordning (Handisam), fr.o.m. den 1 maj 2015 Myndigheten för delaktighet, och Post- och telestyrelsen. Rapporten ger exempel på hur digitala lösningar har ökat tillgången till kultur för personer med funktionsnedsättning, dels genom att nya sätt att ta del av kulturlivet har utvecklats, dels genom att digitala lösningar för att avhjälpa specifika hinder har utvecklats och används. Kartläggningen har redovisats i rapporten Digitalisering och tillgänglighet, Kulturrådets skriftserie 2014:2.
I maj 2014 presenterade Myndigheten för delaktighet rapporten Hur är läget 2014? Uppföljning av funktionshinderspolitiken (2014:6). I den framgår att kulturområdet är det politikområde som har nått längst i sitt arbete med tillgänglighetsfrågor.
Kulturutskottets uppföljnings- och utvärderingsgrupp lämnade i mars 2014 rapporten För, med och av – en uppföljning av tillgängligheten inom kulturen (2013/14:RFR14). I rapporten görs bedömningen att det under lång tid genomförts omfattande insatser för att öka tillgängligheten inom kulturområdet. Rapporten visar samtidigt att det finns arbete kvar att göra för att uppnå det kulturpolitiska målet om att alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet.
Kulturrådet lämnade nyligen en rapport till regeringen om tillgängligheten inom kulturområdet (Kultur för alla – inget hinder, Redovisning av Kulturrådets arbete år 2014 med delmålen i funktionshinderspolitiken). Rapporten ger en generell lägesbeskrivning av hur tillgänglighetsarbetet ser ut inom kultursektorn och beskriver även Kulturrådets egna uppdrag och insatser inom området. Rapporten visar att utvecklingen går i rätt riktning och att det pågår mycket arbete för ökad tillgänglighet bland landets kulturaktörer. Kulturrådet menar samtidigt att aktörerna inom kultursektorn har olika förutsättningar och resurser för att utveckla sina verksamheter, vilket till viss del styr insatserna.
I ett av Kulturrådets delmål beskrivs att aktörer som får statsbidrag senast 2016 ska ha åtgärdat enkelt avhjälpta hinder (enkelt avhjälpta hinder enligt plan- och bygglagen). Delmålet ska tolkas som att inga kulturaktiviteter bör äga rum i lokaler där enkelt avhjälpta hinder finns kvar och inte är åtgärdade.
Utskottet noterar att ett projekt nyligen har inletts med syfte att utveckla modeller för hur döva och hörselskadade kan få tillgång till konst- och kulturutbud. Projektet, som delfinansieras av Allmänna Arvsfonden, löper över två år och sker i samverkan mellan intresseorganisationer för döva och hörselskadade och femton museer i Sverige.
Utskottet konstaterar sammanfattningsvis att insatser görs för att öka tillgängligheten inom kulturområdet. Utskottet anser inte att motion 2014/15:805 (C) bör leda till något initiativ från riksdagen. Motionen avstyrks därmed.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om att ta vara på och vidareutveckla de strukturer som byggts upp under kulturhuvudstadsåret i Umeå 2014. Motionsyrkandet avslås med hänvisning till bl.a. att Statskontoret har fått i uppdrag att genomföra en utvärdering av de statliga insatserna för Umeå kulturhuvudstad 2014.
Motionen
Isak From (S) vill i motion 2014/15:503 att regeringen belyser frågan om att ta vara på och vidareutveckla de strukturer som byggts upp under kulturhuvudstadsåret i Umeå 2014 för att nå regional utveckling på alla fronter och förädling av kultursektorn. Med tanke på de stora statliga satsningarna på kulturhuvudstadsåret är det viktigt att ta till vara de lärdomar och effekter som året innebär även efter årets slut.
Utskottets ställningstagande
Under 2013–2014 avsattes totalt 75 miljoner kronor särskilt för Umeå kulturhuvudstadsår. Därutöver beviljade Statens kulturråd ca 18,5 miljoner kronor inom ramen för bidragsmedel som fördelas av myndigheten till olika kulturhuvudstadsprojekt. Vidare hade myndigheter och institutioner inom kulturområdet i uppdrag att under 2013–2014 främja insatser riktade mot kulturhuvudstadsåret. Dessa myndigheter och institutioner har haft i uppdrag att senast den 1 mars 2015 slutredovisa genomförda projekt och aktiviteter som har bedrivits i samarbete med Umeå kulturhuvudstad 2014. Kulturrådet har i uppdrag att bl.a. på basis av dessa slutredovisningar göra en sammanställning av de statliga insatserna. Uppdraget ska redovisas senast den 30 april 2015.
Statskontoret har fått i uppdrag att genomföra en utvärdering av de statliga insatserna för Umeå kulturhuvudstad 2014. Utvärderingen syftar till att bedöma hur de statliga insatserna för Umeå kulturhuvudstad har bidragit till de nationella kulturpolitiska målen samt till relevanta tillväxtpolitiska och utrikespolitiska mål. Utvärderingen ska även bidra till att skapa ett ökat kunskapsunderlag om betydelsen av denna typ av statliga insatser för kulturlivets utveckling och samhället i stort. Uppdraget ska redovisas senast den 1 oktober 2015.
Utskottet konstaterar att både Kulturrådet och Statskontoret har i uppdrag att genomföra utvärderingar av Umeå kulturhuvudstad 2014, som ovan redovisats. Motionen får därmed anses vara tillgodosedd. Motion 2014/15:503 (S) avstyrks därmed.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om att inrätta ett Nordens hus i Sverige.
Jämför reservation 5 (SD).
Motionen
Aron Emilsson m.fl. (SD) anför i kommittémotion 2014/15:2932 att möjligheterna att inrätta ett Nordens hus i Sverige bör utredas. Motionärerna anför att det finns ett behov av att fördjupa det nordiska samarbetet och betona den nordiska kulturgemenskapen eftersom det annars föreligger risk för att den nordiska dimensionen försvagas i kölvattnet av en ökad globalisering och allt tydligare ambitioner om centralisering och likriktning från Europeiska unionens ledning. Motionärerna hänvisar till att flera länder och självstyrande områden, bl.a. Island, Färöarna, Grönland och Finland, har liknande centrum som finansieras helt eller delvis av Nordiska ministerrådet. Förekomsten av ett liknande naturligt centrum för nordisk dialog och nordiskt kulturutbyte i Sverige skulle sannolikt kunna bidra till en mer livskraftig debatt om de nordiska frågorna samt till ett ökat fokus på de förenande dragen i de nordiska ländernas kulturer och historia.
Bakgrund
Det nordiska samarbetet omfattar de nordiska länderna samt Färöarna, Grönland och Åland. Nordiska ministerrådet finansierar fem institutioner för att förverkliga nordiskt kulturpolitiskt samarbete. Dessa är:
• Nordens hus i Reykjavik (Norey)
• Nordens hus på Färöarna
• Nordens institut i Grönland (Napa)
• Nordens institut på Åland (Nipå)
• Kulturkontakt Nord i Finland (KKN)
De nordiska kulturministrarna initierade 2013 en utvärdering av de nordiska husen och instituten, Nordens hus och institut – en utvärdering av mål, verksamhet och resultat, december 2013. Utvärderingen innehåller en analys av institutionernas verksamheter som syftar till att tydliggöra vad de nordiska kulturministrarna vill ha ut av de nordiska husen och instituten och vilken roll de kan spela i det nordiska kultursamarbetet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill framhålla betydelsen av det nordiska samarbetet som kommer till uttryck bl.a. i Nordiska rådets och Nordiska ministerrådets arbete. Här kan också nämnas Nordiska kulturfonden, vars främsta uppgift är att främja och investera i det nordiska kultursamarbetet. Det har Nordiska kulturfonden gjort sedan 1966 med utgångspunkt i ett avtal mellan de nordiska länderna.
Det finns enligt utskottet inte skäl att inrätta en särskild institution på så sätt som föreslås i motionen. Utskottet avstyrker därför motion 2014/15:2932 (SD).
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om ett populärkulturcentrum för film, musik, dataspel, serietecknande och annan samtida populärkultur med hänvisning till befintliga bidrag.
Jämför reservation 6 (V).
Motionen
Vänsterpartiet anser i partimotion 2014/15:193 av Jonas Sjöstedt m.fl. yrkande 12 att ett populärkulturcentrum för film, musik, dataspel, serietecknande och annan samtida populärkultur bör inrättas.
I motionen anförs att den kultur som uttrycks genom film, serier, dataspel och musik många gånger inte anses vara riktigt fin kultur. Vissa musikformer har mycket hög status medan andra, t.ex. sådana som breda ungdomsgrupper lyssnar på, värderas lägre. Inte sällan anses även verk med mycket högt konstnärligt värde stå lågt i kurs enbart på grund av vilket medium som har använts. Det som brukar kallas populärkultur inrymmer också det som kommer att anses som klassiskt i framtiden. Vänsterpartiet anser att det är ett problem att dagens kultur- och idrottspolitik inte förmår att ge plats och utrymme för sådant som politiken inte är van vid. Populärkulturen har ett värde i sig eftersom den betyder så mycket för så många människor. Även moderna kulturyttringar ska fångas upp och tillgängliggöras.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av att fånga upp nya kulturyttringar som kan attrahera breda ungdomsgrupper. Detta kommer också till uttryck i de kulturpolitiska målen. Utskottet menar dock att det inom ramen för de befintliga bidragssystemen och den verksamhet som bedrivs inom kulturområdet finns utrymme för sådan verksamhet som förespråkas i motionen. Motion 2014/15:193 (V) yrkande 12 avstyrks därmed.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om bl.a. det framtida filmstödet och om ett riktat stöd till vissa nyproduktioner av film.
Jämför reservationerna 7 (SD) och 8 (V).
Motionerna
Vänsterpartiet anför i partimotion 2014/14:193 yrkande 3 av Jonas Sjöstedt m.fl. att regeringen bör tillsätta en utredning om hur det framtida filmstödet ska se ut. Motionärerna anför att svensk film behöver bättre och mer långsiktiga villkor för att kunna hävda sin särart i den internationella konkurrensen. Vänsterpartiet vill värna mångfald inom filmen. Vidare anförs att svensk film i dag är underfinansierad. Ett framtida utvidgat filmavtal är det alternativ som skulle kunna skapa bättre ekonomiska villkor och därmed bättre konstnärliga villkor för filmen. Förutsättningarna för produktion av svensk kvalitetsfilm för barn och unga behöver stärkas. Även uppdraget att verka för ökad jämställdhet och mångfald bland filmskaparna och stödet för internationell marknadsföring av svensk film behöver stärkas.
I kommittémotion 2014/15:2935 av Aron Emilsson m.fl. yrkande 1 anför Sverigedemokraterna att det inte är en tillfredsställande modell att riksdagen enbart får besluta om ett redan framförhandlat avtal. Riksdagen borde i stället, anser motionärerna, ha möjlighet att påverka innehållet i ett avtal som ligger till grund för fördelning av statliga bidrag.
I samma motions yrkande 2 anför Sverigedemokraterna att det är olyckligt att filmavtalet låsts fast vid att utvärdera jämställdhet genom att se till i hur hög grad fördelning av stöd går till män respektive kvinnor, och att det förutsätter bristande jämställdhet i de fall denna fördelning inte är helt jämn. Motionärerna befarar att det finns en risk att det övergripande målet om jämn könsfördelning kan leda till att andra kvalitativa bedömningsgrunder åsidosätts.
Sverigedemokraterna anför vidare i motionens yrkande 3 att det vore önskvärt med ett särskilt stöd riktat mot nyproduktioner som lyfter upp och levandegör den svenska historien och det svenska kulturarvet. Motionärernas uppfattning är att stärkta möjligheter till produktion av historisk film skulle bidra till ökad gemenskap och en mer sammanhållen nation.
Utskottets ställningstagande
Den statliga filmpolitiken består av två delar: filmavtalet och filmkulturella insatser. Genom det avtal som ingåtts mellan staten, filmbranschen och flera tv-företag bidrar staten med medel – ca 200 miljoner kronor – till svensk filmproduktion samt till viss distribution och visning av film i hela landet. Insatser för olika filmkulturella ändamål – ca 109 miljoner kronor – görs helt genom statlig finansiering. De filmpolitiska insatserna genomförs främst av Stiftelsen Svenska Filminstitutet. Visst stöd fördelas även av Konstnärsnämnden.
Filmavtalet
Villkoren för svensk film förändrades i och med det filmavtal som undertecknades den 25 september 2012 och som gäller för perioden den 1 januari 2013–31 december 2015 (2013 års filmavtal). I september 2014 enades den tidigare regeringen och branschen om att förlänga 2013 års avtal i ett år, dvs. t.o.m. den 31 december 2016. Syftet var att skapa förutsättningar och tid för att tillsammans utveckla framtidens filmstöd så att detta förmår stödja och stärka den svenska filmen. Enligt uppgift från Kulturdepartementet ses nu inriktningen på den framtida filmpolitiken över. En departementspromemoria ska enligt planerna presenteras före sommaren.
Utskottet konstaterar att förutsättningarna för filmbranschen har förändrats, bl.a. genom att möjligheterna att ta del av filmer ser annorlunda ut än tidigare. Utskottet anser att det pågående arbetet inte bör föregripas och avstyrker därför motionerna 2014/15:193 (V) yrkande 3 och 2014/15:2935 (SD) yrkande 1.
Jämställdhet
I 2006 års filmavtal sattes målet att ettdera könet, räknat i antal projekt som får stöd, senast ett år före avtalsperiodens slut bör vara representerat till minst 40 procent inom kategorierna manusförfattare, producent och regissör. I 2013 års filmavtal skärptes jämställdhetsmålet. Vid avtalsperiodens slut ska förhandsstöden, räknat i antalet projekt som får stöd, ha fördelats jämnt mellan kvinnor och män. Förra året, 2014, nådde för första gången Svenska Filminstitutet målen när det gäller produktionsstöd till långfilm, dvs. att pengarna fördelas jämnt både när det gäller manusförfattare, regissörer och producenter. Andelen kvinnliga regissörer som fått produktionsstöd för långfilm uppgick då till 50 procent, andelen kvinnliga manusförfattare till 60 procent och andelen kvinnliga producenter till närmare 70 procent.
Myndigheten för kulturanalys har på den tidigare regeringens uppdrag gjort en utvärdering av regeringens jämställdhetssatsningar på kulturområdet under 2011–2014. I en rapport som presenterades våren 2014 redovisades bl.a. att möjligheterna för unga kvinnor att pröva på att göra film och skapa egna nätverk har förbättrats. Filminstitutet driver även ett förändringsprogram, Moviement, där 15 kvinnor som regisserat minst en långfilm eller tv-serie får tillfälle till individuell utveckling och ömsesidigt utbyte och lärande.
Utskottet understryker att det står bakom såväl det skärpta jämställdhetsmålet i 2013 års filmavtal som övriga jämställdhetssatsningar inom kulturområdet i stort och avstyrker därför motion 2014/15:2935 (SD) yrkande 2.
Film och kulturarv m.m.
Under 2014–2018 görs en statlig satsning för att digitalisera det svenska filmarvet och därmed göra det tillgängligt för framtiden. Satsningen omfattar totalt 40 miljoner kronor.
Det kan nämnas att webbplatsen filmarkivet.se, som invigdes 2011, bidrar till att låta allmänheten få tillgång till delar av det svenska filmarvet. I samarbetsprojekt mellan Filminstitutet och Kungl. biblioteket tillhandahålls kort-, dokumentär-, journal- och reklamfilmer ur respektive institutions samlingar gratis. Sedan starten har antalet filmer fördubblats, och intresset är stort för att använda dem i undervisning, folkbildning och forskning samt i form av nyproduktion, utställningar och interaktiva läromedel.
Utskottet konstaterar att insatser görs för att tillgängliggöra det svenska
filmarvet. Utskottet anser inte att det är motiverat med särskilt stöd till nyproduktioner av historisk film. Utskottet avstyrker motion 2014/15:2935 (SD) yrkande 3.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om vidareförsäljning av biljetter med hänvisning bl.a. till att detta i första hand är en fråga för arrangörer och distributörer av biljetter.
Motionen
I motion 2014/15:926 av Teresa Carvalho m.fl. (S) anförs att man bör se över möjligheten att i lag införa en bestämmelse som förbjuder företag att vid vidareförsäljning av biljetter höja priset väsentligt eller på annat sätt förhindra att detta görs. Motionärerna konstaterar att priserna på biljetter vid vidareförsäljning ibland vida överskrider det arrangörerna tänkt sig och att prissättningen kan bli skev. Långt ifrån alla har råd att delta när biljetter säljs vidare till ett högre pris, och det försämrar också möjligheterna att få tag på biljetter.
Bakgrund
Civilutskottet har behandlat liknande motionsyrkanden tidigare, senast våren 2014 (bet. 2013/14:CU20). Civilutskottet avstyrkte de då aktuella motionsyrkandena och hänvisade till ett tidigare uttalande (bet. 2010/11:CU14).
Utskottet anförde bl.a. att det i första hand är arrangörerna och distributörerna som bör ta om hand om de problem som kan uppkomma vid vidareförsäljning av evenemangsbiljetter.
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar inledningsvis att det inte finns någon särskild lagstiftning som reglerar vidareförsäljning av biljetter till kultur- och idrottsevenemang. I konsumentförhållanden gäller dock bl.a. marknadsföringslagen (2008:486) och lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden.
I Sverige är det alltså möjligt att sälja biljetter i andra hand, både för företag och för privatpersoner. Arrangörer av evenemang beslutar själva vilka biljettförsäljningsbestämmelser som ska gälla. Det råder också fri prissättning. Konsumentverket har dock ansett att företag som säljer biljetter i andra hand måste vara tydliga med att det är andrahandsbiljetter som säljs. Konsumentverket har också ansett rena förbud av vidareförsäljning från arrangörernas sida oskäliga.
Enligt uppgifter som inhämtats från Regeringskansliet har det tidigare statsrådet Birgitta Ohlsson haft kontakter med första- och andrahandsförsäljare av evenemangsbiljetter för att få en bättre bild av problemet och vilka åtgärder som vidtagits. Bland annat har branschen vidtagit ett antal åtgärder för att begränsa problemen med andrahandsförsäljning av biljetter. Till exempel kan biljetter numera sällan förbokas utan måste betalas direkt, och det maximala antalet biljetter är begränsat. Andra åtgärder som har vidtagits är att ett av de större företagen på marknaden har infört köpvillkor som förbjuder vidareförsäljning av biljetter till ett högre pris, och biljetter som har sålts vidare i andra hand kan makuleras. Det görs också säkerhetskontroller för att undvika s.k. botar och kontroller av om samma ip-adress står som avsändare till flera köp eller om samma kreditkort använts flera gånger. Att införa personliga biljetter är också en lösning som diskuterats. Vidare har Konsumentverket granskat annonser från företag som bedriver andrahandsförsäljning av evenemangsbiljetter och bjudit in dessa till förhandlingar för att få en lösning på vissa av problemen.
Utskottet anser att vidareförsäljning av biljetter till ett väsentligt högre pris än ursprungspriset inte är acceptabelt. Utskottet anser dock, i likhet med civilutskottet, att det i första hand är en fråga för arrangörer och distributörer att ta hand om de problem som kan uppkomma vid vidareförsäljning av evenemangsbiljetter. Utskottet konstaterar att man från branschens sida har vidtagit åtgärder för att komma till rätta med problemen och att Konsumentverket aktivt har arbetat med frågan. Motion 2014/15:926 (S) avstyrks därmed.
|
1. |
|
|
|
av Per Lodenius (C). |
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna
2014/15:2459 av Per Lodenius (C) yrkandena 1 och 2 samt
2014/15:2587 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkande 19 och
avslår motionerna
2014/15:163 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkande 15,
2014/15:1172 av Roza Güclü Hedin m.fl. (S) och
2014/15:2824 av Thomas Strand m.fl. (S).
Centerpartiet vill se ett rikt kulturliv i hela landet där nya uttryck frodas, lyfts fram och tas till vara. Genom kultursamverkansmodellen har det i ökad utsträckning gått att mobilisera kulturlivet regionalt och lyfta fram det som är regionalt mest angeläget. I dag ligger dock mycket av den nationella expertisen i storstäder eller i huvudstaden. Det gör att vi missar mycket talang och kreativitet som borde komma fler till del. För att fler ska kunna ta del av kulturen bör vi hitta en modell som gör att vi lyfter fram spetskompetens där den finns i landet. Detta bör ske i samverkan mellan regionerna och staten genom en ny modell för den nationella kulturpolitiken. Det rör sig om att bygga vidare på de tankar som har gjort samverkansmodellen framgångsrik och göra en liknande modell för den nationella nivån.
Centerpartiet vill fortsätta att decentralisera svensk kulturpolitik genom att utveckla kultursamverkansmodellen. Vi vill införa modellen i hela Sverige och vi vill öka kultursamverkansmodellens andel av den statliga kulturbudgeten.
Vad jag här har framhållit bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Det innebär att riksdagen bör bifalla motionerna 2014/15:2587 (C) yrkande 19 och 2014/15:2559 (C) yrkandena 1 och 2 och avslå motionerna 2014/15:163 (V) yrkande 15, 2014/15:1172 (S) och 2014/15:2824 (S).
|
2. |
|
|
|
av Rossana Dinamarca (V). |
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion
2014/15:163 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkande 15,
bifaller delvis motionerna
2014/15:1172 av Roza Güclü Hedin m.fl. (S) och
2014/15:2824 av Thomas Strand m.fl. (S) samt
avslår motionerna
2014/15:2459 av Per Lodenius (C) yrkandena 1 och 2 samt
2014/15:2587 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkande 19.
Jag anser att det ska finnas tillgång till god kultur oavsett var man bor i landet.
Kulturen har en given roll även på landsbygden. En ort med ett rikt och varierat kulturliv genererar engagemang och trivsel för medborgare, men även för besökare och turister som vill ta del av den. Vänsterpartiet värnar därför ett rikt kulturliv för landsbygdskommuners framtida utveckling. Teater och dans ska finnas i hela landet.
Den regionala spridningen är ett nationellt ansvar och staten måste garantera finansieringen. Digitalbio i hela landet bör främjas så att även mindre orter kan ta del av den bredd i filmutbudet som finns i de större städerna.
Vad jag här har framhållit bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Det innebär att riksdagen bör bifalla motion 2014/15:163 (V) yrkande 15, delvis bifalla motionerna 2014/15:1172 (S) och 2014/15:2824 (S) och avslå motionerna 2014/15:2587 (C) yrkande 19 och 2014/15:2559 (C) yrkande 2.
|
3. |
|
|
|
av Rossana Dinamarca (V). |
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion
2014/15:193 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 2.
Jag anser att kulturens roll i samhället och för samhällsutvecklingen är av så grundläggande betydelse att det är dags att lagfästa samhällets ansvar för kulturen. I Norge har man sedan en tid tillbaka en sådan lag, vilket har visat sig vara ett bra sätt att stärka kulturens ställning. Sverige bör snarast följa Norges exempel. Regeringen bör därför utarbeta ett förslag till en kulturlag som riksdagen kan ta ställning till.
Vad jag nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Det innebär att riksdagen bör bifalla motion 2014/15:193 (V) yrkande 2.
|
4. |
|
|
|
av Rossana Dinamarca (V). |
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion
2014/15:193 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 1 och
avslår motion
2014/15:2057 av Hannah Bergstedt m.fl. (S).
Kvinnor har mindre makt och inflytande än män, har mindre tillgångar och tjänar mindre. Detta gäller på alla samhällslivets områden, även i kulturlivet. Det är viktigt att synliggöra könsmaktsordningen i kulturlivet för att vi ska kunna befria oss från den. Ett samhälle där intresset för kulturen och makten över kulturen blir jämnt fördelade mellan könen skulle vara ett bättre samhälle än dagens, och kanske skulle det leda till ett samhälle där kulturen har en mer framskjuten plats. Jag anser därför att regeringen bör tillsätta en utredning med uppdrag att kartlägga hela kulturlivet ur ett könsmaktsperspektiv, både hos kulturutövarna och hos publiken. Regeringen bör också ta fram en feministisk strategi för jämställdhet.
Vad jag nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Det innebär att riksdagen bör bifalla motion 2014/15:193 (V) yrkande 1 och avslår motion 2014/15:2057 (S).
|
5. |
|
|
|
av Aron Emilsson (SD) och Angelika Bengtsson (SD). |
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion
2014/15:2932 av Aron Emilsson m.fl. (SD).
Vi anser att möjligheterna att inrätta ett Nordens hus i Sverige bör utredas. Det finns ett behov av att fördjupa det nordiska samarbetet och betona den nordiska kulturgemenskapen eftersom det annars finns en risk för att den nordiska dimensionen försvagas i kölvattnet av en ökad globalisering och allt tydligare ambitioner om centralisering och likriktning från Europeiska unionens ledning. Förekomsten av ett liknande naturligt centrum för nordisk dialog och nordiskt kulturutbyte i Sverige kommer sannolikt att bidra till en mer livskraftig debatt om de nordiska frågorna samt till ett ökat fokus på de förenande dragen i de nordiska ländernas kulturer och historia. Vi vill också påminna om att flera länder och självstyrande områden, bl.a. Island, Färöarna, Grönland och Finland, har liknande centrum som finansieras helt eller delvis av Nordiska ministerrådet.
Vad vi här framhållit bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Det innebär att riksdagen bör bifalla motion 2014/15:2932 (SD).
|
6. |
|
|
|
av Rossana Dinamarca (V). |
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion
2014/15:193 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 12.
Jag anser att det är ett problem att dagens kultur- och idrottspolitik inte förmår att ge plats och utrymme till sådant som politiken inte är van vid. Populärkulturen har ett värde i sig eftersom den betyder så mycket för så många människor. Även dessa moderna kulturyttringar måste fångas upp och tillgängliggöras. Kultur som uttrycks genom film, serier, dataspel och musik anses många gånger inte vara riktigt fin kultur. Det som brukar kallas populärkultur inrymmer också det som kommer att anses som klassiskt i framtiden. Jag anser därför att ett populärkulturcentrum för film, musik, dataspel, serietecknande och annan samtida populärkultur bör inrättas.
Vad jag nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Det innebär att riksdagen bör bifalla motion 2014/15:193 (V) yrkande 12.
|
7. |
|
|
|
av Aron Emilsson (SD) och Angelika Bengtsson (SD). |
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion
2014/15:2935 av Aron Emilsson m.fl. (SD) yrkandena 1–3 och
avslår motion
2014/15:193 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 3.
Alltsedan 1963, då det första filmavtalet tecknades, har svensk filmindustri fått stöd av staten genom detta avtal. Avtalet har omförhandlats vid flera tillfällen, och för statens räkning har det varit regeringen som haft till uppgift att delta i förhandlingarna och underteckna avtalet. Riksdagen har formellt godkänt avtalet för att medge den finansiering som sker genom statliga bidrag.
Sverigedemokraterna anser det inte vara en tillfredsställande modell att riksdagen enbart får besluta om ett redan färdigförhandlat avtal. Folkets främsta företrädare borde i rimlighetens namn ha möjlighet att påverka innehållet i ett avtal som ligger till grund för fördelningen av skattemedel.Vi anser att det är olyckligt att filmavtalet har låsts fast vid att utvärdera jämställdhet genom att se till i hur hög grad fördelning av stöd går till män respektive kvinnor och att det förutsätter bristande jämställdhet i de fall denna fördelning inte är helt jämn. Vi befarar också att det kan finnas en risk att det övergripande målet om en jämn könsfördelning leder till att andra, kvalitativa bedömningsgrunder åsidosätts.
Producenter av historisk film och kulturarvsfilm verkar ofta under särskilda och ibland fördyrande villkor. Genren tenderar att hamna mellan stolarna i fråga om bidragsgivning.
Sverigedemokraterna menar att det vore önskvärt med ett särskilt stöd riktat mot nyproduktioner som lyfter upp och levandegör den svenska historien och det svenska kulturarvet. Genom att känna vår historia känner vi oss själva; vårt gemensamma arv är själva fundamentet för vårt samhällsbygge. Det är vår övertygelse att stärkta möjligheter till produktion av historisk film skulle bidra till ökad gemenskap och en mer sammanhållen nation.
Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Det innebär att riksdagen bör bifalla motion 2014/15:2935 (SD) yrkandena 1–3 och avslå motion 2014/15:193 (V) yrkande 3.
|
8. |
|
|
|
av Rossana Dinamarca (V). |
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion
2014/15:193 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 3 och
avslår motion
2014/15:2935 av Aron Emilsson m.fl. (SD) yrkandena 1–3.
Svensk film behöver bättre och mer långsiktiga villkor för att kunna hävda sin särart i den internationella konkurrensen. Vänsterpartiet värnar en mångfald inom filmen. Filmen har en viktig funktion i att spegla det svenska samhällets utveckling. Svensk film är i dag underfinansierad. Vi ser ett framtida utvidgat filmavtal som det alternativ som skulle kunna skapa bättre ekonomiska villkor och därmed bättre konstnärliga villkor för filmen.
Förutsättningarna för produktion av svensk kvalitetsfilm för barn och unga behöver vidare stärkas. Detsamma gäller uppdraget att verka för ökad jämställdhet och mångfald bland filmskaparna och stödet för internationell marknadsföring av svensk film. Inför utgången av filmavtalet bör ett statligt filmstöds utformning i framtiden utredas.
Regeringen bör därför tillsätta en utredning för hur det framtida filmstödet ska se ut.
Vad jag nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Det innebär att riksdagen bör bifalla motion 2013/14:193 (V) yrkande 3 och avslå motion 2014/15:2935 (SD) yrkandena 1–3.
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden 2014/15
15.Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om tillgång till god kultur oavsett var man bor i landet.
1.Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning som får till uppgift att kartlägga och ta fram en strategi för att uppnå ett jämställt kulturliv.
2.Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör ges i uppdrag att ta fram ett förslag till lagstiftning som motsvarar den norska kulturlagen.
3.Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning om hur det framtida filmstödet ska se ut.
12.Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör inrätta ett populärkulturcentrum för film, musik, dataspel, serietecknande och annan samtida populärkultur.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att belysa frågan om att ta vara på och vidareutveckla de strukturer som byggts upp under kulturhuvudstadsåret i Umeå 2014 för att nå ökad regional utveckling på alla fronter och förädling av kultursektorn.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ge Boverket i uppdrag att sammanställa och ge förslag på behovet av, och formerna för, ekonomiskt stöd för installation av hörselhjälpmedel i offentliga lokaler.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vidareförsäljning av biljetter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheten att ge riktade uppdrag till viktiga kulturella mötesplatser över hela landet i syfte att stötta och vårda dessa kulturinstitutioner.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att de kulturpolitiska målen tydligt ska främja kulturverksamheter som speglar, berör eller inbegriper hbt-personer och hbt-personers livsvillkor.
7.Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om äldres delaktighet i kulturlivet genom satsningen kultur för äldre.
18.Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om äldre människors delaktighet i kulturlivet.
1.Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att decentralisera kulturstödet för att öka det lokala och regionala inflytandet.
2.Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att tillsätta en offentlig utredning om en ny modell för den nationella kulturpolitiken som utgår från att involvera regionerna i den nationella politiken.
19.Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att decentralisera kulturen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om kulturens viktiga roll.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda ett system för kulturpeng.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda möjligheterna att inrätta ett Nordens hus i Sverige.
1.Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om den demokratiska förankringen av filmavtalet.
2.Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om de skärpta kraven på jämställdhet i filmavtalet.
3.Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om filmstöd till kulturarvsfilm.