Justitieutskottets betänkande 2014/15:JuU2

Hemliga tvångsmedel mot allvarliga brott

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 2013/14:237 Hemliga tvångsmedel mot allvarliga brott och elva motionsyrkanden som väckts med anledning av propositionen.

Utskottet ställer sig bakom de förslag som lämnas i propositionen och avstyrker motionerna.

Förslagen innebär att bestämmelserna i de tidsbegränsade lagarna om hemliga tvångsmedel görs permanenta med bl.a. följande justeringar:

•Tillstånd till hemlig rumsavlyssning ska kunna ges även vid utredning av spioneri och s.k. statsstyrt företagsspioneri.

•Förutsättningarna för att använda hemliga tvångsmedel i syfte att förhindra brott ändras. Om en påtaglig risk för brottslig verksamhet av vissa slag kan knytas till en organisation eller grupp ska tvångsmedel kunna användas mot någon som tillhör eller verkar för organisationen eller gruppen, om han eller hon kan befaras medvetet främja den brottsliga verksamheten.

•Åklagaren ska i undantagsfall kunna fatta tillfälliga beslut om andra hemliga tvångsmedel än hemlig rumsavlyssning.

I propositionen lämnas också vissa förslag som syftar till att stärka rättssäkerheten och integritetsskyddet. Bland annat föreslås att

•förbudet mot att avlyssna vissa samtal utvidgas

•de brottsbekämpande myndigheternas användning av hemlig rumsavlyssning och preventiva tvångsmedel som huvudregel ska omfattas av regeringens årliga redovisning till riksdagen om användningen av hemliga tvångsmedel

•möjligheten tas bort för domstolen att fatta beslut om hemliga tvångsmedel utan att ett offentligt ombud har medverkat.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2015.

I betänkandet finns fem reservationer.

2014/15:JuU2

Innehållsförteckning
Sammanfattning..............................................................................................	1
Utskottets förslag till riksdagsbeslut ...............................................................	3
Redogörelse för ärendet ..................................................................................	5
Ärendet och dess beredning..........................................................................	5
Bakgrund ......................................................................................................	5
Propositionens huvudsakliga innehåll ..........................................................	6
Utskottets överväganden.................................................................................	8
Lagstiftning om hemliga tvångsmedel mot allvarliga brott..........................	8
Gällande rätt...............................................................................................	8
Propositionen ...........................................................................................	13
Tidigare och pågående arbete...................................................................	16
Motionerna...............................................................................................	17
Budgetpropositionen för 2015..................................................................	18
Konstitutionsutskottets yttrande...............................................................	18
Justitieutskottets ställningstagande ..........................................................	19
Regeringens årliga skrivelse till riksdagen om användningen av
vissa hemliga tvångsmedel .........................................................................	21
Bakgrund..................................................................................................	21
Propositionen ...........................................................................................	22
Motionen..................................................................................................	22
Utskottets ställningstagande.....................................................................	22
Reservationer ................................................................................................	24
1. Hemlig rumsavlyssning, punkt 3 (V).....................................................	24
2. Tidsbegränsad giltighet för lagstiftning om hemliga tvångsmedel,
punkt 4 (V) ............................................................................................	24
3. Förutsättningar för användande av hemliga tvångsmedel m.m.,
punkt 5 (SD) ..........................................................................................	25
4. Frågor om integritetsskydd, punkt 6 (V)................................................	26
5. Regeringens skrivelse till riksdagen om hemliga tvångsmedel, punkt
7 (V) ......................................................................................................	27
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag............................................................	28
Propositionen ............................................................................................	28
Följdmotionerna ........................................................................................	28
Bilaga 2
Regeringens lagförslag .................................................................................	30
Bilaga 3
Konstitutionsutskottets yttrande 2014/15:KU2y...........................................	62

2014/15:JuU2

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.Avslag på propositionen

Riksdagen avslår motion

2013/14:Ju32 av Maria Ferm och Agneta Börjesson (MP) yrkandena 1 och 3.

2.Regeringens lagförslag

Riksdagens antar regeringens förslag till

1.lag om ändring i rättegångsbalken,

2.lag om ändring i lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m.m.,

3.lag om ändring i lagen (2014:589) om ändring i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll,

4.lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål,

5.lag om ändring i lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott,

6.lag om ändring i lagen (2012:279) om ändring i lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet,

7.lag om ändring i kameraövervakningslagen (2013:460).

Därmed bifaller riksdagen proposition 2013/14:237 punkterna 1–7.

3.Hemlig rumsavlyssning

Riksdagen avslår motion

2013/14:Ju31 av Jens Holm m.fl. (V) yrkande 4.

Reservation 1 (V)

4.Tidsbegränsad giltighet för lagstiftning om hemliga tvångsmedel

Riksdagen avslår motionerna

2013/14:Ju31 av Jens Holm m.fl. (V) yrkande 1 och

2013/14:Ju32 av Maria Ferm och Agneta Börjesson (MP) yrkandena 2 och 6.

Reservation 2 (V)

5.Förutsättningar för användande av hemliga tvångsmedel m.m.

Riksdagen avslår motion

2014/15:39 av Kent Ekeroth och Adam Marttinen (SD).

Reservation 3 (SD)

2014/15:JuU2

UTSKOTTETS FÖRSLAG TILL RIKSDAGSBESLUT

6.Frågor om integritetsskydd

Riksdagen avslår motionerna

2013/14:Ju31 av Jens Holm m.fl. (V) yrkande 2 och

2013/14:Ju32 av Maria Ferm och Agneta Börjesson (MP) yrkandena 4 och 5.

Reservation 4 (V)

7.Regeringens skrivelse till riksdagen om hemliga tvångsmedel

Riksdagen avslår motion

2013/14:Ju31 av Jens Holm m.fl. (V) yrkande 3.

Reservation 5 (V)

Stockholm den 20 november 2014

På justitieutskottets vägnar

Beatrice Ask

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Beatrice Ask (M), Annika Hirvonen (MP), Elin Lundgren (S), Krister Hammarbergh (M), Arhe Hamednaca (S), Kent Ekeroth (SD), Susanne Eberstein (S), Johan Hedin (C), Petter Löberg (S), Adam Marttinen (SD), Johan Pehrson (FP), Linda Snecker (V), Andreas Carlson (KD), Lawen Redar (S), Sanne Eriksson (S), Pia Hallström (M) och Ellen Juntti (M).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I proposition 2013/14:237 Hemliga tvångsmedel mot allvarliga brott föreslås att bestämmelserna i de tidsbegränsade lagarna om hemliga tvångsmedel görs permanenta med vissa justeringar.

Förslaget till riksdagsbeslut återges i bilaga 1. Lagförslaget finns i bilaga 2. Lagförslagen har granskats av Lagrådet.

Med anledning av propositionen har elva motionsyrkanden väckts. Förslagen i motionerna återges i bilaga 1.

Justitieutskottet har gett konstitutionsutskottet tillfälle att yttra sig över propositionen och följdmotionerna. Konstitutionsutskottet lämnade den 4 november 2014 ett sådant yttrande. Yttrandet finns i bilaga 3.

Bakgrund

Lagen (2007:978) om hemlig rumsavlyssning och lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott trädde i kraft den 1 januari 2008 och gavs då en begränsad giltighetstid till utgången av 2010 (prop. 2005/06:178 och 2006/07:133, bet. 2007/08:JuU3, rskr. 2007/08:11 samt prop. 2005/06:177 och 2006/07:133, bet. 2007/08:JuU3, rskr. 2007/08:11). Giltighetstiden för lagarna har förlängts vid tre tillfällen (prop. 2009/10:119, bet. 2009/10:JuU26, rskr. 2009/10:263, prop. 2011/12:22, bet. 2011/12:JuU12, rskr. 2011/12:121 och prop. 2012/13:180, bet. 2013/14:JuU7, rskr. 2013/14:38), och de gäller nu till utgången av 2014. I lagarna regleras de brottsbekämpande myndigheternas möjlighet att använda hemlig rumsavlyssning vid förundersökning i brottmål respektive tvångsmedel för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott.

Lagen (2008:854) om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott trädde i kraft den 1 januari 2009 och gavs då en begränsad giltighetstid till utgången av 2012 (prop. 2007/08:163, bet. 2008/09:JuU3, rskr. 2008/09:6). Lagens giltighetstid har förlängts vid två tillfällen, och den gäller nu till utgången av 2014 (prop. 2009/10:119, bet. 2009/10:JuU26, rskr. 2009/10:263 och prop. 2012/13:180, bet. 2013/14:JuU7, rskr. 2013/14:38). Lagen ger utökade möjligheter till tvångsmedelsanvändning vid förundersökning angående vissa i lagen angivna brott som anses särskilt samhällsfarliga.

Lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet trädde i kraft den 1 juli 2012. Lagens 3 §, som ger de brottsbekämpande myndigheterna en möjlighet att hämta in uppgifter om elektronisk kommunikation i syfte att upptäcka, förebygga eller förhindra vissa brott inom Säkerhetspolisens ansvarsområde, gavs en begränsad giltighet

2014/15:JuU2

REDOGÖRELSE FÖR ÄRENDET

till utgången av december 2013 (prop. 2011/12:55, bet. 2011/12:JuU8, rskr. 2011/12:212). Paragrafens giltighetstid har därefter förlängts och gäller nu till utgången av 2014 (prop. 2012/13:180, bet. 2013/14:JuU7, rskr. 2013/14:38).

I juni 2010 fick en särskild utredare i uppdrag att utvärdera hur de tre tidsbegränsade lagarna har tillämpats och analysera om regleringen av hemliga tvångsmedel för särskilt allvarlig eller annars samhällsfarlig brottslighet bör förändras i något eller några avseenden (dir. 2010:62). Syftet med uppdraget var att ta slutlig ställning till lagarnas fortsatta giltighet och utformning. Utredningen antog namnet Utredningen om vissa hemliga tvångsmedel (Ju 2010:08). Genom ett tilläggsdirektiv i februari 2012 fick utredningen även i uppdrag att analysera vissa frågor om Säkerhetspolisens behov av att i underrättelseverksamhet kunna hämta in uppgifter om elektronisk kommunikation (dir. 2012:9). Utredningen redovisade sitt uppdrag i dessa delar i delbetänkandet Hemliga tvångsmedel mot allvarliga brott (SOU 2012:44) i juni 2012. Betänkandet har remissbehandlats.

Den 1 januari 2015 kommer Rikspolisstyrelsen och de 21 polismyndigheterna att ombildas till en myndighet (prop. 2012/13:1 utg.omr. 4 s. 47 f., bet. 2012/13:JuU1, rskr. 2012/13:139) samtidigt som Säkerhetspolisen inrättas som en fristående myndighet (prop. 2013/14:1, utg.omr. 4 s. 52 f., bet. 2013/14:JuU1, rskr. 2013/14:97). Polisorganisationskommittén överlämnade den 28 november 2012 betänkandet En sammanhållen svensk polis – Följdändringar i författningar (SOU 2012:78). Huvuddelen av kommitténs förslag behandlades av justitieutskottet under våren 2014 (se prop. 2013/14:110, bet. 2013/14:JuU23, rskr. 2013/14:262). Eftersom lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott upphör att gälla vid utgången av 2014 behandlades dock inte de av kommitténs förslag som rör den lagen i den nämnda propositionen. Dessa förslag behandlas i stället i detta lagstiftningsärende.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att bestämmelserna i de tidsbegränsade lagarna om hemliga tvångsmedel görs permanenta med bl.a. följande justeringar:

•Tillstånd till hemlig rumsavlyssning ska kunna ges även vid utredning av spioneri och s.k. statsstyrt företagsspioneri.

•Åklagaren ska i undantagsfall kunna fatta tillfälliga beslut om andra hemliga tvångsmedel än hemlig rumsavlyssning.

REDOGÖRELSE FÖR ÄRENDET

2014/15:JuU2

Regeringen lämnar också vissa förslag som syftar till att stärka rättssäkerheten och integritetsskyddet. Bland annat föreslås att

•förbudet mot att avlyssna vissa samtal utvidgas

•möjligheten för domstolen att fatta beslut om hemliga tvångsmedel utan att ett offentligt ombud har medverkat tas bort.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2015.

2014/15:JuU2

Utskottets överväganden

Lagstiftning om hemliga tvångsmedel mot allvarliga brott

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens lagförslag.

Riksdagen avslår ett motionsyrkande med begäran om avslag på propositionen. Riksdagen avslår också motionsyrkanden om att de tidsbegränsade lagarna inte ska göras permanenta, att rumsavlyssning bör förbjudas samt om ändringar av förutsättningarna för att använda hemliga tvångsmedel m.m. Dessutom avslår riksdagen motionsyrkanden om inrättande av en integritetsskyddsmyndighet och om en kriskommission för integritetsskyddet med hänsyn till pågående beredningsarbete inom Regeringskansliet.

Jämför reservationerna 1 (V), 2 (V), 3 (SD) och 4 (V).

Gällande rätt

Hemliga tvångsmedel enligt rättegångsbalken

Bestämmelser om hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning och kvarhållande av försändelse finns i 27 kap. rättegångsbalken (RB).

Hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation innebär att meddelanden som i ett elektroniskt kommunikationsnät överförs eller har överförts till eller från ett telefonnummer eller annan en adress, i hemlighet avlyssnas eller tas upp genom ett tekniskt hjälpmedel för återgivning av innehållet i meddelandet (27 kap. 18 § RB). Tvångsmedlet kan sålunda tillämpas på alla former av kommunikation genom elektroniska kommunikationsnät och är tillämpligt på både muntlig och skriftlig kommunikation. Hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation får användas vid en förundersökning som rör ett brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år eller försök, förberedelse eller stämpling till ett sådant brott, om sådan gärning är belagd med straff, samt vid en förundersökning som gäller ett brott med lägre straffminimum, om det kan antas att brottets straffvärde överstiger fängelse i två år. Ett tillstånd till hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation ger också rätt att vidta sådana åtgärder som kan vidtas inom ramen för ett tillstånd till hemlig övervakning av elektronisk kommunikation. Hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation får användas endast om någon är skäligen misstänkt för ett brott och åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen om brottet. Åtgärden får avse ett telefonnummer eller en annan adress som, under den tid som tillståndet avser, innehas eller har innehafts av den misstänkte eller

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

som annars kan antas ha använts eller komma att användas av honom eller henne. Åtgärden får också avse en adress som det finns synnerlig anledning att anta att den misstänkte, under den tid som tillståndet avser, har ringt till eller på annat sätt kontaktat eller kommer att ringa till eller på annat sätt kontakta (27 kap. 20 § första stycket RB). Hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation får inte ske av telefonsamtal eller andra meddelanden mellan den misstänkte och hans eller hennes försvarare. Om det framkommer under avlyssningen att det är fråga om ett sådant samtal eller meddelande ska avlyssningen avbrytas.

Hemlig övervakning av elektronisk kommunikation innebär att uppgifter i hemlighet hämtas in om meddelanden som i ett elektroniskt kommunikationsnät överförs eller har överförts till eller från ett telefonnummer eller en annan adress, vilka elektroniska kommunikationsutrustningar som har funnits inom ett visst geografiskt område eller i vilket geografiskt område en viss elektronisk kommunikationsutrustning finns eller har funnits. Genom hemlig övervakning av elektronisk kommunikation får meddelanden även hindras från att nå fram. Genom detta tvångsmedel ges inte tillgång till uppgifter om innehållet i meddelanden. De uppgifter som kan hämtas in är i stället trafikuppgifter och lokaliseringsuppgifter. Hemlig övervakning av elektronisk kommunikation får användas om någon är skäligen misstänkt för ett brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i sex månader eller vissa angivna brott, nämligen dataintrång enligt 4 kap. 9 c § brottsbalken, barnpornografibrott som inte är att anse som ringa enligt 16 kap. 10 a § brottsbalken, narkotikabrott enligt 1 § narkotikastrafflagen (1968:64) eller narkotikasmuggling enligt 6 § första eller tredje stycket lagen (2000:1225) om straff för smuggling. Tvångsmedlet får användas också vid misstanke om försök, förberedelse eller stämpling till ovan nämnd brottslighet, om en sådan gärning är straffbelagd. Sedan den 1 juli 2012 får hemlig övervakning av elektronisk kommunikation även användas i syfte att utreda vem som skäligen kan misstänkas för brottet. Sådan övervakning som innebär att uppgifter hämtas in om meddelanden får dock endast avse förfluten tid (27 kap. 20 § andra stycket). För att tvångsmedlet ska kunna tillåtas gäller i samtliga fall att åtgärden ska vara av synnerlig vikt för utredningen.

Hemlig kameraövervakning innebär att fjärrstyrda tv-kameror, andra optisk-elektroniska instrument eller därmed jämförbar utrustning används för optisk personövervakning vid förundersökning i brottmål utan att upplysning om övervakningen lämnas. Tvångsmedlet omfattar inte ljudupptagning (se prop. 1995/96:85 s. 38). Regleringen av vilka brott som förundersökningen ska angå för att hemlig kameraövervakning ska få användas är densamma som för hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation (27 kap. 20 a § RB). Övervakningen får som huvudregel, i likhet med hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, användas endast om någon är skäligen misstänkt för brottet och åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen. Åtgärden får då avse endast

2014/15:JuU2

2014/15:JuU2	UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
	en sådan plats där den skäligen misstänkte kan antas komma att uppehålla sig
	(27 kap. 20 b § RB). Om det inte finns någon skäligen misstänkt för brottet får
	dock hemlig kameraövervakning användas för att övervaka den plats där
	brottet har begåtts eller en nära omgivning till denna plats i syfte att fastställa
	vem som skäligen kan misstänkas för brottet (27 kap. 20 c § RB).
	Om det vid hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig
	övervakning av elektronisk kommunikation eller hemlig kameraövervakning
	har kommit fram uppgifter om ett annat brott än det som har legat till grund
	för beslutet om avlyssning eller övervakning, s.k. överskottsinformation, får
	uppgifterna användas för att utreda brottet. En förundersökning eller
	motsvarande utredning om brottet får dock inledas på grund av sådana
	uppgifter endast om det är föreskrivet fängelse i ett år eller därutöver för brottet
	och det kan antas att brottet inte leder endast till böter eller om det finns
	särskilda skäl. Uppgifter om förestående brott får alltid användas för att
	förhindra brottet (27 kap. 23 a § RB).
	Lagen om hemlig rumsavlyssning
	Lagen (2007:978) om hemlig rumsavlyssning reglerar sådan avlyssning eller
	upptagning i hemlighet genom ett tekniskt hjälpmedel som återger ljud av tal
	i enrum, samtal mellan andra eller förhandlingar vid sammanträden eller andra
	sammankomster som allmänheten inte har tillträde till.
	Hemlig rumsavlyssning får endast användas om någon är skäligen
	misstänkt för de brott som lagen omfattar. Det krävs vidare att
	avlyssningsåtgärden är av synnerlig vikt för utredningen. Skälen för åtgärden
	måste dessutom uppväga det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär
	för den misstänkte eller för något annat motstående intresse.
	Hemlig rumsavlyssning får användas vid förundersökning om brott som har
	ett minimistraff om fängelse i minst fyra år. Exempel på sådana brott är mord,
	dråp, människorov om brottet inte är mindre grovt, grov våldtäkt, grovt rån
	och terroristbrott om brottet inte är mindre grovt. Hemlig rumsavlyssning får
	även användas vid förundersökning om andra brott om det med hänsyn till
	omständigheterna kan antas att brottets straffvärde överstiger fängelse i fyra
	år (s.k. straffvärdeventil) och det är fråga om något av de brott som
	uttryckligen anges i lagen. Som exempel på sådana brott kan nämnas
	människohandel, våldtäkt, grovt sexuellt tvång, våldtäkt mot barn, grovt
	koppleri, grov utpressning, grovt övergrepp i rättssak och grovt narkotikabrott.
	Även vid försök, förberedelse eller stämpling till de angivna brotten får hemlig
	rumsavlyssning användas om sådan gärning är belagd med straff och det med
	hänsyn till omständigheterna kan antas att gärningens straffvärde överstiger
	fyra års fängelse.
	Om det vid hemlig rumsavlyssning har kommit fram uppgifter om ett annat
	brott än det som legat till grund för beslutet om avlyssning, s.k.
	överskottsinformation, får uppgifterna användas för att utreda brottet endast
	om det är fråga om ett sådant brott för vilket rumsavlyssning kunnat beviljas

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

2014/15:JuU2

enligt ovan. Uppgifter under avlyssning om ett förestående brott får alltid användas för att förhindra brottet. Lagen gäller till utgången av 2014.

Lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott

Lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott (2007 års lag om preventiva tvångsmedel) reglerar möjligheten att använda hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning och kvarhållande av försändelser för att förhindra brott.

Tvångsmedel får enligt lagen användas om det med hänsyn till omständigheterna finns särskild anledning att anta att en person kommer att utöva brottslig verksamhet som innefattar vissa brott som anges i lagen. Tvångsmedlet måste dessutom vara av synnerlig vikt för att förhindra sådan brottslighet som lagen omfattar, och skälen för åtgärden måste uppväga det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den som tillståndet avser eller för något annat motstående intresse.

Bland de brott som lagen omfattar kan nämnas sabotage, mordbrand, flygplatssabotage, uppror, spioneri och terroristbrott. Även mord, dråp, grov misshandel, människorov och olaga frihetsberövande kan ligga till grund för tvångsmedelsanvändning enligt lagen om dessa brott begås i avsikt att påverka offentliga organ eller journalister att vidta eller avstå från att vidta en åtgärd eller att hämnas en åtgärd.

Om det vid tvångsmedelsanvändning enligt lagen har kommit fram uppgifter om annan brottslig verksamhet än den som omfattas av tillståndet, s.k. överskottsinformation, får uppgifterna användas för att utreda brottet endast om det är fråga om ett sådant brott för vilket tillstånd enligt lagen kunnat beviljas eller försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott om sådan gärning är belagd med straff. Uppgifter om ett förestående brott som kommer fram under avlyssning får alltid användas för att förhindra brottet. Lagen gäller till utgången av 2014.

Lagen om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott

Lagen (2008:854) om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott (2008 års utredningslag) gäller vid förundersökning angående vissa brott som har ansetts särskilt allvarliga för landets säkerhet. Lagens tillämpningsområde omfattar vissa allmänfarliga brott som sabotage och grovt sabotage samt mordbrand, grov mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, kapning, sjö- eller luftfartssabotage eller flygplatssabotage om brottet innefattar sabotage. Lagen omfattar också vissa högmålsbrott, t.ex. uppror och olovlig kårverksamhet, samt vissa brott mot rikets säkerhet, t.ex. spioneri och grovt spioneri. Dessutom omfattas terroristbrott samt brott enligt lagen om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet och brott enligt lagen om offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning avseende terroristbrott och annan

2014/15:JuU2	UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
	särskilt allvarlig brottslighet. Lagen gäller även försök, förberedelse eller
	stämpling till samtliga uppräknade brott, om en sådan gärning är straffbelagd.
	Lagen	innehåller	tilläggs-	och	undantagsbestämmelser	till

tvångsmedelsregleringen i rättegångsbalken och ger utvidgade möjligheter att använda beslag, kvarhållande av försändelse, hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation och hemlig kameraövervakning.

Reglerna i 27 kap. 23 a § rättegångsbalken om överskottsinformation gäller vid tillämpningen av lagen (se avsnittet Hemliga tvångsmedel enligt rättegångsbalken ovan).

Lagen används uteslutande i Säkerhetspolisens verksamhet. Lagen gäller till utgången av 2014.

Lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet

Lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet (inhämtningslagen) reglerar förutsättningarna för polisen och Tullverket att hämta in övervakningsuppgifter om elektronisk kommunikation i underrättelseverksamhet. Lagen trädde i kraft den 1 juli 2012. Uppgifter får hämtas in om omständigheterna är sådana att åtgärden är av särskild vikt för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott som har ett straffminimum på fängelse i minst två år. Av lagens 3 § framgår att inhämtning av uppgifter är möjlig också vid brottslig verksamhet som innefattar vissa särskilt angivna samhällsfarliga brott inom Säkerhetspolisens ansvarsområde vilka har ett lägre straffminimum än två år. Bestämmelsen omfattar de brott som omfattas av såväl 2008 års utredningslag som 2007 års lag om preventiva tvångsmedel och har samma giltighetstid som dessa lagar. Bestämmelsen gäller således till utgången av 2014.

De övervakningsuppgifter som omfattas motsvarar väsentligen de som kan kommas åt genom hemlig övervakning av elektronisk kommunikation. En viktig begränsning jämfört med det sistnämnda tvångsmedlet är dock att när det gäller meddelanden får endast historiska uppgifter hämtas in.

Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden

Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden ska bidra till att värna rättssäkerheten och skyddet för den personliga integriteten i förhållande till den brottsbekämpande verksamheten. Nämndens uppgifter framgår av lagen (2007:980) om tillsyn över viss brottsbekämpande verksamhet samt förordningen (2007:1141) med instruktion för Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden. Nämnden ska bl.a. utöva tillsyn över brottsbekämpande myndigheters användning av hemliga tvångsmedel och därmed sammanhängande verksamhet. Tillsynen ska särskilt syfta till att

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

2014/15:JuU2

säkerställa att verksamheten bedrivs i enlighet med lag eller annan författning och ska utövas genom inspektioner och andra undersökningar. Nämnden får uttala sig om konstaterade förhållanden och sin uppfattning om behov av förändringar i verksamheten och ska verka för att brister i lag eller annan författning avhjälps (1 och 2 §§).

Nämnden är också skyldig att på begäran av en enskild kontrollera om han eller hon har utsatts för hemliga tvångsmedel, samt om användningen av tvångsmedlen och därmed sammanhängande verksamhet har skett i enlighet med lag eller annan författning. Nämnden ska underrätta den enskilde om att kontrollen har utförts (3 §).

I vissa fall ska Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden få underrättelse från åklagaren om vidtagna tvångsmedelsåtgärder. När underrättelse i efterhand till enskild om tvångsmedelsanvändningen har underlåtits på grund av sekretess, ska nämnden underrättas om detta. Därtill ska åtgärden anmälas till nämnden i de fall då åklagare fattat ett interimistiskt beslut om hemligt tvångsmedel enligt 2008 års utredningslag men beslutet har upphört att gälla innan domstol har prövat ärendet (6 § 2008 års utredningslag). Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden ska också underrättas om beslut om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet (6 § inhämtningslagen).

Propositionen

Nytta, behov och integritetsintrång

Utredningen om vissa hemliga tvångsmedel (Ju 2010:08) överlämnade som framgår ovan under avsnittet Bakgrund i juni 2012 delbetänkandet Hemliga tvångsmedel mot allvarliga brott (SOU 2012:44). Utredningen har i samarbete med Brottsförebyggande rådet gjort en omfattande kartläggning av tillämpningen av tvångsmedlen enligt lagen om hemlig rumsavlyssning, 2007 års lag om preventiva tvångsmedel och 2008 års utredningslag. Kartläggningen omfattar tiden från det att respektive lag trädde i kraft t.o.m. den 31 december 2011.

I propositionen (s. 60 f.) görs bedömningen att beaktansvärd nytta har förekommit vid tillämpningen av 2008 års utredningslag, 2007 års lag om preventiva tvångsmedel och lagen om hemlig rumsavlyssning. De brottsbekämpande myndigheterna har enligt vad som anförs i propositionen ett påtagligt behov av att kunna använda hemliga tvångsmedel för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott och utreda vissa samhällsfarliga brott samt av hemlig rumsavlyssning. Vidare görs i propositionen (s. 69) bedömningen att tvångsmedel enligt de nu aktuella lagarna har använts i ett mycket begränsat antal fall. Besluten har riktats mot ett begränsat antal personer. När det gäller de enskilda fall där de aktuella tvångsmedlen har tillämpats har personlig information samlats in i inte obetydlig omfattning. I dessa fall bedöms tvångsmedlen ha medfört integritetsintrång som inte har varit ringa.

2014/15:JuU2

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

En permanent reglering

I propositionen anförs (s. 168) att den kartläggning som gjorts av Utredningen om vissa hemliga tvångsmedel ger ett samlat intryck av att den praktiska tvångsmedelsanvändningen enligt gällande regelverk motsvarar även högt ställda krav på rättssäkerhet och proportionalitet. Av utredningens kartläggning framgår också att domstolskontrollen och de offentliga ombudens medverkan har haft en viktig roll för att så långt som möjligt minska integritetsintrånget. Det finns ingen anledning att tro att det kommer att förhålla sig annorlunda i framtiden. Även den kontroll som utövas av Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden bidrar till att identifiera och motverka eventuellt missbruk. I propositionen anförs, i överensstämmelse med uppfattningen hos utredningen och en klar majoritet av remissinstanserna, att utgångspunkten bör vara att den reglering som föreslås inte ska vara begränsad i tiden.

Propositionens förslag innebär sammanfattningsvis att möjligheten att använda hemlig rumsavlyssning görs permanent. Detsamma ska gälla möjligheten till utökad användning av hemliga tvångsmedel vid utredning av brott inom Säkerhetspolisens område och möjligheten till preventiv tvångsmedelsanvändning.

Propositionens övriga förslag i huvuddrag

I propositionen föreslås (s. 83) att tillstånd till hemlig rumsavlyssning ska kunna meddelas vid brott där straffminimum är fängelse i minst fyra år, spioneri av normalgraden och s.k. statsstyrt företagsspioneri samt vid misstanke om försök, förberedelse eller stämpling till ett sådant brott. Med statsstyrt företagsspioneri åsyftas brott som avses i 3 § lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter, om det finns anledning att anta att gärningen har begåtts på uppdrag av eller har understötts av en främmande makt eller av någon som har agerat för en främmande makts räkning. Hemlig rumsavlyssning ska dock inte få användas för att utreda statsstyrt företagsspioneri om det kan antas att brottet kommer att leda till endast böter.

Hemlig övervakning av elektronisk kommunikation ska enligt propositionen (s. 91) kunna användas i syfte att utreda vem som är skäligen misstänkt för brott som kan leda till hemlig tvångsmedelsanvändning oavsett straffvärde (hittillsvarande 2008 års utredningslag). I fråga om uppgifter som rör ett särskilt meddelande ska inhämtningen få avse endast historiska uppgifter.

I propositionen föreslås vidare (s. 102) att förutsättningarna för att använda hemliga tvångsmedel i syfte att förhindra brott ändras. Om en påtaglig risk för brottslig verksamhet av vissa slag kan knytas till en organisation eller grupp ska tvångsmedel kunna användas mot någon som tillhör eller verkar för organisationen eller gruppen, om han eller hon kan befaras medvetet främja den brottsliga verksamheten. Det ska också enligt förslaget vara möjligt att

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

2014/15:JuU2

använda preventiva tvångsmedel även vid risk för brottslig verksamhet som innefattar statsstyrt företagsspioneri.

Åklagaren ska enligt ett förslag i propositionen (s. 136) få fatta interimistiska beslut om hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning och kvarhållande av försändelse. En förutsättning ska vara att det skulle medföra en fördröjning av väsentlig betydelse att hämta in rättens tillstånd till åtgärden. Möjligheten till interimistiska beslut ska gälla såväl under förundersökning som beträffande preventiva tvångsmedel. När åklagaren har fattat ett interimistiskt beslut ska han eller hon utan dröjsmål anmäla detta till rätten som därefter skyndsamt ska pröva ärendet. En sådan prövning ska göras även i de fall då åtgärden har verkställts innan rätten har prövat ärendet. Om rätten finner att det saknats skäl för åtgärden ska uppgifter som redan hämtats in inte få användas i en brottsutredning till nackdel för den som avlyssnats eller övervakats eller för den som avses med uppgifterna. Om ett beslut enligt rättegångsbalken om att hålla kvar en försändelse har upphört att gälla innan rätten har prövat ärendet ska dock åtgärden i stället anmälas till Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden.

I propositionen föreslås (s. 131) att förbudet mot att avlyssna vissa samtal utvidgas. Enligt förslaget ska avlyssningsförbudet i fråga om hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation utformas på samma sätt som i 2007 års lag om preventiva tvångsmedel. Det innebär att uppgifter som inte får hämtas in genom vittnesförhör i domstol inte heller ska få hämtas in genom hemlig avlyssning. Det gäller oavsett om det är fråga om hemlig rumsavlyssning eller hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och oavsett om tvångsmedlet används inom ramen för en förundersökning eller i preventivt syfte.

När det gäller överskottsinformation från hemlig rumsavlyssning och preventiva tvångsmedel föreslås i propositionen (s. 122) att sådan information ska få användas i större utsträckning än i dag. Således föreslås att överskottsinformation får användas för att utreda brott om informationen rör ett brott som respektive tvångsmedel hade kunnat användas mot eller ett annat brott för vilket det är föreskrivet fängelse i tre år eller mer.

I propositionen påpekas (s. 129 f.) att det ibland kan vara nödvändigt att föra in information som framkommer i den brottsbekämpande verksamheten i olika typer av register. I denna del föreslås att i huvudsak samma regler ska gälla för den efterföljande behandlingen som för möjligheterna att använda överskottsinformation. Uppgifter från hemlig rumsavlyssning och preventiva tvångsmedel ska alltså få behandlas i enlighet med vad som är särskilt föreskrivet i lag om uppgifterna rör ett förestående brott, ett brott som respektive tvångsmedel hade kunnat användas mot eller ett annat brott för vilket det är föreskrivet fängelse i tre år eller mer.

2014/15:JuU2

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

Bestämmelsernas placering

Reglerna om hemlig rumsavlyssning och om utökad användning av hemliga tvångsmedel vid utredning av brott inom Säkerhetspolisens område (2008 års utredningslag) ska enligt förslaget föras in i 27 kap. rättegångsbalken. Reglerna om preventiva tvångsmedel ska även i fortsättningen finnas i en särskild lag (2007 års lag om preventiva tvångsmedel).

Särskilt om lagen om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet (inhämtningslagen)

I propositionen anförs (s. 116) att den hittillsvarande tillämpningen av inhämtningslagen borde kartläggas och analyseras ytterligare innan slutlig ställning tas till hur Säkerhetspolisens behov av övervakningsuppgifter i underrättelseverksamhet bör tillgodoses. Det föreslås att giltighetstiden för lagens 3 § förlängs i avvaktan på att lagen utvärderas. Giltighetstiden föreslås bli förlängd med två år, dvs. till utgången av 2016.

Övriga lagförslag

I propositionen föreslås följdändringar i lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m.m., lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll, lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål och kameraövervakningslagen (2013:460).

Tidigare och pågående arbete

Integritetsskyddskommittén lämnade i sitt slutbetänkande Skyddet för den personliga integriteten – Bedömningar och förslag (SOU 2008:3) bl.a. förslag till lagstiftning som i dag motsvaras av bestämmelsen i 2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen och det nya brottet kränkande fotografering i 4 kap. 6 a § brottsbalken. Kommittén ansåg vidare att det kunde finnas skäl att i en framtid överväga inrättandet av ett särskilt integritetsskyddsråd med ett brett uppdrag att vaka över integritetsskyddet i dess helhet (bet. s. 333 f.).

Regeringen beslutade våren 2014 om direktiv till en parlamentariskt sammansatt kommitté (Ju 2014:09, dir. 2014:65) med uppdrag att utifrån ett individperspektiv kartlägga och analysera sådana faktiska och potentiella risker för intrång i den personliga integriteten som kan uppkomma i samband med användning av informationsteknik i såväl privat som offentlig verksamhet samt inom ramen för detta arbete följa upp effekterna i lagstiftningsarbetet av det förstärkta grundlagsskyddet för den personliga integriteten som infördes 2011. Kommittén ska vidare följa upp Integritetsskyddskommitténs förslag om inrättandet av ett integritetsskyddsråd och särskilt överväga om de uppgifter som ett sådant råd i så fall bör ges lämpligen kan fullgöras av en

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

2014/15:JuU2

befintlig myndighet. Kommittén ska redovisa sitt uppdrag senast den 1 december 2016.

Regeringen beslutade vidare i juni 2014 att ge en särskild utredare i uppdrag att utvärdera inhämtningslagen (dir. 2014:101). Utredaren ska också föreslå de förändringar som bedöms lämpliga för att stärka skyddet för den personliga integriteten vid tillämpningen av bestämmelserna om elektronisk kommunikation i brottsbekämpningen. Uppdraget ska redovisas senast den 31 mars 2015.

Härutöver har en särskild utredare fått i uppdrag att se över det straffrättsliga skyddet för den personliga integriteten (Ju 2014:10, dir. 2014:74). Detta uppdrag ska redovisas senast den 31 januari 2016.

Motionerna

I kommittémotion 2013/14:Ju32 av Maria Ferm och Agneta Börjesson (båda MP) föreslår motionärerna i yrkande 1 att riksdagen ska avslå propositionens förslag till lagstiftning. I yrkande 2 begär motionärerna ett tillkännagivande om att de nu gällande tidsbegränsade lagarnas giltighetstid ska förlängas i ytterligare två år, förutom lagen (2007:978) om hemlig rumsavlyssning. Motionärerna begär vidare i yrkande 3 ett tillkännagivande om att regeringen ska återkomma till riksdagen med förslag på förbättringar av integritetsskyddet, på sätt som bl.a. redovisas i propositionen.

Vidare yrkas i motionen att det ska inrättas dels en kriskommission för integritetsskyddet som kan ta ett helhetsgrepp på hur integritetsskyddet kan förbättras (yrkande 4), dels en integritetsskyddsmyndighet som, i stället för de olika myndigheter som i dag hanterar integritetsskyddsfrågor, kan ha ett systemtänkande och en helhetssyn när det gäller skyddet för den personliga integriteten så att regelverket blir enhetligt och mer lättöverskådligt (yrkande 5).

Slutligen begärs i motionen ett tillkännagivande om en uppföljning av de nya lagarna genom en återrapportering till riksdagen (yrkande 6). Motionärerna anser inte att den årliga skrivelsen om hur tvångsmedlen används är tillräcklig för att ge riksdagen information om hur tvångsmedlen används och vilken effekt de har fått. Behovet av en ordentlig uppföljning och utvärdering av de permanentade lagarnas effekt blir särskilt stort med hänsyn till den omorganisation som polisen genomgår. En uppföljning av de nya lagarnas effekt som redovisas för riksdagen om fyra fem år bör därför göras.

Även i motion 2013/14:Ju31 av Lena Olsson m.fl. (V) yrkas ett tillkännagivande om att en integritetsskyddsmyndighet bör inrättas (yrkande 2). Det behövs enligt motionärerna åtgärder för att stärka integritetsskyddet vid de brottsutredande myndigheternas användning av hemliga tvångsmedel. Den parlamentariskt sammansatta kommittén som för närvarande utreder frågor om integritetsskyddet är enligt motionärerna vällovlig men inte tillräcklig.

I motionen begärs vidare i yrkande 1 ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag som innebär att de tidsbegränsade lagarna inte görs permanenta förrän man sett hur effektiva de är. I yrkande 4

2014/15:JuU2	UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
	framförs att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag som
	innebär att hemlig rumsavlyssning förbjuds.
	I kommittémotion 2014/15:39 av Kent Ekeroth och Adam Marttinen (båda
	SD) begärs ett tillkännagivande om att rekvisiten för brottsbekämpande
	myndigheters tillgång till hemlig övervakning och avlyssning av elektronisk
	kommunikation, hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning samt
	överskottsinformation ska lättas.

Budgetpropositionen för 2015

Av budgetpropositionen för 2015 (prop. 2014/15:1 utg.omr. 4 s. 23) framgår att regeringen avser att vidta åtgärder för att se hur skyddet kan öka vid användandet av hemliga tvångsmedel inom rättsväsendet och hur integritetsskyddet kan förbättras inom ramen för lagen om elektronisk kommunikation. En uppföljning avseende skyddet för den enskildes integritet ska vidare genomföras för att bedöma effekterna av de hemliga tvångsmedel som föreslå bli permanenta. En annan åtgärd blir enligt regeringen att utreda hur ett i högre grad samlat integritetsskydd kan fungera inom en och samma myndighetsstruktur.

Kompletterande uppgifter

Regeringskansliet (Justitiedepartementet) har informerat om att det för närvarande pågår ett arbete med att ta fram kommittédirektiv till en utredning om hur ett i högre grad samlat integritetsskydd kan fungera inom en och samma myndighetsstruktur.

Konstitutionsutskottets yttrande

Konstitutionsutskottet anför i sitt yttrande sammanfattningsvis följande. Regeringsformens skydd mot betydande intrång i den personliga

integriteten som innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden får begränsas genom lag. Utöver kraven på att en begränsning bara får göras för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle och aldrig får utgöra ett hot mot den fria åsiktsbildningen förutsätter regeringsformen att en begränsning aldrig får gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den. En avvägning måste med andra ord alltid göras mellan intrånget i den enskildes integritet och det intresse som den föreslagna lagstiftningen har till syfte att värna. Liknande krav ställs i Europakonventionen och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna.

De hemliga tvångsmedlen och de nu föreslagna lagändringarna motiveras av intresset av att förebygga, förhindra, utreda och lagföra brott. Konstitutionsutskottet delar regeringens bedömning att detta är godtagbara

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

2014/15:JuU2

ändamål för inskränkningar i den enskildes personliga integritet. Propositionen innehåller en genomgång av nyttan och behovet av tvångsmedlen enligt gällande lagstiftning och en bedömning av vilket integritetsintrång användningen av tvångsmedel, bl.a. hemlig rumsavlyssning, har inneburit. Konstitutionsutskottet anser att regeringen tydligt redogör för och motiverar varför de ingrepp i den personliga integriteten som lagförslagen medför är såväl nödvändiga som väl avvägda i förhållande till de fördelar och vinster som kan uppnås med åtgärderna. Vidare noterar utskottet de kontrollmekanismer som ställts upp för att säkerställa att reglerna inte missbrukas.

Sammantaget finner konstitutionsutskottet att det inte finns några konstitutionella hinder mot att bifalla propositionen.

När det gäller yrkandena om inrättandet av nya myndigheter och kommissioner till skydd för den personliga integriteten konstaterar konstitutionsutskottet att just sådana frågor är föremål för pågående utredningsarbete. Detta arbete bör inte föregripas, varför konstitutionsutskottet föreslår att justitieutskottet avstyrker motionerna i dessa delar.

Justitieutskottets ställningstagande

Förslagen i propositionen innebär att bestämmelserna i de tidsbegränsade lagarna görs permanenta med vissa justeringar. Enligt justitieutskottets uppfattning är de sakliga förändringar av lagstiftningen som föreslås väl motiverade. Användningen av hemliga tvångsmedel medför emellertid inskränkningar i rättigheter som skyddas av regeringsformen och Europakonventionen. Som konstitutionsutskottet närmare redogör för måste en avvägning alltid göras mellan intrånget i den enskildes integritet och det intresse som den föreslagna lagstiftningen har till syfte att värna.

Justitieutskottet instämmer i vad konstitutionsutskottet anför om att regeringen i propositionen tydligt redogör för och motiverar varför de ingrepp i den personliga integriteten som lagförslagen medför är såväl nödvändiga som väl avvägda i förhållande till de fördelar och vinster som kan uppnås med åtgärderna. Som konstitutionsutskottet påpekar har kontrollmekanismer ställts upp för att säkerställa att reglerna inte missbrukas. Justitieutskottet konstaterar vidare att konstitutionsutskottet inte funnit några konstitutionella hinder mot att bifalla propositionen. Justitieutskottet vill också betona att vissa av förslagen syftar till att stärka rättssäkerheten och integritetsskyddet, vilket utskottet ser mycket positivt på.

Med det anförda föreslår justitieutskottet att riksdagen avslår motion 2013/14:Ju32 (MP) yrkandena 1 och 3.

Frågan om att förbjuda hemlig rumsavlyssning behandlas i motion 2013/14:Ju31 (V) yrkande 4. Som anförs i propositionen (s. 80) kan hemlig rumsavlyssning, i ännu högre grad än övriga hemliga tvångsmedel, medföra betydande integritetsintrång. Även justitieutskottet anser emellertid att en rimlig avvägning mellan effektivitets- och integritetsintressena leder till att hemlig rumsavlyssning även i fortsättningen bör få användas i vissa fall, men

2014/15:JuU2	UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
	att särskild restriktivitet måste iakttas när tillämpningsområdet bestäms. Som
	framgått ovan anser utskottet att de förändringar som föreslås i propositionen
	när det gäller hemlig rumsavlyssning är godtagbara. Motionsyrkandet avstyrks
	därför.
	När det gäller frågan om regleringen av hemliga tvångsmedel bör
	permanentas eller inte delar justitieutskottet uppfattningen i propositionen att
	den kartläggning som gjorts av Utredningen om vissa hemliga tvångsmedel
	(SOU 2012:44) visar att den praktiska tvångsmedelsanvändningen enligt
	gällande regelverk motsvarar även högt ställda krav på rättssäkerhet och
	proportionalitet. I detta sammanhang fyller givetvis den kontroll som utförs av
	domstolar, offentliga ombud och Säkerhets- och integritetsnämnden en viktig
	funktion. Utskottet noterar också med tillfredsställelse att regeringen i
	budgetpropositionen förutskickat att en uppföljning ska göras avseende
	skyddet för den enskildes integritet för att bedöma effekterna av de hemliga
	tvångsmedel som nu föreslås bli permanentade. Utskottet ställer sig med
	hänvisning till det anförda bakom förslaget att regleringen permanentas och
	avstyrker motionerna 2013/14:Ju31 (V) yrkande 1 och 2013/14:Ju32 (MP)
	yrkandena 2 och 6.
	Utskottet är inte berett att föreslå några ändringar av lagstiftningen i
	enlighet med önskemålen i motion 2014/15:39 (SD) om att utöka
	möjligheterna att använda hemliga tvångsmedel. Motionen avstyrks.
	Inhämtningslagen utvärderas för närvarande. Utskottet delar uppfattningen
	i propositionen att giltighetstiden för lagens 3 §, som innebär utökade
	möjligheter för Säkerhetspolisen att hämta in uppgifter om elektronisk
	kommunikation i underrättelseverksamhet, bör förlängas till utgången av
	2016.
	Sammanfattningsvis tillstyrker justitieutskottet således samtliga förslag i
	propositionen.
	Som framgår ovan är frågor om den personliga integriteten föremål för ett
	pågående	utredningsarbete.	Härtill	kommer	att	regeringen	i
	budgetpropositionen förutskickat att frågan om hur ett i högre grad samlat
	integritetsskydd kan fungera inom en och samma myndighetsstruktur ska

utredas. Regeringskansliet (Justitiedepartementet) har informerat om att arbetet med att ta fram kommittédirektiv till en sådan utredning för närvarande pågår. Detta arbete bör inte föregripas. Utskottet avstyrker med det anförda motionerna 2013/14:Ju31 (V) yrkande 2 och 2013/14:Ju32 (MP) yrkandena 4 och 5.

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

Regeringens årliga skrivelse till riksdagen om användningen av vissa hemliga tvångsmedel

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår en motion om innehållet i regeringens årliga skrivelse till riksdagen om användningen av vissa hemliga tvångsmedel med hänvisning till att frågan om skrivelsens innehåll för närvarande övervägs inom Regeringskansliet.

Jämför reservation 5 (V).

Bakgrund

I enlighet med riksdagens önskemål (bet. 1981/82:JuU54, rskr. 1981/82:298) redovisar regeringen varje år hur reglerna om hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation (tidigare hemlig teleavlyssning) i rättegångsbalken har tillämpats. I samband med att reglerna om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning ändrades den 1 september 1989 angavs i lagstiftningsärendet att regeringens redovisning till riksdagen av tillämpningen av bestämmelserna borde bibehållas och att en motsvarande redovisning av hemlig teleövervakning (numera hemlig övervakning av elektronisk kommunikation) borde lämnas (prop. 1988/89:124 s. 55). Likaså angavs i det lagstiftningsärende som låg till grund för lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning – som gällde till utgången av 2008 – att en redovisning av tillämpningen av bestämmelserna i den lagen borde lämnas till riksdagen (prop. 1995/96:85 s. 37). När reglerna i lagen om hemlig kameraövervakning fr.o.m. den 1 januari 2009 permanentades och med oförändrat innehåll fördes över till 27 kap. rättegångsbalken utgick riksdagen vid sin behandling av lagförslagen från att regeringen även i fortsättningen årligen skulle redovisa till riksdagen de brottsbekämpande myndigheternas användning av reglerna om hemlig kameraövervakning (bet. 2008/09:JuU3 s. 14).

I det lagstiftningsärende som låg till grund för lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet (inhämtningslagen) uttalade regeringen att den årliga skrivelsen till riksdagen även borde innehålla en redovisning av inhämtningen av uppgifter om elektronisk kommunikation i underrättelseverksamhet, men att Säkerhetspolisens uppgifter inte borde redovisas (prop. 2011/12:55 s. 112– 113). Under riksdagsbehandlingen såg utskottet positivt på detta (bet. 2011/12:JuU8 s. 33).

Utskottet behandlade i betänkande 2013/14:JuU11 den senast avgivna skrivelsen (skr. 2013/14:60 Redovisning av användningen av vissa hemliga tvångsmedel under 2012). I skrivelsen redogjorde regeringen för tillämpningen under 2012 av bestämmelserna i rättegångsbalken om hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk

2014/15:JuU2

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

kommunikation och hemlig kameraövervakning vid förundersökning i brottmål. Skrivelsen omfattade även en redogörelse för inhämtning av uppgifter enligt inhämtningslagen. Skrivelsen omfattade inte användningen av dessa tvångsmedel i Säkerhetspolisens verksamhet. Utskottet föreslog att skrivelsen skulle läggas till handlingarna och avstyrkte en motion som väckts med anledning av skrivelsen om att skrivelsen även ska innehålla en redovisning av Säkerhetspolisens användning av hemliga tvångsmedel. Riksdagen följde utskottets förslag (rskr. 2013/14:198).

Propositionen

Av propositionen (s. 133 f.) framgår att Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Rikspolisstyrelsen och Tullverket har lämnat förslag på hur myndigheternas redovisning av användningen av vissa hemliga tvångsmedel kan utformas på ett mer ändamålsenligt sätt (Ju2013/6322/Å). Vidare har myndigheterna lämnat förslag på hur en eventuell redovisning av användningen av hemlig rumsavlyssning och preventiva tvångsmedel skulle kunna se ut. Förslaget bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Regeringen anför i propositionen att den årliga skrivelsen till riksdagen om användningen av vissa hemliga tvångsmedel även bör innehålla en redovisning av den öppna polisens och Tullverkets tillämpning av bestämmelserna om hemlig rumsavlyssning. Detsamma gäller den öppna polisens tillämpning av bestämmelserna om preventiva tvångsmedel.

I propositionen anförs också att med hänsyn till Säkerhetspolisens arbetsuppgifter måste myndighetens verksamhet till stor del vara hemlig. Det är mot den bakgrunden som bedömningen tidigare har gjorts att uppgifter om Säkerhetspolisens användning av hemliga tvångsmedel inte ska redovisas i regeringens årliga skrivelse. Med hänsyn till intresset av att åstadkomma så stor transparens som möjligt anförs i propositionen att den frågan bör belysas ytterligare. Regeringen avser därför att återkomma till hur Säkerhetspolisens användning kan redovisas.

Kompletterande uppgifter

Från justitiedepartementet har inhämtats att frågan om skrivelsens innehåll för närvarande övervägs i departementet i de avseenden som anges i propositionen.

Motionen

I kommittémotion 2013/14:Ju31 av Lena Olsson m.fl. (V) begärs i yrkande 3 ett tillkännagivande om att användningen av hemliga tvångsmedel inom Säkerhetspolisen ska omfattas av regeringens årliga skrivelse till riksdagen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis framhålla vikten av att den årliga skrivelsen är ändamålsenligt utformad och håller hög kvalitet. Utskottet har tidigare uttryckt

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

2014/15:JuU2

förståelse för önskemålet att även användning av hemlig rumsavlyssning och preventiva tvångsåtgärder borde redovisas för riksdagen (se bet. 2011/12:JuU18 och 2012/13:JuU16). Det är därför med tillfredsställelse som utskottet noterar propositionens uttalande om att regeringens årliga skrivelse även bör innehålla en redovisning av den öppna polisens och Tullverkets tillämpning av bestämmelserna om hemlig rumsavlyssning samt att detsamma ska gälla den öppna polisens tillämpning av bestämmelserna om preventiva tvångsmedel.

När det gäller frågan om Säkerhetspolisens användning av hemliga tvångsmedel är det ofrånkomligt att myndighetens verksamhet till stor del måste vara hemlig. Mot detta ska ställas intresset av att åstadkomma så stor transparens som möjligt. Som anförs i propositionen bör denna fråga belysas ytterligare. Detta arbete bör inte föregripas. Utskottet avstyrker därför motion 2013/14:Ju31 (V) yrkande 3.

2014/15:JuU2

Reservationer

1.Hemlig rumsavlyssning, punkt 3 (V) av Linda Snecker (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2013/14:Ju31 av Jens Holm m.fl. (V) yrkande 4.

Ställningstagande

Enligt min uppfattning bör hemlig rumsavlyssning över huvud taget inte tillåtas, eftersom detta tvångsmedel innebär alltför stora inskränkningar av den personliga integriteten. Inte heller kan behov eller effektivitet anses belagda. Försvarare av hemlig rumsavlyssning brukar hävda att den som har ”rent mjöl i påsen” inte har något att frukta. Problemet är att det sällan går att vara helt säker på vem som har gjort sig skyldig till ett brott. Mikrofoner kommer att placeras i miljöer där oskyldigt misstänkta befinner sig. Dessutom innebär hemlig rumsavlyssning en integritetskränkning av personerna i de misstänktas omgivning. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med ett förslag som innebär att hemlig rumsavlyssning förbjuds.

2.Tidsbegränsad giltighet för lagstiftning om hemliga tvångsmedel, punkt 4 (V)

av Linda Snecker (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2013/14:Ju31 av Jens Holm m.fl. (V) yrkande 1 och

2013/14:Ju32 av Maria Ferm och Agneta Börjesson (MP) yrkande 2 och avslår motion

2013/14:Ju32 av Maria Ferm och Agneta Börjesson (MP) yrkande 6.

Ställningstagande

Under de senaste åren har användandet av hemliga tvångsmedel ökat stort. Däremot har inte antalet brott som klarats upp med hjälp av hemliga

RESERVATIONER

tvångsmedel ökat. Tillgången till och användandet av hemliga tvångsmedel innebär inte en sådan hög effektivitetsnivå som ofta framhålls av förespråkarna. Jag delar således inte bedömningen att beaktansvärd nytta har förekommit eller att behovet av att kunna använda hemliga tvångsmedel för att förhindra viss allvarlig brottslighet är påtagligt.

Även om det i brottsbekämpande verksamhet kan finnas behov av hemliga tvångsmedel menar jag vidare att regeringen i propositionen inte har visat att de nu föreslagna lagarna är proportionerliga i förhållande till det intrång i den personliga integriteten som de innebär. Av propositionen framgår således enligt min mening inte om förslagen i dessa delar är förenliga med regeringsformens krav på att en begränsning av integritetsskyddet inte får gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till de ändamål som föranlett dem. Mot denna bakgrund bör regeringen återkomma till riksdagen med ett förslag som innebär att de tidsbegränsade lagarna inte görs permanenta förrän man har sett hur effektiva de är.

3.Förutsättningar för användande av hemliga tvångsmedel m.m., punkt 5 (SD)

av Kent Ekeroth (SD) och Adam Marttinen (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2014/15:39 av Kent Ekeroth och Adam Marttinen (SD).

Ställningstagande

Hemliga tvångsmedel är ett kraftfullt och effektivt verktyg mot den grova brottsligheten när de väl används. Det framgår inte minst av regeringens årliga redovisning av användningen av hemlig övervakning och avlyssning av elektronisk kommunikation samt hemlig kameraövervakning. Betänkande SOU 2012:44 om hemliga tvångsmedel mot allvarliga brott visar också att bl.a. hemlig rumsavlyssning är ett viktigt verktyg.

Propositionen innebär att hemliga tvångsmedel kommer att kunna användas i något ökad utsträckning. Vi välkomnar detta, men anser ändå att kraven för att använda hemliga tvångsmedel och överskottsinformation bör mildras. Vi anser att reglerna bör ändras enligt följande.

•Hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation: I dag är kravet att det ska röra sig om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än två års fängelse för att hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation ska få användas eller brott där man antar att straffvärdet överstiger två år. Vi vill sänka dessa krav till ett år för användning av detta tvångsmedel.

2014/15:JuU2

2014/15:JuU2 RESERVATIONER

•Hemlig kameraövervakning: I dag är kravet att det ska röra sig om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än två års fängelse för att hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation ska få användas eller brott där man antar att straffvärdet överstiger två år. Vi vill sänka dessa krav till ett år för användning av detta tvångsmedel.

•Hemlig rumsavlyssning: I dag är kravet att det ska röra sig om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fyra års fängelse för att hemlig rumsavlyssning ska få användas eller brott där man antar att straffvärdet överstiger fyra år. Vi vill sänka dessa krav till två år för användning av detta tvångsmedel.

•Överskottsinformation vid hemlig rumsavlyssning: Vi välkomnar de förbättringar som görs i fråga om överskottsinformation vid hemlig rumsavlyssning, något vi efterfrågat under flera år. Vi ser dock ingen anledning till varför överskottsinformationen inte ska kunna användas på samma premisser som övriga tvångsmedel och föreslår därför att förundersökning eller motsvarande utredning om brottet får inledas om det är föreskrivet fängelse i ett år eller mer.

Regeringen bör därför återkomma med ett förslag som tillgodoser ovanstående.

4.Frågor om integritetsskydd, punkt 6 (V) av Linda Snecker (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2013/14:Ju31 av Jens Holm m.fl. (V) yrkande 2 och

2013/14:Ju32 av Maria Ferm och Agneta Börjesson (MP) yrkande 5 och avslår motion

2013/14:Ju32 av Maria Ferm och Agneta Börjesson (MP) yrkande 4.

Ställningstagande

Enligt min uppfattning är dagens uppdelning av tillsynsansvaret på integritetsskyddsområdet olycklig. Det behövs ett helhetsgrepp om integritetsskyddet. Den pågående integritetsutredningens direktiv inrymmer inte alla de frågor som behöver utredas. Enligt min uppfattning bör en samlad integritetsskyddsmyndighet inrättas. Regeringen bör tillsätta en utredning som tillgodoser vad jag nu anfört.

RESERVATIONER 2014/15:JuU2

5.Regeringens skrivelse till riksdagen om hemliga tvångsmedel, punkt 7 (V)

av Linda Snecker (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2013/14:Ju31 av Jens Holm m.fl. (V) yrkande 3.

Ställningstagande

Vänsterpartiet har vid upprepade tillfällen påpekat att det i den årliga skrivelsen till riksdagen saknas redovisning av användningen av vissa hemliga tvångsmedel när det gäller den mest integritetskränkande hemliga övervakningen. Varken den hemliga rumsavlyssningen eller användandet av hemliga tvångsmedel hos Säkerhetspolisen omfattas. Detsamma gäller åtgärder för att förhindra vissa allvarliga brott. I propositionen föreslås att regeringens årliga skrivelse ska utökas till att omfatta fler områden än tidigare. Jag välkomnar detta. Enligt min uppfattning bör dock även användningen av hemliga tvångsmedel inom Säkerhetspolisen omfattas av den årliga skrivelsen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

2014/15:JuU2

BILAGA 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

2013/14:237 Hemliga tvångsmedel mot allvarliga brott.

1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i rättegångsbalken.

2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m.m.

3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (0000:000) om ändring i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll.

4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål.

5.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott.

6.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2012:279) om ändring i lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet.

7.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i kameraövervakningslagen (2013:460).

Följdmotionerna

2013/14:Ju31 av Jens Holm m.fl. (V):

1.Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs

imotionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag som innebär att de tidsbegränsade lagarna inte görs permanenta förrän man har sett hur effektiva de är.

2.Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs

imotionen om behovet av en samlad integritetsskyddsmyndighet.

3.Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs

imotionen om att även användningen av hemliga tvångsmedel inom Säkerhetspolisen ska omfattas av den årliga skrivelsen.

4.Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs

imotionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag som innebär att hemlig rumsavlyssning förbjuds.

FÖRTECKNING ÖVER BEHANDLADE FÖRSLAGBILAGA 1

2014/15:JuU2

2013/14:Ju32 av Maria Ferm och Agneta Börjesson (MP):

1.Riksdagen avslår regeringens förslag till lagstiftning.

2.Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs

imotionen om att förlänga nu gällande tidsbegränsade lagar i ytterligare två år, förutom när det gäller hemlig rumsavlyssning.

3.Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs

imotionen om att återkomma till riksdagen med förslag på förbättringar av integritetsskyddet, på sätt som bland annat redovisas i propositionen.

4.Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs

imotionen om en kriskommission för integritetsskyddet.

5.Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs

imotionen om behovet av en samlad integritetsskyddsmyndighet.

6.Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs

imotionen om en uppföljning av de nya lagarna med en återrapportering till riksdagen.

2014/15:39 av Kent Ekeroth och Adam Marttinen (SD):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att lätta rekvisiten för brottsbekämpande myndigheters tillgång till hemlig övervakning och avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning samt överskottsinformation.