Konstitutionsutskottets betänkande

2014/15:KU21

Redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens skrivelse med redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till regeringen (skr. 2014/15:75) och riksdagsstyrelsens redogörelse för behandlingen under 2014 av riksdagens skrivelser till riksdagsstyrelsen (redog. 2014/15:RS5).

Utskottet noterar att den andel tillkännagivanden som slutbehandlas i årets skrivelse har minskat jämfört med föregående år. Samtidigt kan utskottet konstatera att utvecklingen av den genomsnittliga tiden för slutbehandling av tillkännagivanden har varit positiv under senare år och att den i årets skrivelse är den lägsta på 16 år. Mot bakgrund bl.a. av påpekanden från skatte-, försvars-, trafik- och näringsutskotten och iakttagelser på utskottets eget område konstaterar konstitutionsutskottet att vissa beredningsåtgärder i några tillkännagivanden har fördröjts eller inte synes svara fullständigt mot tillkännagivandenas innehåll. Vidare har trafikutskottet framhållit att regeringens redogörelse i vissa fall är tämligen summarisk. Konstitutionsutskottet delar de övriga utskottens bedömningar och förutsätter att regeringen vidtar de åtgärder som krävs för att samtliga utskotts synpunkter ska beaktas. I fråga om redogörelsens utförlighet pekar utskottet särskilt på den betydelse som regeringens redogörelse för genomförda eller planerade åtgärder har för att riksdagen ska kunna avgöra om regeringen har genomfört de beslut som riksdagen har fattat.

Utskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse och riksdags-styrelsens redogörelse till handlingarna.

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Bakgrund

Skrivelsens och redogörelsens huvudsakliga innehåll

Utskottets överväganden

Regeringens redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser

Skrivelsen

Yttranden från andra utskott

Tidigare behandling

Förstärkt granskning av regeringens redogörelse

Utskottets ställningstagande

Riksdagsstyrelsens redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser

Redogörelsen

Tidigare behandling

Utskottets ställningstagande

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Skrivelse 2014/15:75

Redogörelse 2014/15:RS5

Bilaga 2
Skatteutskottets yttrande 2014/15:SkU5y

Bilaga 3
Försvarsutskottets yttrande 2014/15:FöU2y

Bilaga 4
Trafikutskottets yttrande 2014/15:TU3y

Bilaga 5
Socialutskottets protokollsutdrag

Bilaga 6
Näringsutskottets protokollsutdrag

Tabeller

Tabell 1 Antal kungjorda grundförfattningar samt antal och andel kungjorda EU-grundförfattningar under perioden 2001–2014

Tabell 2 Antal redovisade samt antal och andel ej slutbehandlade riksdagsskrivelser (rskr.) i regeringens redogörelser 1991/92–2014/15

Tabell 3 Antal och andel slutbehandlade tillkännagivanden (tkg) och genomsnittlig tidsåtgång för slutbehandling 1995/96–2014/15

Tabell 4 Sista vidtagna åtgärd från regeringen m.fl. som lett till slutbehandling av tillkännagivanden, 1995/96–2014/15, andelar uttryckt i procent

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.	Regeringens redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser

Riksdagen lägger skrivelse 2014/15:75 till handlingarna.

2.	Riksdagsstyrelsens redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser

Riksdagen lägger redogörelse 2014/15:RS5 till handlingarna.

Stockholm den 2 juni 2015

På konstitutionsutskottets vägnar

Andreas Norlén

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Andreas Norlén (M), Björn von Sydow (S), Hans Ekström (S), Veronica Lindholm (S), Jonas Millard (SD), Maria Abrahamsson (M), Jonas Gunnarsson (S), Per-Ingvar Johnsson (C), Agneta Börjesson (MP), Patrick Reslow (M), Fredrik Eriksson (SD), Mathias Sundin (FP), Mia Sydow Mölleby (V), Tuve Skånberg (KD), Emilia Töyrä (S), Berit Högman (S) och Lisbeth Sundén Andersson (M).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Regeringens skrivelse 2014/15:75 med redogörelse för behandlingen av riks-dagens skrivelser till regeringen överlämnades den 25 mars 2015.

Riksdagsstyrelsens redogörelse 2014/15:RS5 med redogörelse för behandlingen under 2014 av riksdagens skrivelser till riksdagsstyrelsen överlämnades den 27 februari 2015.

Kammaren beslutade den 26 mars respektive den 4 mars 2015 att hänvisa regeringens skrivelse respektive riksdagsstyrelsens redogörelse till konstitu-tionsutskottet för beredning.

Motionstiderna för skrivelsen respektive redogörelsen löpte ut den 9 april 2015 respektive den 18 mars 2015. Någon följdmotion har inte väckts med anledning av redogörelsen eller skrivelsen.

Konstitutionsutskottet beslutade den 26 mars 2015 att uppmana övriga utskott att senast den 7 maj 2015 yttra sig över regeringens skrivelse och de motioner som kunde komma att väckas med anledning av skrivelsen i de delar de berör respektive utskotts beredningsområde. Skatteutskottet, försvarsutskottet och trafikutskottet har lämnat yttranden, se bilagorna 2–4. Socialutskottet och näringsutskottet har yttrat sig genom protokollsutdrag, se bilagorna 5–6. Övriga utskott beslutade att inte yttra sig.

Bakgrund

Sedan 1961 har regeringen lämnat redogörelser till riksdagen för vilka åtgärder regeringen har vidtagit med anledning av riksdagens olika beslut. Redogörelserna är knutna till riksdagsskrivelserna där riksdagen meddelar regeringen sina beslut. En redogörelse upptar samtliga riksdagsskrivelser som har ställts till regeringen det senaste kalenderåret och därtill samtliga äldre riksdagsskrivelser som inte tidigare har rapporterats som slutbehandlade.

Sedan slutet av 1990-talet har behandlingen av riksdagens skrivelser till riksdagsstyrelsen (tidigare talmanskonferensen) redovisats i en bilaga till Riksdagsförvaltningens årsredovisning, som sedan behandlats av konstitu-tionsutskottet i dess budgetbetänkande. I redogörelsen redovisas kortfattade sakuppgifter om riksdagsskrivelsernas nummer och övriga aktuella dokument (framställning, proposition, motioner, utskottsbetänkande, protokoll) och i förekommande fall uppgifter om genomförda lagändringar samt uppgifter om huruvida skrivelsen är slutbehandlad eller inte. Riksdagsstyrelsen har beslutat att redovisningen till riksdagen av vidtagna åtgärder ska ha samma form som regeringens redovisning och överlämnar därför sedan 2011/12 en särskild redogörelse till riksdagen med redovisning av vilka åtgärder som vidtagits med anledning av riksdagsskrivelserna.

I den nya riksdagsordning som trädde i kraft den 1 september 2014 har det införts bestämmelser som reglerar regeringens respektive riksdagsstyrelsens skyldighet att redovisa åtgärder med anledning av riksdagens beslut. Enligt 9 kap. 8 § riksdagsordningen ska regeringen varje år i en skrivelse till riksdagen redovisa vilka åtgärder regeringen har vidtagit med anledning av de riksdagsskrivelser som överlämnats till regeringen. På motsvarande vis ska riksdagsstyrelsen enligt tilläggsbestämmelse 9.17.3 årligen i en redogörelse redovisa vilka åtgärder den har vidtagit med anledning av de riksdagsskrivelser som överlämnats till styrelsen.

Skrivelsens och redogörelsens huvudsakliga innehåll

Skrivelse 2014/15:75 avser huvudsakligen sådana åtgärder som vidtagits under tiden den 1 januari–31 december 2014. Redogörelsen omfattar också vissa senare regeringsbeslut, om riksdagsskrivelserna därigenom har kunnat rapporteras som slutbehandlade. I skrivelsen redovisas också information om regel-beståndet.

I redogörelse 2014/15:RS5 redovisas behandlingen under 2014 av riksdagens skrivelser till riksdagsstyrelsen.

Utskottets överväganden

Regeringens redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen lägger regeringens skrivelse till handlingarna.

Skrivelsen

Regelbeståndet

Antalet gällande grundförfattningar per den 1 mars 2015 var 4 033. Av dessa var 1 396 lagar. Motsvarande siffror per den 1 mars 2014 var 3 955, varav 1 369 lagar. Antalet kungjorda grund- och ändringsförfattningar i Svensk författningssamling (SFS) under 2014 var 1 589, jämfört med 1 178 under 2013, 1 001 under 2012 och 1 609 under 2011. Av de författningar som kungjordes 2014 var 126 grundförfattningar (50 lagar och 76 förordningar m.m.).

Under 2014 genomfördes EU-direktiv i 57 ändringsförfattningar (20 lagar och 37 förordningar) och 13 nya grundförfattningar (5 lagar och 8 förordningar), att jämföra med 71 ändringsförfattningar och 15 nya grundförfattningar under 2013 och 71 respektive 10 under 2012.

Antalet rubriker i myndigheternas regelförteckningar den 31 december 2014 har beräknats till ca 8 200, att jämföra med 7 900 regelrubriker 2013. Uppgifterna i myndigheternas regelförteckningar är emellertid något osäkra.

Andelen EU-relaterade författningar

Sedan våren 2010 (bet. 2009/10:KU21 s. 23) redovisar konstitutionsutskottet vissa uppgifter från regeringens skrivelse om antalet kungjorda författningar och andelen kungjorda grundförfattningar genom vilka EU-direktiv har genomförts (nedan EU-grundförfattningar).

Av tabell 1 nedan kan man utläsa att för perioden 2001–2014 var cirka en femtedel av samtliga kungjorda grundförfattningar författningar genom vilka EU-direktiv genomfördes. För samma period gäller att drygt en fjärdedel av alla nya lagar som kungjordes hade sin grund i genomförande av EU-direktiv. Andelen kungjorda grundförfattningar som har sin grund i EU-direktiv har varierat kraftigt över åren.

När det gäller ändringsförfattningarna, som inte tas upp i detalj här, kan det nämnas att antalet kungjorda ändringsförfattningar per år under perioden 2001–2014 i genomsnitt ligger strax över 1 250. Den högsta noteringen infaller 2010 (1 887 kungjorda ändringsförfattningar) och den lägsta 2012 (883 kungjorda ändringsförfattningar). Andelen ändringsförfattningar genom vilka EU-direktiv genomförts uppgår under perioden 2001–2014 till drygt 7 procent med stora årliga variationer (exempelvis var andelen EU-relaterade ändringsförfattningar drygt 15 procent 2009 och knappt 6 procent 2011).

Tabell 1 Antal kungjorda grundförfattningar samt antal och andel kungjorda EU-grundförfattningar under perioden 2001–2014

År då författningarna kungjordes	Antal kungjorda grundförfattningar (varav lagar)	Antal kungjorda EU-grundförfattningar (varav lagar)	Andel kungjorda EU-grundförfattningar† (varav lagar)
2001	136 (37)	17 (3)	13 (8)
2002	129 (27)	20 (7)	1 6 (26)
2003	135 (41)	25 (11)	1 9 (27)
2004	136 (38)	37 (15)	27 (40)
2005	162 (42)	32 (14)	20 (33)
2006	178 (59)	85 (33)	4 8 (56)
2007	347 (28)	76 (12)	22 (43)
2008	160 (49)	48 (20)	30 (41)
2009	207 (52)	43 (8)	21 (15)
2010	189 (65)	22 (9)	12 (14)
2011	173 (32)	28 (14)	16 (44)
2012	118 (28)	10 (5)	9 (18)
2013	126 (36)	15 (7)	12 (19)
2014	126 (50)	13 (5)	10 (10)
Totalt	2 322 (584)	471 (163)	20 (28)

Källa: Konstitutionsutskottets kanslis genomgång av skrivelserna 2001/02:75, 2002/03:75, 2003/04:75, 2004/05:75, 2005/06:75, 2006/07:75, 2007/08:75, 2008/09:75, 2009/10:75, 2010/11:75, 2011/12:75, 2012/13:75, 2013/14:75 och 2014/15:75. I sammanhanget användbara data fanns endast tillgängliga från 2001. Tidigare redogörelser från regeringen innehåller inte så detaljerade uppgifter att en analys av författningsutgivningen kan genomföras.

† Andelen uttrycks i procent.

Riksdagsskrivelserna

Regeringens redogörelse är knuten till de skrivelser där riksdagen meddelar regeringen sina beslut. Redogörelsen tar upp samtliga riksdagsskrivelser som har ställts till regeringen under det senaste kalenderåret och äldre riksdagsskrivelser som inte tidigare har rapporterats som slutbehandlade av regeringen.

Generella iakttagelser

Den äldsta ej slutbehandlade riksdagsskrivelsen är en riksdagsskrivelse från riksmötet 1997/98 med ett tillkännagivande om övriga konkurrensfrågor (bet. 1997/98:SoU25 mom. 10, rskr. 289). Regeringen har tidigare hänvisat till att landstingen under 2010 tillsatte en projektgrupp med uppdrag att ta fram en gemensam modell för särredovisning av tandvårdsverksamheterna, som sedan skulle bedömas av bl.a. Statskontoret. Statskontoret föreslog i sin slutrapport 2011 att en uppföljning av huvudmännens redovisning av folktandvården skulle genomföras under 2014. I förra årets skrivelse framhölls att regeringen i januari 2014 gav Statskontoret i uppdrag att genomföra en sådan uppföljning, och att man avsåg att därefter återkomma till riksdagen. Regeringen uppgav vidare att den avsåg att betrakta ärendet som slutbehandlat om Statskontoret bedömde att redovisningen uppfyller kraven för transparent redovisning. Av årets skrivelse framgår att Statskontoret redovisade uppdraget i december 2014. Statskontorets samlade bedömning var att landstingens ekonomiska redovisning av folktandvården generellt sett har förbättrats betydligt sedan den förra uppföljningen 2008–2010. Regeringen bedömer att landstingens ekonomiska redovisning av folktandvården i väsentliga delar är tillfredsställande och avser att återkomma med en redovisning till riksdagen i samband med budgetpropositionen för 2016, då skrivelsen också avses slutbehandlas.

Från riksmötet 1999/2000 kvarstår en riksdagsskrivelse som inte är slutbehandlad (bet. 1999/2000:MJU17 mom. 24, rskr. 253) med ett tillkännagivande om samlad redovisning av jaktfrågor. I regeringens skrivelse hänvisas liksom föregående år till tre utredningsbetänkanden från 2005 som bereds inom Regeringskansliet, samt till en departementspromemoria med förslag inom det samepolitiska området som regeringen remitterade 2009. Då förslagen i departementspromemorian möttes av kritik av bl.a. Sametinget och företrädare för renägarna inleddes en förnyad förankringsprocess genom att Sametinget tillsatte en särskild arbetsgrupp som avsåg att lämna förslag 2013. Några förslag har dock inte lämnats, och i december 2013 hölls, på regeringens initiativ, ett möte med Sametinget och företrädare för renägarna i syfte att finna former för en fortsatt dialog. Av årets skrivelse framgår att ytterligare ett sådant dialogmöte hölls våren 2014, och regeringen uppger att dialogprocessen kommer att fortsätta under 2015.

Från riksmötet 2001/02 kvarstår två skrivelser som ej slutbehandlade. Den första är en skrivelse med ett tillkännagivande om avskaffande av reklamskatten (bet. 2001/02:SkU20, rskr. 201). Regeringen hänvisar i skrivelsen till att Presstödskommittén i sitt slutbetänkande (SOU 2013:66), som överlämnades i september 2013, bedömde att reklamskatten bör avskaffas. Betänkandet har remitterats och ärendet bereds inom Regeringskansliet. Liksom tidigare anger regeringen i årets skrivelse att den anser att den resterande reklamskatten bör avskaffas och att frågan har prövats även i beredningen inför 2015 års budget, men att det för närvarande inte finns förutsättningar för finansiering av detta. Den andra ej slutbehandlade skrivelsen rör ett tillkännagivande om ett utvidgat grundlagsskydd för ny kommunikation som sker med hjälp av elektromagnetiska vågor (bet. 2001/02:KU21 mom. 1, rskr. 233) och redovisas i avsnittet om konstitutionsutskottets område nedan.

Den ej slutbehandlade skrivelse som kvarstår från riksmötet 2003/04 gäller ett tillkännagivande om vissa frågor om aktivitetsersättningen (bet. 2003/04:SfU1 mom. 34, rskr. 102). Av regeringens skrivelse framgår att den del av momentet som inte är slutbehandlad avser merkostnadsersättning för personer mellan 16 och 19 år och som inte bor med sina föräldrar. Socialdepartementet har tillsatt en arbetsgrupp som har i uppdrag att göra en översyn av regler och tillämpning av förmånerna bilstöd till personer med funktionsnedsättning, handikappersättning och vårdbidrag för barn med funktionshinder. Arbetsgruppen ska presentera sitt förslag senast den 30 juni 2015. Därefter avser regeringen att ta ställning till den vidare hanteringen av merkostnadsersättningen.

Från riksmötet 2004/05 kvarstår fem riksdagsskrivelser som ej slutbehandlade. Den första skrivelsen rör ett tillkännagivande om dröjsmål hos myndigheter (bet. 2004/05:KU14 mom. 6, rskr. 153) och redovisas i avsnittet om konstitutionsutskottets område nedan.

Två riksdagsskrivelser avser ett och samma tillkännagivande om att utreda en alternativ modell för resegarantisystemet (bet. 2004/05:LU8 mom. 15 [res. 11], rskr. 154–155). I regeringens skrivelse anges att regeringen har avvaktat arbete inom EU med en översyn av paketresedirektivet och därtill kopplade regler om resegaranti. Kommissionen presenterade ett förslag till ett nytt paketresedirektiv i juli 2013, och förhandlingar pågick under 2014. Regeringen uppger att en utredning planeras tillsättas under 2015.

Den fjärde ej slutbehandlade skrivelsen från riksmötet 2004/05 gäller ett tillkännagivande om kompetensbevis och hastighetsbegränsning avseende fritidsbåtar (bet. 2004/05:TU7 mom. 11, rskr. 178). Av regeringens skrivelse framgår att frågan om kompetensbevis och hastighetsbegränsning för fritidsbåtar har behandlats i en proposition (prop. 2005/06:160) och att en departementspromemoria (Ds 2008:32) om behörighetsbevis för fritidsbåtar och fritidsskepp har utarbetats och remitterats. Ett fördjupat kunskapsunderlag i frågan har också tagits fram inom Regeringskansliet. Vidare hänvisas till att Havs- och vattenmyndigheten i november 2013 redovisade ett regeringsuppdrag om behovet av särskild reglering av vattenskotrar, och frågan uppges vara under beredning inom Regeringskansliet. Under andra halvåret 2014 utreddes även frågan om förarintyg för vattenskoter inom Regeringskansliet och bereds nu vidare.

Slutligen avser en ej slutbehandlad skrivelse från riksmötet 2004/05 ett tillkännagivande om a-kassa vid förtroendeuppdrag (bet. 2004/05:AU4 mom. 7, rskr. 181). Regeringen hänvisar till att frågan har behandlats dels i betänkandet Större ekonomisk trygghet för förtroendevalda (SOU 2011:54), som remissbehandlades under hösten 2011, dels i delbetänkandet Pensionärers och förtroendevaldas ersättningsrätt i arbetslöshetsförsäkringen (SOU 2013:64), som remissbehandlades under våren 2014. Beredning av ärendet pågår inom Re-geringskansliet, och regeringen återkommer till riksdagen i frågan.

Därutöver kvarstår som ej slutbehandlade 6 skrivelser från riksmötet 2005/06, 1 från riksmötet 2006/07, 1 från riksmötet 2007/08, 2 från riksmötet 2008/09, 7 från riksmötet 2009/10 (varav två, rskr. 140 och 144, dock avser ett och samma tillkännagivande), 16 från riksmötet 2010/11, 13 från riksmötet 2011/12, 22 från riksmötet 2012/13 och 48 från riksmötet 2013/14. Vidare kvarstår 24 skrivelser som ej slutbehandlade från det nu pågående riksmötet 2014/15 fram till juluppehållet.

Konstitutionsutskottets område

I skrivelsen redovisas 39 riksdagsskrivelser med 12 tillkännagivanden som grundar sig i betänkanden från konstitutionsutskottet från riksmötena 2001/02–2014/15. Av dessa redovisas 31 riksdagsskrivelser som slutbehandlade och 8 som ej slutbehandlade. De slutbehandlade riksdagsskrivelserna omfattar 1 tillkännagivande och de ej slutbehandlade riksdagsskrivelserna omfattar 11 tillkännagivanden. Nedan behandlas de riksdagsskrivelser som avser tillkännagivanden.

Ej slutbehandlade riksdagsskrivelser

Den äldsta ej slutbehandlade riksdagsskrivelsen på konstitutionsutskottets område gäller ett tillkännagivande om ett utvidgat grundlagsskydd för ny kommunikation som sker med elektromagnetiska vågor (bet. 2001/02:KU21 mom. 1, rskr. 233). Regeringen har tidigare redovisat att delar av Yttrandefrihetskommitténs slutbetänkande (SOU 2012:55) lett till en proposition som beslutades i november 2013 (prop. 2013/14:47) och att avsikten har varit att utreda vissa övriga frågor vidare och inom ramen för det arbetet behandla de frågor som tillkännagivandet avser. I årets skrivelse hänvisar regeringen till att en ny parlamentariskt sammansatt kommitté tillsattes under 2014 (dir. 2014:97) vars uppdrag bl.a. omfattar det som tillkännagivandet avser. I direktiven hänvisas särskilt till vad konstitutionsutskottet uttalade i samband med riksdagsbehandlingen (s. 10). Kommittén, som har antagit namnet Mediegrundlagskommittén, uppges ha påbörjat sitt arbete. Uppdraget ska redovisas senast den 1 september 2016.

När det gäller tillkännagivandet om dröjsmål hos myndigheter (bet. 2004/05:KU14 mom. 6, rskr. 153) hänvisar regeringen, i likhet med föregående år, till de förslag till lagreglering som lämnats av utredningen Det allmännas ansvar enligt Europakonventionen (SOU 2010:87) och av Förvaltningslagsutredningen (SOU 2010:29). Förvaltningslagsutredningens förslag har remissbehandlats, och arbete pågår enligt regeringen med en lagrådsremiss om en ny förvaltningslag där frågan som tillkännagivandet avser kommer att ingå. Liksom tidigare framhålls att lagstiftningsärendet är omfattande och komplext och att det för närvarande övervägs om det finns behov av kompletterande beredningsunderlag. Avsikten är att en proposition ska kunna överlämnas till riksdagen under riksmötet 2015/16.

I fråga om tillkännagivandet om evenemangslista (bet. 2011/12:KU16 mom. 1, rskr. 224) framgår av skrivelsen att Myndigheten för radio och tv i november 2013 redovisade sitt regeringsuppdrag om att analysera och föreslå hur en evenemangslista kan utformas. Förslaget har remissbehandlats, och regeringen uppger i årets skrivelse att den i budgetpropositionen för 2015 har redogjort för ärendets beredning hittills (se rskr. 2013/14:230 nedan). När det gäller tillkännagivandet om annonstider i radio och tv (bet. 2011/12:KU16 mom. 2, rskr. 224) anges att regeringen i december 2013 gav Myndigheten för radio och tv i uppdrag att göra en utvärdering av effekterna av den ändring i radio- och tv-lagen (2010:696) som genomfördes 2008. Uppdraget redovisades den 1 december 2014. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i budgetpropositionen för 2016.

När det gäller tillkännagivandet om snabbare omval (bet. 2012/13:KU13, rskr. 140) uppger regeringen, liksom föregående år, att den för närvarande överväger formerna för en utredning av de frågor som riksdagen gett regeringen till känna att utreda. En sådan ändring av förfarandet vid omval som tillkännagivandet rymmer förutsätter bl.a. att ändringar i 3 kap. 4 § regeringsformen övervägs. Ändringar i grundlagen kan genomföras tidigast i anslutning till 2018 års riksdagsval. Regeringen överväger att under riksmötet 2014/15 tillsätta en utredning med uppdrag att utreda förutsättningarna för ett snabbare genomförande av omval och en författningsreglerad tidsfrist för genomförande av omval.

När det gäller tillkännagivandena om regionalt utvecklingsansvar i Västmanlands, Västernorrlands och Norrbottens län (bet. 2013/14:KU30 mom. 2 a och b, rskr. 158) framgår av regeringens skrivelse att statsministern i regeringsförklaringen 2014 uttalade att de landsting som så önskar ska få bilda regioner. Landstinget i Västernorrlands län har lämnat in en ny ansökan. Regeringen uppger att den avser att behandla ansökan och att den inväntar ansökningar från de övriga aktuella länen. Även i fråga om tillkännagivandet om en helhetslösning av regionfrågan (bet. 2013/14:KU30 mom. 4, rskr. 158) hänvisas till att statsministern i regeringsförklaringen 2014 uttalade att de landsting som så önskar ska få bilda regioner. Ärendet bereds enligt skrivelsen inom Regeringskansliet.

I fråga om tillkännagivandet om definitionen av en bidragsgivares identitet (bet. 2013/14:KU35 mom. 4, rskr. 163) framgår av skrivelsen att regeringen den 19 juni 2014 tillsatte en parlamentariskt sammansatt kommitté (dir. 2014:90), vars uppdrag omfattar bl.a. det som tillkännagivandet avser. Kommittén, som antagit namnet Kommittén om insyn i finansieringen av partier, har inlett sitt arbete. Uppdraget ska redovisas senast den 30 april 2016.

När det gäller tillkännagivandet om en evenemangslista (bet. 2013/14:KU28 mom. 1, rskr. 230) framgår, liksom i redogörelsen för regeringens behandling av ett tidigare tillkännagivande i frågan (se rskr. 2011/12:224 ovan), att det förslag till hur en evenemangslista kan utformas som lämnades av Myndigheten för radio och tv i november 2013 har remissbehandlats. Vidare uppges att regeringen har redogjort för ärendets beredning hittills i budgetpropositionen för 2015 (utg.omr. 17 s. 45) och att den avser att återkomma till riksdagen i budgetpropositionen för 2016.

I fråga om tillkännagivandet om presstödet och Presstödsnämnden (bet. 2014/15:KU1 mom. 5, rskr. 56) framgår av skrivelsen att regeringen avser att återkomma till riksdagen i frågorna under 2015.

Slutbehandlade riksdagsskrivelser

De riksdagsskrivelser på konstitutionsutskottets område som omfattar slutbehandlade tillkännagivanden avser ett tillkännagivande om Riksrevisionens styrelses framställning om sammanslagningar av myndigheter (bet. 2010/11:KU8, rskr. 154–156). Regeringen har tidigare redovisat att den i budgetpropositionerna för 2012 och 2013 i anslutning till respektive myndighetsavsnitt redovisat bl.a. vilka åtgärder som har vidtagits med anledning av Riksrevisionens granskningsrapport (RiR 2010:3) om enmyndighetsreformerna vid Försäkringskassan, Skatteverket och Åklagarmyndigheten samt riksdagens tillkännagivande på samma område. Regeringen angav i skrivelse 2012/13:75 att den därmed ansåg tillkännagivandet som slutbehandlat. Riksdagen uppmärksammade dock regeringen på att det var angeläget att riksdagen fick en samlad redovisning av det som framkommit (bet. 2012/13:KU21, rskr. 2012/13:294). Av årets skrivelse framgår att regeringen den 6 mars 2014 beslutade skrivelsen Regeringens förvaltningspolitik (skr. 2013/14:155), där den samlade bild som riksdagen efterlyst redovisas.

Yttranden från andra utskott

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet noterar i sitt yttrande (2014/15:SkU5y) att tio tillkännagivanden redovisas som ej slutbehandlade i årets skrivelse, vilket är en ökning jämfört med föregående års skrivelse. Utskottet konstaterar också att samtliga sju ärenden som utskottet uppmärksammade i sitt yttrande till konstitutionsutskottet 2014 (yttr. 2013/14:SkU6y) fortfarande inte är slutbehandlade. Utskottet anser att regeringens skrivelse i allt väsentligt ger en rättvisande bild av hur riksdagens skrivelser inom utskottets beredningsområde har behandlats men framhåller att det är angeläget att riksdagens skrivelser behandlas med nödvändig skyndsamhet och att det är önskvärt att regeringen så långt som möjligt försöker ange när ett ärende som är under behandling kan tänkas vara avslutat.

När det gäller flertalet av de ej slutbehandlade tillkännagivanden som skatteutskottet behandlar i sitt yttrande redogörs för redovisningen i regeringens skrivelse utan ytterligare kommentar från utskottet. Det gäller tillkännagivandena om avskaffande av reklamskatten (bet. 2001/02:SkU20, rskr. 201), om F-skatt (bet. 2011/12:SkU17 mom. 2, rskr. 163), om Öresundsavtalet (bet. 2011/12:SkU13 mom. 16 [res. 15], rskr. 170), om att regeringen bör redovisa noggranna överväganden i fråga om inskränkningar av meddelarfriheten och sekretessbestämmelsers utformning (bet. 2012/13:SkU8 mom. c, rskr. 76 och 77) och om byggbranschen (bet. 2012/13:SkU14 mom. 2, rskr. 143).

I fråga om tillkännagivandet om införande av tonnageskatt (bet. 2006/07:SkU11 mom. 2, rskr. 115) betonar utskottet liksom tidigare att det finns en samstämmighet i riksdagen om att det är angeläget att frågan snart får en lösning. Utskottet noterar att regeringen i den nu aktuella skrivelsen anger att Utredningen om tonnageskatt och andra stöd för sjöfartsnäringen överlämnade sitt betänkande Ett svenskt tonnageskattesystem (SOU 2015:4) den 6 februari 2015 och att betänkandet för närvarande är på remiss. Utskottet ser positivt på att regeringen nu har utrett förutsättningarna för att införa tonnageskatt och förutsätter att beredningen av frågan fortgår utan dröjsmål.

I fråga om tillkännagivandet om utländska näringsidkare som saknar fast driftsställe i Sverige (bet. 2012/13:SkU32 mom. 2, rskr. 241) noterar utskottet vad regeringen anför om att Skatteverket haft i uppdrag att bl.a. göra en fördjupad analys och presentera ett bredare underlag för sitt förslag att näringsidkare ska omfattas av kravet på kassaregister trots att inkomsten från den aktuella försäljningen inte härrör från ett fast driftsställe i Sverige. Utskottet konstaterar att Skatteverket redovisade sitt uppdrag till Finansdepartementet den 16 februari 2015 och anser att den fortsatta beredningen av denna fråga bör avvaktas.

När det gäller tillkännagivandet om uppföljning av förslaget om ändrade 3:12-regler (bet. 2013/14:FiU1 mom. 8, rskr. 56) noterar utskottet att regeringen anger att den i januari 2015 gav Utredningen om översyn av beskattningen vid ägarskiften i fåmansföretag (Fi 2014:06) i uppdrag att se över 3:12-reglerna i syfte att begränsa möjligheterna till inkomstomvandling. Utredningen ska redovisa sitt uppdrag senast den 1 september 2016. Utskottet förutsätter att regeringen fortsätter beredningen av tillkännagivandet i enlighet med vad som anges i skrivelsen.

I fråga om tillkännagivandet om förbudet mot dubbla förfaranden (bet. 2013/14:SkU20 mom. 12, rskr. 169), varigenom riksdagen har tillkännagett för regeringen som sin mening att det är viktigt att en lagändring som stärker rättssäkerheten och undanröjer konflikten med Europakonventionen och EU:s rättighetsstadga genomförs så snart som möjligt, noterar utskottet att regeringen har remitterat ett utkast till en lagrådsremiss och att regeringen har för avsikt att lämna en proposition till riksdagen i juni 2015. Utskottet förutsätter att regeringen fortsätter beredningen av tillkännagivandet i enlighet med vad som anges i skrivelsen.

Avslutningsvis uppmärksammar utskottet tillkännagivandet om att regeringen ska återkomma med de ytterligare förändringar i skatte- och avgiftsreglerna som överensstämmer med allianspartiernas beräkning av statsbudgetens inkomster för 2015 i motion 2014/15:3002 (bet. 2014/15:FiU1 mom. 2, res. 3 e, punkten d, rskr. 29). Utskottet noterar i fråga om den del av tillkännagivandet som avser slopande av reglerna om gruppregistrering i mervärdesskattelagen att regeringen i vårändringsbudgeten för 2015 (prop. 2014/15:99 avsnitt 5.7) gjorde bedömningen att möjligheten till gruppregistrering bör behållas.

Försvarsutskottets yttrande

I försvarsutskottets yttrande (2014/15:FöU2y) noteras att regeringen bedömer riksdagsskrivelsen om verksamheten vid Karlskronavarvet (bet. 2013/14:FiU21 mom. 3 a och b, rskr. 317) som slutbehandlad. Utskottet konstaterar att regeringen i skrivelsen hänvisar till sin redovisning för riksdagen i budgetpropositionen för 2015, där det framgår att avtalet inte får några budgetära konsekvenser för staten i dagsläget. Utskottet konstaterar vidare att re-geringen anger i budgetpropositionen att den avser att återkomma till riksdagen om avtalet i ett senare skede åberopas för att i framtiden kompensera Saab AB för eventuella miljöskadekostnader.

I utskottets ställningstagande konstateras att regeringen antingen har vidtagit åtgärder eller påbörjat beredning med anledning av de tillkännagivanden inom utskottets område som ännu inte slutbehandlats, vilket utskottet är positivt till.

När det gäller redovisningen av enskilda tillkännagivanden noterar utskottet särskilt vad som anges i skrivelsen om behandlingen av tillkännagivandet om en översyn av rekryteringen till deltidsbrandmän (bet. 2010/11:FöU2 mom. 9, rskr. 213). Regeringen uppger i sin redogörelse att den avser att lägga skrivelsen till handlingarna. Försvarsutskottet anför att det redan i sitt yttrande till konstitutionsutskottet 2014 underströk vikten av att regeringen framöver vidtar de beredningsåtgärder som svarar mot riksdagens tillkännagivande (2013/14:FöU2y) och att det i dag inte har någon annan uppfattning. Utskottet framhåller vidare, som även regeringen anför i skrivelsen, att en del av frågorna om deltidsbrandmän har samband med allmänna villkor för ersättning i arbetslöshetsförsäkringen och arbetslöshetsersättningen för deltidsarbetslösa. I utskottets yttrande 2014 uppmärksammades regeringen på att det aktuella tillkännagivandet ännu inte hade utmynnat i något uppdrag till Kommittén om hållbara försäkringar vid sjukdom och arbetslöshet (dir. 2010:48 och 2012:90). Enligt utskottet är det angeläget att regeringen redovisar samtliga nödvändiga beredningsåtgärder för riksdagen. Kommitténs slutbetänkande Mer trygghet och bättre försäkring (SOU 2015:21) är på remiss t.o.m. den 17 augusti 2015, och utskottet framhåller att Regeringskansliets beredning skulle kunna leda till förslag som påverkar förutsättningarna för rekrytering av deltidsbrandmän. Utskottet förväntar sig att regeringen framöver vidtar de beredningsåtgärder som behövs och sedan redovisar dem för riksdagen.

När det gäller tillkännagivandet om förbättrad styrning, uppföljning och samverkan i fråga om Försvarsmaktens stöd till samhället vid kriser (bet. 2011/12:FöU2 mom. 2, rskr. 131) anser utskottet att det är positivt att regeringen redovisar en förbättrad återrapportering och uppföljning inom området. Utskottet noterar vidare att regeringen redovisar att frågan är slutbehandlad och vill understryka att tillkännagivandet även tar sikte på förbättrad styrning. Utskottet vill därför understryka vikten av att regeringen även framöver vidtar de beredningsåtgärder som svarar mot riksdagens krav.

Socialutskottets yttrande

I ett protokollsutdrag noterar socialutskottet att regeringen när det gäller riksdagsskrivelse 2013/14:325 med anledning av utskottets betänkande Åtgärder för att stärka barnets rättigheter och uppväxtvillkor (bet. 2013/14:SoU23) anger att moment 6 behandlas i stället för moment 7. Utskottet uppger att Socialdepartementet har uppmärksammats på detta och att utskottet inte har något ytterligare att anföra om skrivelse 2014/15:75.

Trafikutskottets yttrande

Trafikutskottet framhåller i sitt yttrande (2014/15:TU3y) att regeringens redogörelse i allt väsentligt är korrekt och ger en rättvisande bild av hur riksdagens skrivelser inom utskottets område har behandlats.

Utskottet konstaterar att av de tolv riksdagsskrivelser som inte var slutbehandlade inför förra riksmötet redovisar regeringen att sju nu är slutbehandlade. Utskottet noterar också att den äldsta ännu inte slutbehandlade riksdagsskrivelsen inom utskottets område är från riksmötet 2004/05. Skrivelsen rör ett tillkännagivande om kompetensbevis och hastighetsbegränsning avseende fritidsbåtar och redovisas i avsnittet om generella iakttagelser ovan. Det är enligt trafikutskottets mening angeläget att riksdagens skrivelser behandlas med den skyndsamhet som krävs och att de handläggs samvetsgrant. Utskottet framför även att det är önskvärt att regeringen så långt som möjligt försöker ange när ett ärende som är under behandling kan tänkas vara avslutat.

Enligt utskottets uppfattning har regeringen på ett tillfredsställande sätt redogjort för behandlingen av flertalet avslutade ärenden. I vissa fall kan dock utskottet konstatera att redovisningen är tämligen summarisk, t.ex. när det gäller tillkännagivandet om kommunal medfinansiering (bet. 2013/14:TU20 mom. 4, rskr. 374), som redovisas som slutbehandlat med hänvisning till att regeringen i budgetpropositionen för 2015 redovisat att man för närvarande inte ser behov av att vidta några ytterligare åtgärder inom det aktuella området. Utskottet konstaterar att detsamma gäller även för några av de tillkännagivanden, huvudsakligen från riksmötet 2013/14, som fortfarande är under beredning.

Särskilt anmärkningsvärd är dock enligt utskottet regeringens redovisning av behandlingen av tillkännagivandet om tillsättandet av en förhandlingsperson för avveckling av citynära flygplatser (bet. 2014/15:TU1 mom. 4, rskr. 86). Utskottet finner det helt oacceptabelt att regeringens besked i denna angelägna fråga inskränker sig till att ärendet är under beredning. I yttrandet framhålls att avsaknaden av någon närmare redovisning av vidtagna eller planerade åtgärder innebär ett helt intetsägande besked från regeringens sida. Enligt utskottet är detta mycket otillfredsställande inte minst mot bakgrund av att frågan om Bromma flygplats är av central betydelse för människor och företag i hela Sverige. Utskottet förväntar sig tydliga besked om vilka åtgärder som regeringen avser att vidta för att tillmötesgå riksdagens tillkännagivande. Vidare påminner utskottet om att riksdagens starka åsikt i denna fråga under-ströks på nytt genom det nya tillkännagivande som beslutades i mars 2015 om att regeringen tydligt ska ta ställning och agera för att Bromma flygplats inte bör läggas ned (bet. 2014/15:TU7 mom. 3, rskr. 144).

Utskottet noterar avslutningsvis att det förekommer mer omfattande tillkännagivanden som innehåller olika delmoment, t.ex. tillkännagivandet om it och miljön (bet. 2013/14:TU7 mom. 9, rskr. 168) och förutsätter att regeringens behandling av tillkännagivanden beaktar samtliga sådana eventuella delmoment.

I yttrandet finns en avvikande mening (S, MP, V) om behandlingen av riksdagens tillkännagivande om förhandlingsperson för avveckling av citynära flygplatser. Ledamöterna påminner om att riksdagen inte kan bestämma på vilket sätt regeringen ska utforma sina redovisningar och vill understryka att regeringens redovisning att ärendet bereds formellt sett är helt korrekt. I sammanhanget vill de vidare klargöra att regeringen inte har tillsatt någon förhandlingsperson för att avveckla Bromma flygplats utan har utsett en samordnare som på regeringens uppdrag ska utreda förutsättningarna för att ersätta dagens trafik till och från Bromma med i första hand Arlanda. Ledamöterna anför att statsrådet Anna Johansson tydligt betonade detta i samband med riksdagens frågestund den 15 januari 2015 och att det är tydligt sagt att någon nedläggning av Bromma inte är aktuell om man inte kan ersätta trafiken där med trafik på andra platser i närområdet.

Näringsutskottets yttrande

Av ett protokollsutdrag från näringsutskottet framgår att utskottet inte har något att invända mot regeringens redogörelse i skrivelsen i de delar som rör näringsutskottets beredningsområde. Utskottet vill dock påminna om betydelsen av att regeringen gör ansträngningar för att undvika onödig tidsåtgång när det gäller att hörsamma riksdagens tillkännagivanden. Om det trots detta skulle dra ut på tiden är det enligt utskottet angeläget att regeringen lämnar fullgod information i redogörelsen om orsakerna till fördröjningen. För näringsutskottets del uppges detta gälla särskilt tillkännagivandena om granskning av effekter av de olika klimat- och energipolitiska styrmedlen för den internationellt konkurrensutsatta elintensiva industrin (bet. 2008/09:NU8 mom. 3, rskr. 42) och om utvärdering av lagstiftningen för civilrättsliga sank-tioner på immaterialrättens område (bet. 2008/09:NU11 mom. 8, rskr. 176).

Tidigare behandling

När det gäller regeringens behandling av riksdagens tillkännagivanden har konstitutionsutskottet framhållit att utgångspunkten, i enlighet med den konstitutionella praxis som vuxit fram, bör vara att regeringen tillgodoser ett tillkännagivande. Om regeringen inte delar riksdagens mening i en fråga och inte har för avsikt att tillgodose riksdagens önskemål bör den underrätta riksdagen om detta inom den tidsgräns – när sådan anges – som angetts i tillkännagivandet. Även skälen till att regeringen inte har tillgodosett tillkännagivandet bör då redovisas (se t.ex. bet. 2011/12:KU21).

Konstitutionsutskottet har vidare vid flera tillfällen, senast i juni 2014, understrukit vikten av att regeringen gör ansträngningar för att undvika onödig tidsutdräkt i behandlingen av riksdagens tillkännagivanden. I sammanhanget har utskottet också framhållit vikten av att regeringen särskilt vid längre tidsutdräkter lämnar fullgod information om orsakerna till fördröjningen (se t.ex. bet. 2003/04:KU21, bet. 2008/09:KU21, bet. 2010/11:KU21, bet. 2011/12:KU21 och bet. 2013/14:KU21). Utskottet har vidare betonat dels att stor tidsåtgång skapar en osäkerhet som ofta leder till att ämnet för tillkännagivandet kommer upp på nytt i olika sammanhang i riksdagen, dels att det är angeläget att en åtgärd som aviseras till en viss tidpunkt verkligen vidtas och inte gång på gång skjuts upp (bet. 2007/08:KU21 och bet. 2011/12:KU21). Våren 2012 konstaterade konstitutionsutskottet på sitt eget område bl.a. att ett tillkännagivande som gällde upphovsrätten och offentlighetsprincipen efter mer än tolv år ännu inte hade slutbehandlats och att den senast redovisade beredningsåtgärden låg flera år tillbaka i tiden. Utskottet föreslog att riksdagen skulle tillkännage för regeringen som sin mening att regeringen skulle återkomma till riksdagen i frågan under 2012. Vidare föreslog utskottet utifrån sina iakttagelser ett mer generellt tillkännagivande till regeringen om vikten av att beredningsåtgärder med anledning av ett tillkännagivande från riksdagen påbörjas så snart som möjligt. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag (rskr. 2011/12:269–271).

Utskottet har även uttalat sig om vissa generella tidsgränser för slutbehandling av tillkännagivanden. Inom ramen för utskottets beredning av regeringens skrivelse 75 våren 2006 gjordes inom utskottets kansli en genomgång av riksdagens tillkännagivanden till regeringen sedan 1975. Mot bakgrund av de iakttagelser som gjordes i samband med beredningen av skrivelsen och uppföljnings- och utvärderingsarbetet anförde utskottet att det inte kan bortses ifrån att tillkännagivanden ibland kan vara av sådan karaktär att de kräver ett omfattande och långvarigt utredningsarbete, men att det ändå borde höra till undantagen att tillkännagivanden inte kan slutredovisas inom två till tre år (bet. 2005/06:KU34). Våren 2010 framhöll utskottet bl.a. att elva år inte kan anses vara en acceptabel tidsåtgång för behandlingen av ett tillkännagivande, i synnerhet om regeringen samtidigt brister i information till riksdagen om ärendets beredning. Om det finns omständigheter som hindrar ett genomförande ska regeringen redovisa skälen för sin bedömning (bet. 2009/10:KU21). Senare har utskottet betonat – med hänvisning till tillkännagivanden som inte slutbehandlats inom elva år – att handläggningstiden för slutbehandlingen av ett enskilt tillkännagivande är beroende av dess innehåll och de beredningsåtgärder som förutsätts för slutbehandlingen (bet. 2012/13:KU21 och bet. 2013/14:KU21).

Under en följd av år har utskottet konstaterat att regeringens redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser har förbättrats och förutsatt att redogörelsens kvalitet kommer att behållas i kommande redogörelser (se t.ex. bet. 2010/11:KU21, bet. 2011/12:KU21, bet. 2012/13:KU21 och bet. 2013/14:KU21). Samtidigt har utskottet pekat på att det finns utrymme för förbättringar, bl.a. i fråga om information om vilka åtgärder som planeras och om bedömningar av när riksdagsskrivelser kan antas bli slutbehandlade (se t.ex. bet. 2006/07:KU17 och bet. 2010/11:KU21) samt i fråga om utförligheten i regeringens redovisningar av orsaker till dröjsmål i beredningsåtgärder och av regeringens slutsatser och genomförda åtgärder vid slutbehandling av tillkännagivanden (bet. 2012/13:KU21). Våren 2014 anförde utskottet att det vore värdefullt för riksdagens arbete om det framgick tydligt av redovisningen av regeringens åtgärder, i t.ex. en proposition eller ett utredningsdirektiv, att dessa åtgärder berör ett tillkännagivande eller om en viss åtgärd enligt regeringen innebär att ett tillkännagivande slutbehandlas (bet. 2013/14:KU21).

I fråga om fullständigheten och korrektheten i regeringens redogörelse till riksdagen har utskottet bl.a. framhållit vikten av att en riksdagsskrivelse inte redovisas som slutbehandlad utan att samtliga delar av tillkännagivandet redovisats (bet. 2006/07:KU17). Vid 2010 års behandling av regeringens redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till regeringen framhöll konstitutionsutskottet den betydelse regeringens rapportering om huruvida riksdagsskrivelser är slutbehandlade eller inte och om de beredningsåtgärder som genomförts eller planeras har för att riksdagen ska kunna avgöra om regeringen genomfört de beslut som riksdagen fattat (bet. 2009/10:KU21). Vidare har utskottet understrukit vikten av att redovisningen i regeringens redogörelse är omsorgsfull och rättvisande. De redovisade åtgärderna bör svara mot de krav som ställs i de tillkännagivanden som avses, och utskotten ska kunna utgå från att de redovisade uppgifterna är korrekta utan att behöva göra vidare efterforskningar (se t.ex. bet. 2004/05:KU24 och bet. 2010/11:KU21).

Utskottet har även vid några tillfällen konstaterat att uppgifter om tillkännagivanden saknats i regeringens redogörelse och har då betonat vikten av att regeringen nogsamt behandlar samtliga riksdagsbeslut som har meddelats till regeringen genom riksdagsskrivelser, och förutsatt att brister i Regeringskansliets rutiner åtgärdas i syfte att förhindra att det inträffade upprepas (bet. 2008/09:KU21, bet. 2010/11:KU21 och bet. 2012/13:KU21). Våren 2014 såg sig utskottet tvingat att konstatera – mot bakgrund av att ett tillkännagivande på utbildningsutskottets område saknades i regeringens redogörelse – att det inte hör till de synnerliga undantagsfallen att tillkännagivanden saknas i re-geringens redogörelser, trots upprepade påpekanden sedan våren 2009 om hur viktigt det är att åtgärda brister i Regeringskansliets rutiner för att förhindra detta (bet. 2013/14:KU21). Utskottet menade att detta var uppseendeväckande och förutsatte att regeringen vidtar nödvändiga åtgärder för att säkra att dess redogörelse uppfyller de krav på att vara korrekt, vederhäftig och kontrollerad som följer på regeringsformens objektivitetsprincip.

Förstärkt granskning av regeringens redogörelse

Vid 2010 års behandling av regeringens redogörelse för behandlingen av riks-dagens skrivelser till regeringen (skr. 2009/10:75) framhöll konstitutionsutskottet att regeringens rapportering om huruvida riksdagsskrivelser är slutbehandlade eller inte och om de beredningsåtgärder som genomförts eller planeras har stor betydelse för att riksdagen ska kunna avgöra om regeringen har genomfört de beslut som riksdagen fattat (bet. 2009/10:KU21 s. 23). Utskottet uttalade då sin avsikt att hädanefter förstärka sin granskning av redogörelsen. Av tidigare uppföljnings- och utvärderingsprojekt som utskottet har genomfört framgår att riksdagens tillkännagivanden är av särskilt intresse (bet. 2005/06:KU34). Även regeringen har under lång tid framhållit att dess åtgärder med anledning av riksdagens tillkännagivanden tilldrar sig ett särskilt intresse vid utvärderingen och uppföljningen av riksdagens beslut (skr. 2014/15:75 s. 3). Mot denna bakgrund redogör utskottet i det följande för sin förstärkta granskning av innehållet i regeringens redogörelse i den aktuella skrivelsen (skr. 2014/15:75) och tidigare skrivelser. Granskningen fokuserar särskilt på regeringens behandling av riksdagens tillkännagivanden.

Tidigare granskning av riksdagens tillkännagivanden

Ordningen med tillkännagivanden var föremål för ett omfattande uppföljnings- och utvärderingsarbete av konstitutionsutskottet under våren 2006. Ar-betet redovisades i en promemoria (bet. 2005/06:KU34 bil. 7) som samman-fattas i det följande.

I promemorian görs en genomgång av riksdagens tillkännagivanden till re-geringen under tre tidsperioder sedan regeringsformen trädde i kraft (1975–1979/80, 1988/89–1992/93 och 2000/01–2004/05). En märkbar nedgång i an-talet tillkännagivanden kan noteras under denna tid, från ca 1 300 under peri-oden 1975–1979/80 till färre än 400 under perioden 2000/01–2004/05. Som tänkbara bidragande orsaker till denna nedgång anges dels att de socialdemokratiska regeringsförslagen under den senare delen av den studerade perioden förbereddes i samråd med samarbetspartierna Vänsterpartiet och Miljöpartiet, dels att den reformerade budgetprocessen inneburit att riksdagen genom ett enda beslut fastställer utgiftsramar och utgiftstak, vilket enligt utvärderingen förefaller ha minskat oppositionspartiernas möjligheter att söka majoriteter för sina förslag. Vidare diskuteras i promemorian om det har skett en attitydförändring bland riksdagsledamöterna.

Trots det minskade antalet tillkännagivanden under den sista perioden i uppföljningen konstaterade konstitutionsutskottet att tillkännagivandena inte åtgärdades snabbare av regeringen än tidigare. Tvärtom tycktes de genomsnittliga handläggningstiderna ha förlängts. Samtidigt hade andelen propositioner som åberopats som åtgärd med anledning av tillkännagivanden tydligt ökat. Detta skulle enligt utskottet möjligen kunna tyda på att tillkännagivandena under den aktuella perioden hade varit av en annan och mer krävande karaktär än tidigare.

Av promemorian framgår vidare att regeringens redogörelser för behandlingen av riksdagens skrivelser hade förbättrats avsevärt med åren. Under den första tidsperioden (1975–1979/80) var redovisningarna i allmänhet mycket knapphändiga. Successivt och i takt med att riksdagens utskott tagit upp behovet av förbättringar i skilda avseenden hade redovisningarna blivit mer lättillgängliga och även utförligare.

Av promemorian framgår även att det dock inte alltid gick att direkt utläsa av redogörelserna om tillkännagivandena följts delvis eller helt. I stor utsträckning hänvisade regeringen till att frågan behandlas i propositioner, utan att ange om tillkännagivandet därmed tillgodoses eller inte. För det stora flertalet tillkännagivanden föreföll emellertid regeringen ha följt riksdagens tillkännagivanden även om det många gånger hade dragit ut på tiden. Det var dock inte ovanligt att det framgick direkt av redogörelsen att regeringen inte avsåg att följa ett tillkännagivande.

Grundlagsutredningen

Bland annat mot bakgrund av att riksdagens möjlighet att besluta om tillkännagivanden inte kommer till uttryck i regeringsformen (där begreppet tillkännagivande inte nämns) och att denna möjlighet utgör en viktig funktion för riksdagen diskuterade Grundlagsutredningen (SOU 2008:125) behovet av att i någon form reglera användningen av tillkännagivanden. Utredningens be-dömning var att riksdagens möjlighet att besluta om tillkännagivanden till re-geringen inte borde regleras i regeringsformen (s. 304 f.). Utredningen konstaterade att regeringen inte har någon konstitutionell skyldighet att följa ett tillkännagivande från riksdagen, men att riksdagen har möjlighet att utnyttja sin normgivningsmakt eller finansmakt för att åstadkomma det resultat som tillkännagivandet syftar till, om regeringen inte följer ett tillkännagivande. Ytterst har även riksdagen möjlighet att lämna in en misstroendeförklaring mot re-geringen.

Utredningen påpekade även att den konstitutionella praxis som vuxit fram innebär att utgångspunkten bör vara att regeringen tillgodoser ett tillkännagivande. Om regeringen emellertid inte delar riksdagens mening i en fråga och inte har för avsikt att tillgodose riksdagens önskemål, bör den underrätta riksdagen om detta inom den tidsgräns som angetts i tillkännagivandet. Även skälen till att regeringen inte har tillgodosett tillkännagivandet bör redovisas. Vidare konstaterade utredningen att ordningen i allt väsentligt fungerade väl och att det dessutom inte kunde uteslutas att praxis kunde komma att utvecklas ytterligare, något som skulle kunna försvåras med en grundlagsreglering.

Översyn av riksdagsordningen

Riksdagsstyrelsen beslutade den 26 september 2012 att tillkalla en parlamentarisk kommitté med uppdrag att se över riksdagsordningen. Den 28 augusti 2013 överlämnade kommittén sitt slutbetänkande (2012/13:URF3) till riksdagsstyrelsen. Inom ramen för kommitténs arbete analyserades bl.a. den konstitutionella betydelsen av riksdagens tillkännagivanden. I fråga om den konstitutionella praxisen för tillkännagivanden ansåg kommittén att det inte fanns skäl att göra några nya uttalanden utan hänvisade till Grundlagsutredningens slutsats att tillkännagivanden inte bör regleras (s. 171). Kommittén konstaterade emellertid att regeringens skrivelse med redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till regeringen har kommit att få en viktig roll i uppföljningen av riksdagens beslut och menade att det därmed vore rimligt att regeringens skyldighet att årligen lämna denna skrivelse regleras i riksdagsordningen. I syfte att förtydliga för riksdagen när regeringen anser att ett tillkännagivande är behandlat påpekade kommittén vidare att det vore värdefullt för riksdagens arbete om det tydligt framgår av den aktuella propositionen vilket tillkännagivande som ger anledning till redovisningen (s. 174).

I riksdagsstyrelsens framställning med förslag till en ny riksdagsordning (framst. 2013/14:RS3) framgår att riksdagsstyrelsen i denna del gjort samma bedömning som kommittén (s. 139 f.). Konstitutionsutskottet behandlade framställningen våren 2014 och ställde sig i huvudsak bakom dess överväganden och förslag (bet. 2013/14:KU46). Utskottet föreslog dock vissa ändringar i framställningens förslag till ny riksdagsordning och lämnade därför ett eget förslag till ny riksdagsordning. Enligt förslaget, som bifölls av kammaren den 17 juni 2014 (rskr. 2013/14:351–352), infördes bestämmelser i riksdagsordningen om att regeringen respektive riksdagsstyrelsen varje år i en skrivelse respektive en redogörelse till riksdagen ska redovisa vilka åtgärder som har vidtagits med anledning av de riksdagsskrivelser som överlämnats till regeringen respektive styrelsen.

Behandling av riksdagsskrivelserna under perioden 1991/92–2014/15

I tabell 2 nedan redogörs för antalet riksdagsskrivelser och antalet och andelen ej slutbehandlade riksdagsskrivelser i regeringens skrivelser under perioden 1991/92–2014/15. Av tabellen framgår att andelen ej slutbehandlade riksdagsskrivelser som redovisas i de fem senaste skrivelserna från regeringen har pendlat mellan 23 procent och 37 procent. Den andel på 34 procent som redovisas i årets skrivelse är den näst högsta noteringen under den senaste femårsperioden och är, liksom föregående år, något högre än året innan. Sett i ett längre perspektiv är dock en andel på ca 35 procent snarast att betrakta som normen och andelar under 30 procent eller över 40 procent som avvikande.

Vidare kan noteras att antalet riksdagsskrivelser redovisade i regeringens årliga skrivelser har minskat något sedan början av 1990-talet, för att sedan riksmötet 2000/01 med enstaka undantag stabilisera sig kring drygt 400 stycken. Undantagen är antalet riksdagsskrivelser som redovisades i skrivelse 2007/08:75 (som huvudsakligen avser riksdagsskrivelser från riksmötet 2006/07), skrivelse 2011/12:75 (som huvudsakligen avser riksdagsskrivelser från riksmötet 2010/11) och skrivelse 2013/14:75 (som huvudsakligen avser riksdagsskrivelser från riksmötet 2012/13), där antalet uppgick till 391, 349 respektive 393 stycken.

Tabell 2 Antal redovisade samt antal och andel ej slutbehandlade riksdagsskrivelser (rskr.) i regeringens redogörelser 1991/92–2014/15

Regeringens redogörelse	Redovisade rskr. (antal)	Ej slutbehandlade rskr. (antal)	Ej slutbehandlade rskr. (andel)†
Skr. 1991/92:15	565	185	3 3
Skr. 1992/93:15	523	181	35
Skr. 1993/94:15	602	136	27
Skr. 1994/95:15	606	183	30
Skr. 1995/96:15	601	155	26
Skr. 1996/97:15	431	155	36
Skr. 1997/98:75	544	125	23
Skr. 1998/99:75	396	136	34
Skr. 1999/00:75	381	144	38
Skr. 2000/01:75	403	148	37
Skr. 2001/02:75	412	166	40
Skr. 2002/03:75	428	174	41
Skr. 2003/04:75	423	155	37
Skr. 2004/05:75	428	155	36
Skr. 2005/06:75	425	153	36
Skr. 2006/07:75	457	173	38
Skr. 2007/08:75	391	153	39
Skr. 2008/09:75	413	143	35
Skr. 2009/10:75	432	115	27
Skr. 2010/11:75	430	98	23
Skr. 2011/12:75	349	129	37
Skr. 2012/13:75	404	119	30
Skr. 2013/14:75	393	125	32
Skr. 2014/15:75	447	150	34

Källa: Konstitutionsutskottets kanslis genomgång av de skrivelser som anges i tabellen.

† Andelen uttrycks i procent.

Tidigare har nämnts att en tänkbar förklaring till de lägre noteringarna är att en ny regering som hade stöd av en riksdagsmajoritet tillträdde hösten 2006 (bet. 2011/12:KU21 s. 29). En annan delvis sammanhängande förklaring torde kunna vara att aktiviteten i riksdagen (och eventuellt i regeringen) är lägre under det första riksmötet i en mandatperiod (bet. 2012/13:KU21 s. 29). En sådan hypotes finner visst stöd i antalet propositioner och skrivelser som överlämnas till riksdagen, vilka följer samma trend. Riksdagsskrivelser följer huvudsakligen på riksdagsbeslut som kräver verkställighet, t.ex. utfärdande av lagar eller beslut om regleringsbrev, vilka normalt har sin grund i förslag från regeringen. Enligt det offentliga riksdagstrycket överlämnades endast 133 respektive 168 propositioner och skrivelser under riksmötena 2006/07 respektive 2010/11. Detta kan jämföras med t.ex. riksmötena 2008/09 och 2009/10, då regeringen överlämnade 232 respektive 248 propositioner och skrivelser. Under alla omständigheter påverkar aktiviteten i riksdagen i hög grad antalet riksdagsskrivelser som överlämnas till regeringen.

Årets redovisning innebär att andelen ej slutbehandlade riksdagsskrivelser åter hamnar något över 30 procent. Liksom föregående år måste dock framhållas att variationen under de senaste fem riksmötena vad gäller andelen ej slutbehandlade riksdagsskrivelser är för stor för att någon klar och obruten trend ska kunna skönjas. I sammanhanget kan noteras att andelen ej slutbehandlade riksdagsskrivelser vid fem tillfällen under den 24-årsperiod som redovisas i tabell 2 ovan har varit under 30 procent, varav två inträffat de sista sex åren. Trots att andelen ej slutbehandlade riksdagsskrivelser ökat något de senaste två åren kan detta alltså inte anses vara utmärkande för en långsiktig trend.

Riksdagens tillkännagivanden 1995/96–2014/15

Utskottets granskning av regeringens redogörelser som lämnats under de senaste 20 åren, dvs. riksmötena 1995/96–2014/15, visar att såväl det totala antalet som antalet och andelen tillkännagivanden som slutbehandlats har minskat sett över hela den undersökta perioden (se tabell 3 nedan). Viss variation förekommer dock inom perioden, och i årets skrivelse har det totala antalet tillkännagivanden ökat jämfört med föregående år och är det högsta på sju år. Även antalet slutbehandlade tillkännagivanden uppvisar en svag ökning i årets skrivelse, men andelen har minskat ytterligare något – från 27 till 24 procent – jämfört med föregående år. Sett över hela den aktuella 20-årsperioden är den genomsnittliga andelen slutbehandlade tillkännagivanden i skrivelserna knappt 34 procent.

Av förra årets skrivelse framgick att andelen slutbehandlade tillkännagivanden hade minskat i jämförelse med närmast föregående år, samtidigt som den genomsnittliga tidsåtgången för slutbehandling av tillkännagivanden var oförändrad (cirka två och ett halvt år) och medianen för tidsåtgången ökade. Årets skrivelse visar, som konstaterats ovan, att andelen slutbehandlade tillkännagivanden har minskat ytterligare något, men även att den genomsnittliga tidsåtgången för slutbehandlade tillkännagivanden, liksom medianen för tidsåtgången, har minskat jämfört med föregående år. Den genomsnittliga tidsåtgången för slutbehandling av tillkännagivanden i årets skrivelse är knappt två år och den lägsta sedan 1998.

Redovisningen i tabell 3 antyder vidare en långsiktig trend med ökad genomsnittlig tidsåtgång för slutbehandling av tillkännagivanden t.o.m. 2011 års skrivelse. Genomsnittstiden gick från cirka ett och ett halvt år under perioden 1995–1998 och strax över två år under perioden 1999–2003 till cirka tre år under perioden 2004–2008. Åren 2009 och 2010 utgör avvikelser i sammanhanget då den genomsnittliga tidsåtgången för slutbehandling av tillkännagivanden låg på cirka fem till sex år. Därefter har en markant minskning skett, och för den senaste fyraårsperioden 2011–2014 är den genomsnittliga tidsåtgången knappt två och ett halvt år. Med undantag för de skrivelser som regeringen lämnade 2009–2012 (även 2007 års skrivelse är ett gränsfall i sammanhanget) ligger den genomsnittliga tiden för slutbehandlingen av tillkännagivanden som redovisas i skrivelserna i tabellen ovan inom ramen för konstitutionsutskottets tidigare uttalande om att det borde höra till undantagen att tillkännagivanden inte kan slutredovisas inom två till tre år (bet. 2005/06:KU34 s. 19).

Tabell 3 Antal och andel slutbehandlade tillkännagivanden (tkg) och genomsnittlig tidsåtgång för slutbehandling 1995/96–2014/15

Regeringens redogörelse	Antal slutbehandlade tkg (totala antalet)	Andel slutbehandlade tkg†	Genomsnittlig tidsåt gång i dagar (median)a
Skr. 1995/96:15	157 (324)	48	403 (207)
Skr. 1996/97:15	86 (238)	36	467 (304)
Skr. 1997/98:75	165 (283)b	58	543 (359)
Skr. 1998/99:75	66 (189)	35	478 (193)
Skr. 1999/00:75	72 (208)	35	820 (393)
Skr. 2000/01:75	82 (221)	37	788 (472)
Skr. 2001/02:75	67 (232)	29	678 (468)
Skr. 2002/03:75	86 (267)	32	688 (314)
Skr. 2003/04:75	86 (247)	35	724 (449)
Skr. 2004/05:75	69 (216)	32	999 (793)
Skr. 2005/06:75	49 (196)	25	1 045 (1 008)
Skr. 2006/07:75	61 (240)	25	1 081 (560)
Skr. 2007/08:75	43 (185)	23	1 059 (705)
Skr. 2008/09:75	34 (145)	23	1 261 (1 015)
Skr. 2009/10:75	45 (121)	37	1 775 (1 696)
Skr. 2010/11:75	33 (98)	34	2 071 (1 759)
Skr. 2011/12:75	21 (125)	17	1 186 (449)
Skr. 2012/13:75	53 (155)	34	856 (446)
Skr. 2013/14:75	38 (141)	27	856 (668)
Skr. 2014/15:75	42 (176)	24	666 (481)

Källa: Konstitutionsutskottets kanslis genomgång av de skrivelser som anges i tabellen. I de fall brister i redogörelsen för skrivelserna har upptäckts (t.ex. som en följd av felaktig redovisning av slutbehandling av vissa tillkännagivanden) har dessa rättats till i tabellen.

† Andelen uttrycks i procent.

a Här anges både medelvärde och medianvärde (det sistnämnda inom parentes och kursiverat). Extrema värden som har stor inverkan på medelvärdet påverkar inte medianvärdet i samma utsträckning. Median-värdet kompletterar därför den information som ges av medelvärdet när det gäller den genomsnittliga beredningstiden för de slutbehandlade tillkännagivandena. Beräkningarna av genomsnittlig tidsåtgång är utförda i Excel och grundar sig på programmets antagande om månader med 30 dagar (dvs. att ett kalenderår har 360 dagar).

b Omfattningen av regeringens redogörelse under riksmötet 1997/98 – övergångsvis 18 månader – förklarar avvikelsen i antal och andel tillkännagivanden. Omfattningen bestämdes i samråd med konstitu-tionsutskottets kansli för att bättre stämma överens med de granskningsrutiner konstitutionsutskottet då hade börjat tillämpa och det statliga budgetårets nya förläggning.

De långa tiderna för slutbehandling under 2009 och 2010 förklaras bl.a. av att äldre tillkännagivanden slutbehandlades i högre utsträckning än tidigare under dessa år, som redovisas i 2010 och 2011 års skrivelser. Flera av de äldre tillkännagivanden som slutbehandlades då var kopplade till frågeställningar som kan anses vara av mer krävande karaktär, t.ex. konstitutionella frågor. Dessa tillkännagivanden slutbehandlades genom Grundlagsutredningens (SOU 2008:125) och Yttrandefrihetskommitténs (SOU 2009:14) överväganden eller regeringens förslag till riksdagsbeslut med anledning av dessa utredningar (prop. 2009/10:80 och prop. 2009/10:81). Andra äldre tillkännagivanden som redovisades som slutbehandlade i 2010 och 2011 års skrivelser rörde utbildningsfrågor samt plan- och byggfrågor. Dessa slutbehandlades genom regeringens beslut om propositioner i omfattande lagärenden på dessa områden, t.ex. förslag till en ny skollag (prop. 2009/10:165) och en ny plan- och bygglag (prop. 2009/10:170).

Utskottets granskning av regeringens redogörelser innefattar även en kvantitativ mätning av de åtgärder genom vilka regeringen slutbehandlar riksdagens tillkännagivanden. Resultatet av granskningen i denna del redovisas i tabell 4 nedan. Tabellen redogör för andelen åtgärder från regeringen m.fl. som medfört att regeringen har redovisat riksdagsskrivelserna med tillkännagivanden som slutbehandlade. Granskningen innebär att endast den senast vidtagna åtgärden, som därmed innebär en slutbehandling, registreras som orsaken till slutbehandlingen. I många fall har flera åtgärder vidtagits för att slutbehandla ett tillkännagivande (t.ex. har flertalet av de propositioner som regeringen åberopar som skäl till en slutbehandling föregåtts av någon utredningsåtgärd, dvs. SOU eller Ds).

De kategorier som redovisas i tabellen är propositioner (Prop.), skrivelser (Skr.), genomförda utredningar (SOU/Ds), utredningsdirektiv (Dir.), regeringsbeslut om förordning eller ändring av förordning (För.), regeringsupp-drag till myndigheter inklusive ändring av regleringsbrev (Uppd.), övriga re-geringsbeslut (Övr. reg.bes.) samt övriga åtgärder (Övr.). Övriga regeringsbeslut innebär t.ex. regeringsbeslut om avtal med intresseorganisationer eller för-ordnande av styrelseledamöter. Övriga åtgärder kan vara t.ex. myndighetsåtgärder och myndighetsbeslut (bl.a. utfärdande av allmänna råd eller föreskrifter), domstolsavgöranden och åtgärder från andra aktörer (riksdagsutskott eller EU-institutioner). I denna sistnämnda kategori ryms även fall när regeringen lagt skrivelsen till handlingarna. I kategorin utredningsdirektiv har även räknats in de tillfällen då regeringen beslutat att överlämna ärendet eller en kopia av riksdagsskrivelsen till en pågående utredning.

Redovisningen i tabell 4 antyder en trend med en svag ökning av andelen tillkännagivanden som slutbehandlas genom propositioner. Att det är fråga om en sådan trend stöds också av den redovisning som lämnades i konstitutionsutskottets uppföljnings- och utvärderingsarbete våren 2006 (bet. 2005/06:KU34 bil. 7, se ovan). Genomgången visade bl.a. att andelen slutredovisningar med hänvisning till propositioner var 18 procent under perioden 1975–1979/80 och 38 procent under perioden 1988/89–1992/93 (s. 117). Av redovisningen i tabell 4 kan utläsas att den genomsnittliga andelen tillkännagivanden som slutbehandlades genom en proposition var 42 procent under den första femårsperioden i tidsserien, 48 procent under den andra, 55 procent under den tredje och 57 procent under den fjärde och senaste femårsperioden. En möjlig förklaring till denna ökning skulle kunna vara att fler tillkännagivanden ställer krav på att regeringen återkommer med förslag till riksdagen.

Propositioner kräver ofta ett omfattande och långvarigt utredningsarbete, och en viss samvariation kan utläsas i de övergripande trenderna när det gäller ökningen av andelen tillkännagivanden som slutbehandlats genom proposi-tioner och ökningen av den genomsnittliga tidsåtgången för slutbehandling av tillkännagivanden. De minskade genomsnittstiderna under de senaste åren utgör emellertid noterbara undantag i sammanhanget. Det återstår att se om detta är avvikelser i en långsiktig trend eller ett trendbrott.

Tabell 4 Sista vidtagna åtgärd från regeringen m.fl. som lett till slutbehandling av tillkännagivanden, 1995/96–2014/15, andelar uttryckt i procent

Regeringens redogörelse	Prop.	Skr.	SOU/ Ds	Dir.	För.	Uppd.	Övr. reg.best.	Övr.
Skr. 1995/96:15	40	4	1	15	13	15	4	7
Skr. 1996/97:15	52	2	0	13	14	1	6	12
Skr. 1997/98:75	44	3	0	12	10	20	3	8
Skr. 1998/99:75	29	6	0	12	11	20	11	11
Skr. 1999/00:75	4 2	10	1	1 2	8	8	5	12
Skr. 2000/01:75	49	4	1	13	10	12	4	7
Skr. 2001/02:75	54	0	0	10	6	10	15	4
Skr. 2002/03:75	36	7	2	9	5	22	8	10
Skr. 2003/04:75	48	8	0	9	5	2	1	26
Skr. 2004/05:75	5 1	3	0	17	7	7	4	12
Skr. 2005/06:75	5 4	12	2	12	4	6	4	6
Skr. 2006/07:75	61	3	2	2	16	5	2	10
Skr. 2007/08:75	29	4	2	1 8	4	2 7	4	1 1
Skr. 2008/09:75	65	6	6	3	6	6	3	6
Skr. 2009/10:75	6 4	11	7	7	0	5	0	7
Skr. 2010/11:75	73	0	3	3	9	6	0	6
Skr. 2011/12:75	57	5	0	14	0	5	0	19
Skr. 2012/13:75	3 5	17	0	11	7	11	4	15
Skr. 2013/14:75	53	5	3	13	11	11	0	5
Skr. 2014/15:75	64	12	2	2	2	5	5	7
Totalt*	47	6	1	11	9	11	5	10

Källa: Konstitutionsutskottets kanslis genomgång av de skrivelser som anges i tabellen.

*Avser andelarna för samtliga tillkännagivanden (1 365 stycken) som redovisats som slutbehandlade i de skrivelser som anges i tabellen.

Även om de ovan redovisade statistiska uppgifterna om regeringens slutbehandling av såväl riksdagsskrivelser som tillkännagivanden möjliggör vissa iakttagelser över tid kan dessa uppgifter inte på ett mer precist sätt beskriva hur väl regeringens åtgärder svarar mot de begärda åtgärderna och mot upp-fattningar i riksdagens skrivelser och tillkännagivanden. För att besvara en så-dan frågeställning krävs en mer kvalitativ granskning, i nära samarbete med samtliga fackutskott, av såväl riksdagens skrivelser och tillkännagivanden som regeringens åtgärder. En sådan granskning torde kräva en omfattande arbetsinsats i likhet med tidigare genomförda uppföljnings- och utvärderingsarbeten (se bet. 2005/06:KU34 bil. 7).

Övriga iakttagelser

I Riksdagskommitténs slutbetänkande och i ett tidigare ställningstagande av konstitutionsutskottet har uttalats att det vore värdefullt för riksdagens arbete om det framgick tydligt av redovisningen av regeringens åtgärder att de rör ett tillkännagivande eller om en viss åtgärd enligt regeringen innebär att ett tillkännagivande slutbehandlas. En genomgång av de propositioner, skrivelser och direktiv genom vilka ett tillkännagivande uppges ha slutbehandlats under 2014 visar att det endast i enstaka fall förekommer att en hänvisning till det aktuella tillkännagivandet saknas. Exempelvis saknas i proposition 2014/15:6 Minskat svartarbete i byggbranschen en hänvisning till riksdagsskrivelse 2013/14:169, och i proposition 2013/14:181 Lättnad i lagen om skyldighet att tillhandahålla förnybara drivmedel saknas hänvisning till riksdagsskrivelse 2009/10:228.

Utskottets ställningstagande

Regeringens redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser har under flera år förbättrats och ger med enstaka undantag en fullständig och korrekt bild av riksdagens skrivelser och tillkännagivanden. I likhet med tidigare år ser konstitutionsutskottet positivt på denna utveckling och förutsätter att redogörelsens kvalitet kommer att behållas i kommande redogörelser. Det finns dock fortfarande enligt utskottets mening utrymme för vissa förbättringar. Överlag är redogörelsen mer utförlig än tidigare i fråga om pågående och planerade åtgärder med anledning av tillkännagivanden som inte slutredovisas, vilket utskottet välkomnar. Samtidigt konstaterar utskottet att enstaka men noterbara undantag förekommer i detta avseende. Utskottet vill också fortsatt framhålla vikten av att regeringen så långt som möjligt redovisar sin bedömning av när riksdagsskrivelser antas bli slutbehandlade.

Konstitutionsutskottet noterar en negativ utveckling när det gäller andelen slutbehandlade riksdagsskrivelser och tillkännagivanden. Andelarna minskade något i förra årets skrivelse, och av årets skrivelse framgår att de har minskat ytterligare något. Samtidigt kan utskottet konstatera att utvecklingen av den genomsnittliga handläggningstiden för slutbehandling av tillkännagivanden har varit positiv de senaste åren. För de tillkännagivanden som redovisas som slutbehandlade i årets skrivelse är den genomsnittliga tidsåtgången för slutbehandling knappt två år, den lägsta på 16 år.

Vad gäller slutbehandlingen av äldre tillkännagivanden konstaterar utskottet att samtliga fyra tillkännagivanden som var äldre än elva år och kvarstod som ej slutbehandlade i förra årets skrivelse alltjämt kvarstår som ej slutbehandlade. Vidare tillkommer i årets skrivelse ytterligare ett ännu ej slutbehandlat tillkännagivande där tiden för slutbehandling nu överstiger elva år. Det gäller ett tillkännagivande om vissa frågor om aktivitetsersättningen från riksmötet 2003/04 inom socialförsäkringsutskottets område. I sammanhanget noteras att socialförsäkringsutskottet redan i sitt yttrande med anledning av förra årets skrivelse från regeringen (yttr. 2013/14:SfU5y) konstaterade att ärendet tagit alltför lång tid att behandla. Konstitutionsutskottet har tidigare uttalat att elva år inte kan anses vara en acceptabel tidsåtgång för behandlingen av ett tillkännagivande. Utskottet noterar emellertid att olika beredningsåtgärder har vidtagits med anledning av dessa tillkännagivanden under det gångna året. Därtill gäller alltjämt enligt utskottet att handläggningstiden för slutbehandlingen av ett enskilt tillkännagivande är avhängig tillkännagivandets innehåll och de beredningsåtgärder som förutsätts för en sådan slutbehandling. Utskottet anser det dock vara bekymmersamt att det för några av de äldre tillkännagivandena alltjämt saknas en tydlig bedömning av när de kan antas bli slutbehandlade.

Vad gäller ej slutbehandlade tillkännagivanden bör följande nämnas. Skatteutskottet noterar att antalet ej slutbehandlade tillkännagivanden har ökat jämfört med föregående års skrivelse och konstaterar att samtliga sju ärenden som utskottet då uppmärksammade (yttr. 2013/14:SkU6y) ännu inte är slutbehandlade. Utskottet framhåller att det är angeläget att riksdagens skrivelser behandlas med nödvändig skyndsamhet och att det är önskvärt att regeringen så långt som möjligt försöker ange när ett ärende som är under behandling kan tänkas vara avslutat. När det gäller ett tillkännagivande från mars 2007 om införande av tonnageskatt betonar utskottet liksom tidigare att det finns en samstämmighet i riksdagen om att det är angeläget att frågan snart får en lösning och förutsätter att beredningen av frågan fortgår utan dröjsmål.

Försvarsutskottet lyfter fram ett tillkännagivande om deltidsbrandmän, där regeringens beredningsåtgärder hittills enligt utskottet inte svarar fullständigt mot innehållet i tillkännagivandet. Försvarsutskottet konstaterar att regeringen avser att lägga den aktuella skrivelsen till handlingarna och påminner om att det redan i förra årets yttrande (yttr. 2013/14:FöU2y) underströk vikten av att regeringen framöver skulle vidta de beredningsåtgärder som svarar mot tillkännagivandet och att det i dag inte har någon annan uppfattning. Försvarsutskottet förväntar sig att regeringen framöver vidtar de beredningsåtgärder som behövs och sedan redovisar dem för riksdagen.

I trafikutskottets yttrande uppmärksammas att ett tillkännagivande från riksmötet 2004/05 inom utskottets område ännu är under beredning, och utskottet framhåller att det är angeläget att riksdagens skrivelser behandlas med den skyndsamhet som krävs och att de handläggs samvetsgrant, samt att det är önskvärt att regeringen så långt som möjligt försöker ange när ett tillkännagivande kan komma att slutbehandlas. Trafikutskottet konstaterar vidare att regeringens redovisning av hanteringen av några ärenden, såväl slutbehandlade som ej slutbehandlade, är tämligen summarisk. Särskilt anmärkningsvärd är enligt utskottet regeringens redovisning av behandlingen av ett tillkännagivande om tillsättandet av en förhandlingsperson för avveckling av citynära flygplatser. Utskottet framhåller att avsaknaden av en närmare redovisning av vidtagna eller planerade åtgärder är mycket otillfredsställande och förväntar sig tydliga besked om vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att tillmötesgå riksdagens tillkännagivande. Utskottet noterar också att det förekommer mer omfattande tillkännagivanden och förutsätter att regeringens behandling beaktar samtliga delar av tillkännagivanden.

Med hänvisning särskilt till två tillkännagivanden från riksmötet 2008/09 om granskning av effekter av olika klimat- och energipolitiska styrmedel samt om utvärdering av lagstiftningen för civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område påminner näringsutskottet om vikten av att regeringen undviker onödig tidsåtgång när det gäller att hörsamma riksdagens tillkännagivanden och lämnar fullgod information i redogörelsen om orsakerna till eventuella fördröjningar.

Konstitutionsutskottet delar de ovannämnda utskottens bedömningar och förutsätter att regeringen vidtar de åtgärder som krävs för att utskottens syn-punkter ska beaktas. Sammantaget kan bl.a. konstateras att beredningsåtgärder med anledning av några tillkännagivanden har fördröjts. Konstitutionsutskottet vill i detta sammanhang upprepa sitt tidigare uttalande om att det inte bör förekomma att tillkännagivanden inte är slutbehandlade efter flera år utan att det redovisas en bedömning av när de kan bli slutbehandlade. I fråga om redogörelsens utförlighet vill konstitutionsutskottet vidare understryka den betydelse som regeringens redogörelse för genomförda eller planerade beredningsåtgärder har för att riksdagen ska kunna avgöra om regeringen har genomfört de beslut som riksdagen har fattat. En omsorgsfull redogörelse är ett viktigt politiskt uppföljningsdokument för den parlamentariska kontrollen.

På sitt eget område noterar konstitutionsutskottet när det gäller tillkännagivandet om definitionen av en bidragsgivares identitet (bet. 2013/14:KU35) att regeringens beredningsåtgärder hittills inte synes svara fullständigt mot tillkännagivandet. I det aktuella ärendet tillkännagav riksdagen för regeringen som sin mening vad utskottet anförde om att vissa aspekter av uppgifter om en bidragsgivares identitet borde förtydligas. Utskottet framhöll i betänkandet att frågan om vilka uppgifter som avses med bidragsgivarens identitet inte hade berörts i propositionen och menade att det finns vissa risker för förväxling av enskilda bidragsgivare, vilket kan innebära en olägenhet för den enskilda, och försvåra möjligheterna för väljare att avgöra vilka intressen som står bakom ett parti. Mot den bakgrunden ansåg utskottet att frågan borde förtydligas närmare. I direktiven till den utredning som regeringen hänvisar till i sin skrivelse anges att kommittén bör analysera och överväga om det behövs ett förtydligande i författning av vilka uppgifter som avses med bidragsgivarens identitet eller om det är lämpligare att överlämna till rättstillämpningen att utveckla närmare praxis kring denna fråga. Utskottet konstaterar att inriktningen i direktiven i denna del inte överensstämmer fullt ut med tillkännagivandet och förutsätter att regeringen i den fortsatta beredningsprocessen vidtar de åtgärder som behövs för att efterkomma tillkännagivandet.

Utskottet noterar också att två skilda tillkännagivanden om regionalt utvecklingsansvar (bet. 2013/14:KU30 mom. 2 a och b, rskr. 158 ) återges i regeringens skrivelse som ett tillkännagivande.

Vad gäller de tillkännagivanden som regeringen bedömer som slutbehandlade bör följande nämnas. Försvarsutskottet anser när det gäller ett tillkännagivande om förbättrad styrning, uppföljning och samverkan i fråga om Försvarsmaktens stöd till samhället vid kriser att det är positivt att regeringen redovisar en förbättrad återrapportering och uppföljning inom området. Utskottet vill dock understryka att tillkännagivandet även tar sikte på förbättrad styrning och betonar vikten av att regeringen även framöver vidtar de beredningsåtgärder som svarar mot riksdagens krav. Konstitutionsutskottet delar försvarsutskottets bedömning och förutsätter att regeringen vidtar de åtgärder som krävs för att försvarsutskottets synpunkter ska beaktas. I sammanhanget vill konstitutionsutskottet allmänt framhålla vikten av att regeringen vid sin behandling av riksdagens tillkännagivanden beaktar samtliga eventuella delmoment och att en riksdagsskrivelse inte redovisas som slutbehandlad utan att samtliga delar av ett tillkännagivande har redovisats.

Konstitutionsutskottet kan avslutningsvis konstatera att de propositioner, skrivelser och direktiv genom vilka ett tillkännagivande uppges ha slutbehandlats under 2014 i enlighet med utskottets önskemål i regel innehåller en hänvisning till det aktuella tillkännagivandet, vilket är värdefullt för riksdagens uppföljningsarbete.

Riksdagsstyrelsens redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen lägger riksdagsstyrelsens redogörelse till handlingarna.

Redogörelsen

Av riksdagsstyrelsens redogörelse (redog. 2014/15:RS5) framgår att styrelsen sedan 2012 redovisar behandlingen av riksdagens skrivelser till riksdagsstyrelsen i en redogörelse till riksdagen. I årets redogörelse redovisas tio riksdags-skrivelser, två från riksmötet 2012/13, sju från riksmötet 2013/14 och en från riksmötet 2014/15. Alla riksdagsskrivelser utom två som innehåller tillkännagivanden redovisas som slutbehandlade.

En riksdagsskrivelse som inte är slutbehandlad innehåller ett tillkännagivande om minnesår för demokratins genombrott (bet. 2012/13:KU16 mom. 7, rskr. 195). Tillkännagivandet innebär att riksdagen gett riksdagsstyrelsen i uppdrag att närmare överväga hur riksdagen vid lämplig tidpunkt och i lämplig form kan uppmärksamma att 100 år har förflutit sedan demokratin fick sitt genombrott i Sverige. Den 5 juni 2013 beslutade riksdagsstyrelsen att ge i uppdrag åt riksdagsdirektören att återkomma till riksdagsstyrelsen med förslag på åtgärder för att förbereda och genomföra ett jubileum med anledning av demokratins genomförande i Sverige. Av riksdagsstyrelsens redogörelse framgår, i likhet med föregående år, att chefen för enheten besök, utbildning och evenemang i Riksdagsförvaltningen (RDF) har haft i uppdrag att tillsammans med en arbetsgrupp inom RDF ta fram förslag på åtgärder för att förbereda och genomföra ett jubileum. Vidare anges i årets redogörelse att arbetsgruppen lämnade information till styrelsen om det pågående arbetet den 3 december 2014 och att en slutrapport lämnades till riksdagsdirektören den 10 februari 2015. Ambitionen är att under våren 2015 tillsätta en kommitté i enlighet med tillkännagivandet. Slutligen anges i redogörelsen att riksdagsstyrelsen återkommer till riksdagen i frågan.

Den andra skrivelsen som inte är slutbehandlad avser ett tillkännagivande om att låta Kommittén för en översyn av det ekonomiadministrativa regelverket för riksdagens myndigheter (REA-lagskommittén) ta fram författningsförslag som tydliggör att det är Riksrevisionen som har arbetsgivaransvaret och det ekonomiska ansvaret för riksrevisorernas chefspensioner (bet. 2013/14:FiU35 mom. 2, rskr. 299). Av redogörelsen framgår att riksdagsstyrelsen beslutade om tilläggsdirektiv till REA-lagskommittén den 15 oktober 2014. Enligt tilläggsdirektiven ska kommittén dels reda ut om sådana oklarheter kring ansvaret för chefspensioner som finansutskottet påtalat i det aktuella betänkandet om Riksrevisionens årsredovisning 2013 även finns hos övriga myndigheter under riksdagen, dels föreslå hur regelverket kan förtydligas när det gäller ansvaret för och redovisningen av de aktuella pensionerna. Kommitténs uppdrag ska redovisas senast den 30 oktober 2015.

Tidigare behandling

Vid konstitutionsutskottets behandling av riksdagsstyrelsens redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser våren 2012 noterade utskottet att det var första gången denna redovisningsform användes av riksdagsstyrelsen (bet. 2011/12:KU21). Utskottet påpekade då att styrelsens beslut att redovisningen till riksdagen av vidtagna åtgärder ska följa samma form som regeringens redovisning är värdefullt, inte minst eftersom det säkerställer en enhetlig behandling av samtliga riksdagsskrivelser vid ett och samma tillfälle. Utskottet noterade att det fanns ett visst utrymme för ökad tydlighet i redogörelsen, t.ex. när det gäller redovisningen av beredningsåtgärder och hur skrivelser slutbehandlats. Vidare påpekades att två ännu ej slutbehandlade tillkännagivanden hade fallit bort från redogörelsen. Med det sagda föreslog utskottet att riksdagen skulle lägga redogörelsen till handlingarna. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag (rskr. 2011/12:272).

Våren 2013 noterade utskottet att en redovisning av åtgärder med anledning av tillkännagivanden saknades i styrelsens redogörelse (bet. 2012/13:KU21). Även om utskottet ansåg att dessa iakttagelser måste ses mot bakgrund av att det var andra gången denna redovisningsform användes av riksdagsstyrelsen var det enligt utskottet viktigt att styrelsens redovisning var uttömmande och tydlig samt att formen för styrelsens redovisning var densamma som för re-geringens redovisning. Således fanns det enligt utskottets mening ett fortsatt utrymme för ökad tydlighet i redogörelsen, särskilt i fråga om redovisningen av beredningsåtgärder och hur skrivelser slutbehandlats. Med det sagda föreslog utskottet att riksdagen skulle lägga redogörelsen till handlingarna. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag (rskr. 2012/13:295).

Våren 2014 konstaterade utskottet att riksdagsstyrelsens redogörelse hade förbättrats avsevärt och i allt väsentligt gav en fullständig och korrekt bild av riksdagens skrivelser och tillkännagivanden (bet. 2013/14:KU21). Utskottet ansåg alltjämt att det är viktigt att formen för styrelsens redovisning är densamma som för regeringens redovisning. Med det sagda föreslog utskottet att riksdagen skulle lägga redogörelsen till handlingarna. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag (rskr. 2013/14:332).

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att riksdagsstyrelsens redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser ger en i allt väsentligt fullständig och korrekt bild av riksdagens skrivelser och tillkännagivanden samt att formen för styrelsens redovisning är densamma som i regeringens skrivelse. Utskottet föreslår att riksdagen lägger redogörelsen till handlingarna.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelse 2014/15:75

Regeringens skrivelse 2014/15:75 Redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till regeringen.

Redogörelse 2014/15:RS5

Redogörelse 2014/15:RS5 Redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till riksdagsstyrelsen.

Bilaga 2

Skatteutskottets yttrande 2014/15:SkU5y

Bilaga 3

Försvarsutskottets yttrande 2014/15:FöU2y

Bilaga 4

Trafikutskottets yttrande 2014/15:TU3y

Bilaga 5

Socialutskottets protokollsutdrag

Bilaga 6

Näringsutskottets protokollsutdrag